Inlägg av Agneta Isaksson som är lärare i Nyköping

I ämnet teknik arbetar vi just nu med siktet inställt på att kunna:

• bygga ett torn så högt som möjligt
• bygga en mast som är så stabil som möjligt
• bygga en valfri konstruktion så stabil och hållfast som möjligt

Jag kommer här att visa hur jag använder strukturen ”En för alla, alla för en” för att sammanfatta och synliggöra vad man ska beakta för att bygga en hög konstruktion i form av ett torn.

Kursplanen i teknik anger fem förmågor som eleverna genom undervisningen ska ges förutsättningar att utveckla. En av dessa förmågor handlar om att eleven ska ges möjlighet att identifiera och analysera tekniska lösningar utifrån ändamålsenlighet och funktion.

Konstruktioner utsätts ständigt för krafter av olika slag. Dessa krafter kan skada och till och med bryta sönder material i en konstruktion. Några av krafterna är särskilt viktiga att känna till som dragkrafter, tryckkrafter och böjningskrafter. För att åskådliggöra dessa har vi i åk 5–6 b.la. undersökt olika typer av brokonstruktioner och hur man kan förbättra dess hållfasthet och vad som gör en konstruktion stabil.

En uppgift vars mål är att bygga så högt som möjligt, blir lätt till en tävling vars fokus blir att bygga så högt man kan på så kort tid som möjligt trots att detta inte är en del av uppgiften. Att arbeta praktiskt i grupp medför ofta att några tar kommando och inte låter alla i gruppen aktivt delta. Det är också väldigt lätt att man hänförs och helt fångas av de praktiska moment som ingår i uppdragen vilket ofta får till följd att elever ”glömmer bort” det man sett, ritat, antecknat och samtalat om tidigare.

Därför är det dags att identifiera och analysera vad som är det viktigaste att ta hänsyn till när vi så småningom ska bygga höga torn.

”En för alla alla för en” är en av mina favoritstrukturer då denna kan användas i olika syften och i flera olika led. Såsom den presenteras här är syftet att identifiera och synliggöra vad man minns och vad som är viktigt och relevant för att kunna bygga ett torn så högt som möjligt på ett ändamålsenligt sätt, d.v.s. stadigt och stabilt i vårt fall.

Strukturen ”En för alla alla för en” synliggör här för alla parter vad man kan och vad man minns men även vad man inte kan och inte minns av det vi sett, ritat, antecknat och samtalat om tidigare.

Så här gjorde vi:

1. Utdelning av mallen.
2. Egen tanketid 1 minut.
3. Enskilda anteckningar i fältet jag.
4. Ny tanketid tillsammans med axelkamrat.
5. Samtala och jämför med axelkamraten och anteckna det som du/ni finner vägledande på ditt eget papper i fältet par.
   (Vi hoppade över dubbelpar, det axelpar som sitter mitt emot, p.g.a. tidsbrist).
6. Samtliga axelpar läser högt för hela klassen vad de antecknat i fältet par.
7. ”Svaren” anslås allt eftersom av mig så alla kan se svaren och inte bara höra dem.
   Vad får vi svar? Vad är viktigt att beakta/ta hänsyn till?
8. Välj och anteckna de svar som du finner vägledande i fältet klassen/alla.

Struktur: En för alla, alla för en!