När vi arbetar med kooperativt lärande använder vi ofta par och grupper om fyra. Par för att det är den minsta enheten att börja med och bra för att träna upp samarbetsfärdigheter och bli van vid att arbeta med andra, fyrgrupp för att det är enkelt att växla mellan enskilt, par och grupp och göra lärandet dynamiskt. Vid ojämnt antal elever eller elever med olika särskilda behov kan också 3- och 5-grupper användas (läs mer om grupper HÄR, HÄR, HÄR och HÄR) I detta inlägg reder vi ut några begrepp som vi ofta använder. Dessa begrepp och företeelser använder vi om vi känner att det stärker lärandet. Du kan göra på andra sätt och kalla det andra saker om du vill.

Axelkompis: Axelkompis är den som du sitter axel mot axel med, alltså bredvid. Kan också kallas lärkompis, superkompis, nyckelkompis, arbetskompis eller annat, speciellt om de inte sitter bredvid varandra hela tiden.

Ögonkompis: Ögonkompis är den du sitter mittemot vid ett gruppbord, eller den som sitter framför/bakom om placeringen är i par.

Lärgrupp: Lärgrupp är en grupp om fyra (ibland tre eller fem) som ofta sitter tillsammans och jobbar med varandra vissa stunder av dagen. Det är här enkelt att växla mellan arbete enskilt, i par och i grupp. Ibland sitter inte gruppen tillsammans hela tiden, men har en speciell plats att gå till när de ska arbeta med lärgruppen. Gruppen kan också kallas arbetsgrupp, team eller annat. Arbetet i lärgrupp varieras med arbete i tillfälliga par och grupper för att skapa variation.

Placeringskortet nedan är ett exempel på ett placeringskort som kan användas för fasta lärgrupper. Med detta placeringskort är de som har samma färg axelkompisar – de sitter axel mot axel. Detta par är enkelt att använda för både planerade och spontana parsamtal och paruppgifter, då de sitter nära varandra och enkelt kan luta sig mot varandra och viska. De som har samma bokstav (A eller B) är ögonkompisar – de sitter mitt emot varandra. Dessa par kan till exempel användas för att dela någonting från parsamtalet med axelkompisen, redovisa någon kunskap, eller för vissa parsamtal och uppgifter. Om någon grupp är 5 kan en gul eller grön stjärna med A eller B läggas till. Att varje elev har en egen identifikator gör att läraren enkelt kan be en elev per grupp utföra en uppgift – t.ex. hämta någonting till gruppen eller redovisa gruppens svar.

Detta är ett exempel på placeringskort från boken Kooperativt lärande i praktiken. De kan se ut på andra sätt, med till exempel siffror, färger eller former. Det kan vara ett placeringskort i mitten av bordet eller en markör per elev. De kan se ut precis som du själv vill eller behöver inte användas alls. Det viktiga är att du som lärare har en metod för användandet av par/grupp så att det är tydligt för eleverna vem de ska samarbeta med och enkelt för dig att initiera samarbeten. Vi använder placeringskort och begrepp som axelkompis om det underlättar och möjliggör för samarbete.

Det viktiga är att:

• Det är kort fysiskt avstånd mellan eleverna som ska samarbeta.
• Eleverna vet vem de ska jobba med och var de ska befinna sig i rummet.
• Läraren har en metod för att enkelt initiera samarbeten när det stärker lärandet.
• Det gemensamma arbetet har ett syfte.