Detta är ett gästinlägg av Jessica, lärare i Stockholm som genomför en processutbildning tillsammans med Niclas, som leder skolan och har workshops var fjärde vecka. Hon delar med sig av en lektion där eleverna lär sig om klimatförändringar och arbetar i par. Jessica har fasta lär-par som hon använder ofta under skolveckan i olika ämnen där eleverna får lära sig tillsammans och hjälpa varandra att förstå det innehåll de lär sig om.

För några veckor sedan inledde vi i min årskurs 5:a ett arbete om klimatförändringar, något som passat bra med alla översvämningar som skett nu i slutet av sommaren. På lektionen ville jag inte bara hjälpa mina elever att förstå “klimatförändringar” på djupet, utan också lära dem att arbeta effektivt tillsammans i sina lär-par. Här är ett inlägg som inspirerade mig för min lektion. Lektionen var på 90 minuter med en kort paus i mitten. Så här gick det till:

Förberedelse:

Jag började med att välja ut relevant och informativa faktatexter om klimatförändringar. Jag förberedde också stora blädderblock, whiteboards och pennor, samt hade tillgängliga iPads för vidare forskning. Jag satte upp en tydlig tidsram och delade in eleverna i sina fasta lär-par.

Lektionens gång:

Introduktion: Efter en kort introduktion av ämnet med en film om hur klimatförändringar påverkar oss delade jag ut texterna de skulle arbeta med och instruerade eleverna att läsa den tillsammans i sina par. Idag är de vana vid att arbeta så och vi har tränat flera lektioner sedan augusti att läsa en text tillsammans i par. Jag betonade vikten av att varje elev skulle vara delaktig i diskussionen och att de ska ge varandra feedback under läsningen. För att främja självständighet, bad jag dem först att försöka klargöra eventuella oklarheter med varandra om innehållet och uppgiften innan de räckte upp handen och frågade mig.

Arbetspass: Efter läsningen gav jag varje par en uppgift att diskutera de olika texternas budskap, statistik och författarens syfte. De fick även flera frågor om texterna som se skulle diskutera. Jag delade ut två roller där en elev blev “sammanfattare” och skulle sammanfatta ett stycke av texten, och den andra var “frågeställare” och skulle ställa en fråga om textstycket. Det här är andra gången vi provade detta sätt att jobba på och nu flöt det på bra! De växlade roller efter halva texten. Jag hade också satt en timer för att hjälpa dem hålla koll på tiden så att de inte tappar bort sig. Varje par skapade en enkel min-map med det som de tyckte var mest intressant ärller viktigast i varje text. Efter paren hade diskuterat och skapat sin mind-map hade vi en kort reflektion där varje par delade med sig av hur de upplevde sitt gemensamma arbete att kunna sammanfatta textstycken och ställa frågor. Sedan tog vi paus!

Redovisning: På den nästa lektionen instruerade jag paren att sammanfatta det de hade lärt sig på ett stort blädderblock. De fick färgpennor och skulle både skriva och rita något, men göra det enkelt så det inte tog för lång tid. Inte alltid så lätt för alla! Målet var att skapa en gemensam presentation som de sedan skulle redovisa för ett annat par. Jag gjorde det klart att presentationen skulle vara ett resultat av deras gemensamma tankar och kunskaper, och att de båda behövde bidra aktivt till den.

Avslutning:

Alla paren träffades i en par-till-par redovisning och jag rörde mig runt i rummet för att lyssna och anteckna det spännande de pratade om. Efter att alla par hade presenterat, hade vi en helklassdiskussion där jag ställde frågor till pardiskussioner. Ibland fick paren ställa sig upp och redovisa sin tanke till klassen. Ett par berättade om att en av dem varit med om översvämning nu i sommar och de andra paren ställde frågor om hur det var. Det var fantastiskt att se hur eleverna inte bara hade förstått texten, utan också lärde sig av varandra. Det blev två fantastiska lektioner fyllt med lärande och aktivitet. Som avslutning bad jag dem skriva en kort individuell reflektion i en loggbok som vi har för flera ämnen om deras erfarenheter i pararbetet och hur deras förståelse för klimatförändringar hade djupnat. Dessa breukar jag samla in en gång i veckan och läsa eller skriva någon kommentar i.

Lektionsplanering

Här är en lektionsplanering för uppgiften. Den är lite mer detaljerad än mina vanliga då denna uppgift ingick i vårt kollegiala arbeta med Niclas att prova på att skapa bra pararbete i vårt KL-projekt.

Syfte:

Att utveckla elevernas förmåga att läsa och förstå faktatexter, samt att samarbeta effektivt i par för att diskutera, analysera och presentera innehållet.

Material:

• Faktatexter om klimatförändringar; en enkel vetenskaplig artikel för elever (FN), en rapport från IPCC för elever, och en artikel från 8 sidor om översvämningar.
• Whiteboard, blädderblock och pennor
• iPads för research

Lektionens gång:

1. Introduktion (15 min)
   • Jag introducerar ämnet och syftet med lektionen och vi kollar på film.
   • Eleverna delas in i sina lär-par.
2. Läsning (20 min)
   • Varje par får en kopia av de olika faktatexterna och läser den tillsammans. Eleverna uppmuntras att diskutera texten med sin partner medan de läser.
3. Diskussion och mind-map (20 min)
   • Lär-paren diskuterar innehållet och gör gemensamma anteckningar. De fokuserar på följande:
     • Vad är de huvudsakliga poängerna i varje text?
     • Finns det några statistiska data eller exempel som stöder texterna?
     • Vad är författarens syfte med texten tänker ni?
4. PAUS – RAST!
5. Fördjupning och utforskande (15 min)
   • Om det finns oklarheter eller frågor, får eleverna använda iPads för att söka ytterligare information eller kring fördjupningsfrågor medans alla andra par gör klart sin mind-map.
6. Sammanfattning och Presentation (20 min)
   • Varje par skapar en sammanfattning av texten på ett blädderblock.
   • Varje par får 3-5 minuter att presentera sin sammanfattning och insikter för ett annat par.
7. Klassdiskussion (10 min)
   • Helklassdiskussion där eleverna reflekterar över vad de har lärt sig och diskuterar några frågor.
   • Ger återkoppling kring innehållet och hur de samarbetat.
8. Avslutning (5 min)
   • Sammanfatta lektionen och tackar varandra!

Utvärdering och uppföljning:

• Efter lektionen kan eleverna få i uppgift att skriva en individuell reflektion över vad de har lärt sig och hur deras syn på klimatförändringar har påverkats i sin loggbok.
• Jag kan också genomföra en snabb muntlig eller skriftlig utvärdering för att mäta deras förståelse och samarbetsförmåga.

Källor för ytterligare läsning och uppgifter:

• Rapport från IPCC för elever
• Vetenskaplig artiklar för elever om klimatförändringar
• Dokumentärer om klimatet

Jag lyssnade precis på ett avsnitt av Elevhälsopodden från 2021, där psykolog Stefan Boström intervjuar skoljuristen Maria Refors Legge. De vrider och vänder på vad tillsynsplikten, skollagen och grundlagen innebär för pedagoger i skolan. Intressanta tankegånger kring komplicerade frågor där det finns få enkla svar. Jag rekommenderar verkligen att ni lyssnar. Vi behöver ibland i ett akut läge agera kraftigt eller ingripa i nödvärn. Där är lagen tydlig. Kring andra saker, som ordningsstörningar, elever som inte lyssnar, elever som inte tar av mössan, elever som svär, är det mer otydligt. Skolor kan här ha olika konsekvenser som samtal till föräldrar, samtal med rektor, skickas ut ur klassrummet, kvarsittning, avstängning. Ett ord som återkommer, och som Stefan nämner i ett blogginlägg senare, är ordet får. Skollagen säger vad vi får och inte får göra när det gäller ordningsstörningar. Utifrån detta skapas handlingar, metoder och tankesätt. Vi FÅR förbjuda mobiltelefoner, vi FÅR skicka ut eleven, vi FÅR ha konsekvenstrappor, vi FÅR ha belöningssystem. Men vad BÖR vi göra? Visst är den frågan mycket viktigare?

Läs mer

Under uppstartsdagarna i augusti var jag runt på flera olika skolor i vårt avlånga land. En sak som slog mig om och om igen är vilken magi som uppstår när människor pratar med varandra. Igen och igen stod jag och bara njöt av att se och lyssna på engagerade och lärande samtal, där pedagoger undersökte sina tankar, vred och vände på utmaningar och tog nya steg tillsammans. Dessa samtal, där vi inte presenterar färdiga tankar utan öppet och förutsättningslöst undersöker tillsammans, är en grundsten i vår demokrati. I samtal med några av rektorerna och lärarna efteråt var det några saker som fick mig att tänka och fundera, och som jag vill undersöka vidare genom att skriva detta inlägg.

Samtal mellan människor är en grundläggande byggsten i ett demokratisk samhälle. Att kunna kommunicera och samtala är något som behöver utvecklas och underhållas. Barn behöver redan i förskolan och skolan få vara en del av demokratiska samtal och utveckla demokratiska förmågor. Men det är inte bara barn som behöver göra detta – våra demokratiska förmågor behöver underhållas och vårdas även under vuxenlivet.

Samtal leder till förståelse för oss själva. När vi i samtal får sätta ord på våra tankar och funderingar lär vi känna oss själva. Vi uttrycker vår identitet och får respons från de som finns runtomkring. Att samtala är identitetsskapande. I utforskandet i samtal kan vi pröva våra teorier och vår syn på omvärlden och klargöra och förtydliga vilka vi är och vad vi står för. Även mitt i en mening jag säger kan jag vika av och gå åt ett annat håll – för när jag hör tanken högt kan jag se den i ett annat ljus.

Samtal leder till förståelse för andra. I samtal får jag möta andra. Jag får se vilka de är, möta olika erfarenheter och upplevelser, kunskaper och funderingar. Jag får förståelse för hur andra människor tänker och känner.

Samtal leder till gemenskap trots olikheter. Jag upptäcker likheter med människor som jag först tänkt att jag var olik och hittar gemenskap med människor jag annars inte hade mött. Genom samtal får vi upp ögonen för att världen är större än oss själva och de närmast oss, och att det jag gör kan påverka även de som finns längre bort.

Samtal leder till att nya idéer och tankar kommer fram. I samtal utvecklar vi våra tankar. Det jag säger kan väcka nya tankar hos dig, och det du säger väcker nya tankar hos mig. Vi kan bygga vidare på varandras tankar och idéer och på så sätt komma längre. I samtalen kommer saker fram som vi i det enskilda aldrig hade kommit till.

Samtal verkar skyddande, då vi får pröva och utmana ofärdiga tankar i en trygg miljö. Det vi säger i ett samtal är sällan helt färdigt. Vi behöver kunna uttrycka ofärdiga tankar och testa dem i en trygg miljö med andra. Min fundering kan få stöd av andras kunskap och erfarenheter och få testas i ett sammanhang innan den växer sig för stor i min egen bubbla. Öppna, demokratiska samtal kan på så sätt verka skyddande och gemenskapsbyggande.

Samtal gör att vi förstår kunskaper och innehåll bättre. När vi får sätta ord på vår förståelse för ett innehåll eller ett fenomen förstår vi det bättre. När vi får lyssna på andras förklaringar och höra andra uttrycka sin förståelse kan vi utveckla vår egen. I samtalen mellan människor kan vi förankra kunskap och stötta varandra att förstå det vi lär oss. Istället för att bara lyssna får vi chans att bearbeta det vi hör och på så sätt skapa en djupare förståelse.

Samtal gör att vi växer som människor. Samtal gör att vi växer som människor. I ett av mina samtal med en lärare pratade vi om just det här. Att samtalen handlar inte enbart om innehållet vi pratar om, utan att vi faktiskt utvecklas som människor genom att få vara en del av den gemenskap som vi kan få i samtal med andra människor. I samtal kan vi utmanas, stretchas, få stöd och uppmuntran. I samtal får vi finnas i vår mänsklighet. Att få delta i demokratiska, nyfikna samtal påverkar oss på ett djupare plan över tid.

Det är oerhört viktigt att vi skapar arenor i samhället där människor möts och får samtala öppet kring olika frågor. Arenor där vi inte bara säger vad vi redan tycker och tänker, utan där vi utforskar och undersöker vad vi tycker och tänker. Där vi öppet kan säga “jag vet inte än, men jag tänker att…, vad tänker du?” Skolan behöver vara en sådan arena, men även på arbetsplatser och i föreningar kan vi verka för ett mer demokratiskt samtalsklimat. Jag är övertygad om att de verktyg, strategier och värderingar som finns i kooperativt lärande kan hjälpa oss med detta. Vi kan skapa samtal där eleverna får chans att delta i demokratiska dialoger och får utveckla sina demokratiska förmågor. I Ping-pong-prat får de chans att få sin röst hörd på ett enkelt sätt. I Berätta Mera får de chans att möta flera olika personer och tankar kring samma fråga, och får chans att utveckla sin egen tanke i flera steg. I Talkort får de chans att utveckla och ta tankar längre och träna på att bjuda in varandra och skapa ett likvärdigt samtal. Genom att få tacka varandra efter samtal får de visa uppskattning för andras bidrag och får känna att deras bidrag spelar roll. Genom att behöva varandra i strukturerade samarbeten får de känna på hur det är att vara viktig för och behövd av en annan människa. Genom att långsiktigt verka för ett samarbetande klassrum kan vi påverka framtiden och vårt demokratiska samhälle. Du som jobbar med elever är så oerhört viktig i detta arbete. Tack för det du gör!

I uppstartsdagarna har jag varit på flera skolor runt om i Sverige och samarbetat med förstelärare i olika skolutvecklingsprojekt. Det har varit allt ifrån att väcka läsglädjen hos våra elever, till språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, till kooperativt lärande och kreativ, dialogisk och utvecklande matematikundervisning. På en skola frågade en lärare mig: “Varför är det viktigt att eleverna kommunicerar i undervisningen?” och “Är det inte bättre att de sitter för sig själva med en bok i handen?” Frågorna ledde till spännande diskussioner mellan lärare på skolan och vi kom fram till att det viktigaste snarare är vilket syfte vi har med lärandet och vad vi har för mål i stunden. Ibland är det bra att eleverna kommunicerar i ämnet, såsom att uttrycka sig i tal och text samt interagera med varandra för att förstå olika sätt och tänka. Ibland behövs enskilda processer där elever får prova på att använda sin kunskap och fokusera på sig själva. Vad för innehåll vi väljer, vad syftet är och vilka kunskaper vi strävar mot sätter tonen. Samtidigt behöver vi ha kunskap och tillgång till varierande sätt att bedriva undervisning på för att om möjligt välja det sätt vi tror gynnar elevernas lärande mest.

I detta inlägg tänkte jag besvara dessa frågor mer på djupet. Behöver eleverna kommunicera i de olika ämnena för att lära sig? Vad är syftet med en språkutvecklande och dialogisk undervisning egentligen? Varför är det viktigt att undervisningen erbjuder varierande sätt att kommunicera på?

Läs mer

Under mina år som lärare har jag sett och själv provat många sätt att leda undervisning på. Jag har sett auktoritärt ledarskap, låt-gå pedagogik samt mer auktoritativa och demokratiska ledarskap. Den ledarskapsstil som varit mest framgångsrikt för mig och mina elever, och samtidigt den mest framgångsrika jag sett hos andra lärare, är något som kallas för ett relationellt ledarskap. Det är ett ledarskap där läraren står med ena foten i det pedagogiska hantverket och ämnesdidaktiken och det andra benet i den psykosociala miljön. Det är ett ledarskap som skapar en varm och empatisk lärmiljö med tydliga mål och höga förväntningar. Ett relationellt ledarskap i skolan tar avstamp i didaktiken, dvs att förse elever med en meningsfull och intressant undervisning i kombination med att värna om elevernas sociala och emotionella utveckling. Vill du läsa mer om det didaktiska ledarskapet och hur du kan förse elever med en meningsfull undervisning. Läs detta inlägg! I det här inlägget kommer jag beskriva det relationella ledarskapet och hur du som lärare kan träna upp din förmåga att leda elever att lära sig kunskaper och utveckla sina färdigheter i en trygg lärgemenskap.

Läs mer

Det är mycket som jag tycker går åt fel håll kring skolan. Ekonomiskt, politiskt och pedagogiskt. Vi har stramare budget, en avprofessionalisering av vår yrkeskår och krav på tidigare betyg och hårdare tag i en allt mer resultat- och målstyrd skola. 1000 skolhuvudmän ska leka skola på en öppen skolmarknad som försöker tjäna pengar på undervisning. Samtidigt finns det knappt ekonomi att fylla skolbiblioteket med böcker och fler elevassistenter sägs upp inför hösten. Jag undrar ofta hur jag själv, vi lärare, kan hitta styrkan att orka kämpa i sådana här utmanande tider. När nu det börjar närma sig sommarlovet har jag funderat och tänkt en hel del på vad det är som gör att vi lärare går upp varje morgon och gör jobbet när det finns så mycket som är emot oss att göra det bra.

Det finns få yrken som lämnar ett obestridligt avtryck på individer och samhället i stort. Ett sådant yrke är att vara lärare. Lärarens roll är speciell då den formar framtiden. Vi är med och formar framtidens drömmare, innovatörer, ledare och samhällsförändrare. Som lärare är vi ofta så upptagna med våra dagliga uppgifter att vi glömmer att reflektera över hur djupgående inverkan vi har på våra elever. Vi planerar och genomför lektioner. Men vårt yrke slutar inte där. Vi samtalar och vägleder våra elever, stöttar dem i deras lärande, mående och liv. Det arbetet innefattar såväl ett socialt arbete som ett akademiskt yrke.

Varje lektion vi förbereder, varje extra minut vi spenderar med att ge återkoppling, varje gång vi hjälper en elev att lösa ett problem eller förstå något nytt, sår vi ett frö som kan gro till något nytt och vackert. Tyvärr får vi inte alltid se frukten av vårt arbete på en gång – ibland tar det år för dessa frön att blomstra – men varje sådan insats bidrar till att forma våra elevers framtida liv och drömmar. Det är något underbart och mäktigt med att vara lärare, med förmågan att påverka och förändra, och att få vara en del av våra elevers resa genom livet.

Det är nu snart dags att klappa oss själva på axeln. Titta tillbaka på året som har gått och för oss själva erkänna de otaliga prestationer vi har gjort. Att se alla de sätt på vilka vi har gjort en skillnad – stora som små. Att vara lärare är mer än ett yrke, det är ett ansvar och en myndighetsutövning såklart, men kanske mest av allt, en ära. Jag tycker vi borde vara mer stolta över oss själva än vad vi är.

Att vara lärare är ett av världens svåraste yrken. Vi står inför många utmaningar – stramare budgetar, nedskärningar, och den ständiga kampen att balansera elevernas behov mot de resurser vi har tillgängliga. Men i detta inlägg vill jag inte bara diskutera dessa utmaningar, utan också belysa hur vi, trots alla svårigheter, fortsätter att göra en skillnad. Hur vi, som lärare, står i frontlinjen för att kämpa för våra elevers bästa. Låt oss nu ta en stund att verkligen uppskatta det arbete vi gör och de framsteg vi har gjort. För det är vi som bygger framtiden, en elev och ett klassrum i taget. Vem skulle annars göra det?

Läs mer