Situation 1: Tänk dig ett klassrum fullt med elever. Föreställ dig nu att läraren står framför klassen med en säck full av värdefulla mynt. Läraren meddelar klassen att hen kommer att sätta igång en 3-minuters timer och sedan kasta alla mynten ut i hela klassrummet. Läraren fortsätter sedan att säga: ”Efter tre minuter har gått så får ni behålla alla mynt ni tagit!” Läraren kastar sedan mynten ut i klassrummet.

Hur skulle beteendet se ut hos eleverna nu? Nästan helt säkert skulle det bli kalabalik i klassrummet och elever skulle puttas, svära och greppa tag i mynten, sno från varandra och många skulle bli arga. Vissa elever skulle ställa sig vid sidan och försöka ta mynt som rullat långt ut på kanterna medan vissa inte alls skulle delta. Läraren har med sin struktur då skapat en konkurrenssituation i klassen.

Situation 2: Föreställ dig nu samma lärare, samma elever, samma säck med mynt, och samma 3-minuters timer men med en förändring. Läraren meddelar att vid slutet av de tre minuterna så kommer alla mynt som placeras tillbaka i säcken delas lika mellan eleverna. Ju mer de hittar under tre minuter, ju mer får alla.

Hur skulle beteendet se ut hos eleverna nu? Nästan helt säkert skulle eleverna samla mynt och glatt springa omkring utan att bråka för att lägga dem i säcken. Kanske skulle eleverna försöka samarbeta för att maximera sin egen och andras belöning. De skulle då hjälpa varandra att ösa upp mynten eller bestämma roller så att vissa plockar, vissa letar och andra lägger tillbaka i säcken och frivilligt ge med sig av mynt till andra som hjälper till. Eleverna skulle känna att de var på samma sida och en del av en kooperativ grupp.

Samma elever, med samma mängd av belöningar och samma tidskrav skulle antingen vara i en konkurrenssituation eller i en mycket samarbetsvillig situation beroende hur läraren strukturerar samarbetet i gruppen. Den insikt jag vill dela med mig är att HUR läraren strukturerar situationer där elever ska samarbeta bestämmer därmed i stor utsträckning deras beteende i gruppen. Som lärare har vi alltså enorm påverkan på hur elever ser på sig själva och varandra när de arbetar och verkar i en grupp, vilka roller de har och hur de stöttar varandra.

Tänk nu att mynten är kunskap. Hur gör vi så att alla elever får del av den kunskapen? Frågorna jag själv ställt mig flera gånger är… Ska vi arbeta traditionellt med handuppräckning, individuellt arbete och tävlan mellan elever i ostrukturerat grupparbete… eller finns det en bättre lösning? Går det att arbeta tillsammans för sann samverkan och ett Kooperativt Lärande i klassrummet genom att strukturera hur samarbetet går till? Vad säger vi som lärare egentligen till våra elever med våra arbetsmetoder? Jag är övertygad om att vilken av dessa två undervisningstraditioner och förhållningssätt vi väljer som lärare i våra klassrum kommer ha en dramatisk påverkan på elevinteraktioner mellan elever och hur de lär sig. Det är hur du strukturerar samarbete som ledare i en grupp som kommer ha störst påverkan för ett förändrat beteende och samarbete i gruppen. DU är förändringsfaktorn!

Bildlänk

Kagan, S. Cooperative Learning Structures, San Clemente, CA: Kagan Publishing. Kagan Online Magazine, Issue #53.

Bearbetad, översatt och omskriven av Niclas Fohlin