Grunden i kooperativt lärande är att vi tänker tillsammans. I strukturen Huvuden ihop! gör vi precis det – vi slår våra kloka huvuden ihop och tänker tillsammans. 

1. Dela in eleverna i grupper om 3-4.
2. Ge en öppen fråga.
3. Låt eleverna tänka enskilt en liten stund.
4. Säg: Huvuden ihop!
5. Eleverna lutar sig mot varandra och viskar till varandra vad de tror att lösningen/svaret är. När de är klara lutar de sig tillbaka på stolarna igen.
6. Läraren väljer slumpmässigt ut någon i gruppen som får ge gruppens svar. Gruppen stöttar och uppmuntrar.

Istället för att gruppen lutar sig bakåt kan de gemensamt räcka upp handen eller lägga in sin hand i mitten av bordet när alla känner sig redo att svara, eller så kan de i gruppen som vill presentera gruppens svar räcka upp handen. Anpassa efter din grupp.

I denna struktur delar eleverna med sig av sin kunskap. Alla får chans att vara aktiva och delta i diskussionen. Vem som helst kan få presentera gruppens tankar, vilket gör att medlemmarna i gruppen måste ser till att alla kan förklara hur de tänkt. Denna struktur går att använda med allt möjligt innehåll. Den lämpar sig till exempel bra för repetition av kunskap, förståelse av texter/filmer/bilder/begrepp samt för att diskutera kring sociala frågor.

Huvuden ihop! tränar öppen och mångsidig interaktion mellan eleverna. De tränar på att hålla ögonkontakt och ha närhet till varandra när de samtalar, vilket är en förutsättning för effektivt samarbete. Övningen stärker VI-känslan i gruppen och hjälper till att skapa en gruppidentitet inför andra övningar. Det är en bra övning att använda för att förbereda för mer krävande övningar när det gäller samarbete.

Exempel: Läraren tänker högt när hen löser ett matteproblem på tavlan. Halvvägs igenom frågar hen: “Vad tycker ni att mitt nästa steg ska vara? Huvuden ihop!” Eleverna lutar sig in mot varandra i sina grupper och funderar. När de har en idé lutar de sig tillbaka igen. Läraren låter en grupp berätta hur de tänkt och frågar: “Håller ni andra med? Tumme upp eller stopp-hand!” Eleverna visar tumme upp eller stopphand och några grupper får komma med andra förslag innan läraren fortsätter lösa matteproblemet.

Exempel: På en NO-lektion lär sig eleverna om fåglar. Efter att ha diskuterat, läst och tittat på film har de lärt sig en hel del om vad som gör att en fågel är en fågel. Läraren frågar: “Vi har lärt oss att fåglar har vingar för att flyga. Men kan alla fåglar flyga? Finns det några som inte kan flyga? Varför har de vingar? Tänk lite själv. (…) Huvuden ihop!” Eleverna lutar sig in mot varandra och diskuterar en stund. När de har en tanke de vill dela med sig lutar de sig bakåt igen. Läraren: “Den med färggladast kläder gör sig redo att dela en tanke från gruppen.” Med stöd av de andra gruppmedlemmarna delar en från varje grupp något kring vad de pratat om. Läraren sammanfattar vad grupperna sagt. Då flera av eleverna känner att de vill lära sig mer om detta börjar klassen fundera på var och hur de kan hitta mer information.

Exempel: Klassen ska komma på vilka lekar de vill ha som veckans lek på lunchrasten de kommande veckorna. Fritidspedagogen delar in dem i grupper om tre och säger “Fundera på vilka lekar ni skulle vilja leka. Hjälp varandra så att alla tre kan berätta vilka lekar ni kommer på. När ni har tänkt klart räcker alla tre upp handen tillsammans. Tänk…. (…) Huvuden ihop!”. Eleverna lutar sig mot varandra och funderar tillsammans. Pedagogen låter varje grupp komma med förslag som skrivs upp på tavlan.

---

Klassexempel