Kooperativt Lärande och det flerstämmiga klassrummet

På Lärarutbildningen här i Sverige har vi alla läst om Vygotsky och den proximala utvecklingszonen. Vi har också mött texter kring det sociokulturella perspektivet och vikten av samarbete och samtal. Det är just detta som Kooperativt Lärande handlar om; hur eleverna genom samtal med varandra skapar både kunskaper och goda relationer.

Tidigare har klassrummen dominerats av en monologisk undervisning likt en föreläsning, där läraren ställer en fråga och eleven svarar och läraren bedömer svaret (Dysthe, 1996). Arbetsboken har tagit en stor plats och undersökningar har visat att arbetsboken används för mycket (Dysthe, 1996). Men vi vill bort från detta, och lägga fokus på flerstämmighet där alla elever får en chans att bidra med kunskap. Säljö (2014) skriver att människor behöver kommunicera för att kunna lära sig. Genom samtal sprids kunskaperna från individ till individ, från elev till elev. Vi vill ge alla elever samma chans att lära sig tillsammans med andra, men inte i form av det traditionella grupparbetet utan genom Kooperativt Lärande. För alla som någon gång haft ett grupparbete vet hur lätt det är att bara slinka undan och låta resten av gruppen göra arbetet. Målet i ett grupparbete är själva slutprodukten – målet i KL är processen och resan dit.

En del menar att det inte finns särskilt mycket kvar av den monologiska traditionen i Skandinavien; grupparbeten har blivit en vanlig metod på alla nivåer. Men grupparbete i sig är inte någon bättre väg till lärande än vad föreläsningen är. Att det är flera som pratar är inte tillräckligt för att skapa flerstämmighet och dialog i Bakhtins bemärkelse. Det finns därför behov av att utveckla grupparbetesformen som undervisningsmetod.
(Dysthe, 1996, s.174)

Som citatet ovan visar så har vi med små steg börjat närma oss ett klassrum där vi lär av och med varandra, dock har vi en lång väg kvar för att nå sant flerstämmiga klassrum. I många klassrum finns det pedagoger som är skickliga på att arbeta med sociokulturellt lärande. Men Liberg (2003) skriver en artikel (som respons på en rapport som utkommit) om att flerstämmighet tyvärr inte är så vanligt i klassrummen. Framförallt är flerstämmighet ovanligt i de högre åldrarna.

Dysthe (1996) skriver i sin bok Det flerstämmiga klassrummet att kunskapen inte kan överföras direkt från läraren till eleverna, utan kunskapen skapas tillsammans med andra. Hon skriver också om vikten av att eleverna måste få chans att knyta kunskapen till egna erfarenheter. I traditionell undervisning är det läraren som tillsammans med en elev bygger kunskapen, vilket kan försvåra elevens möjlighet att knyta kunskapen till egna erfarenheter då glappet mellan elevernas erfarenheter och lärarnas erfarenheter kan skilja stort. Så varför inte ta fasta på att eleverna är experter på vad de själva tycker om och på sina egna erfarenheter? Låt eleverna samtala med varandra, dela sina erfarenheter och utveckla sina kunskaper. I LGR11 står det också att undervisningen ska anpassas till varje elev och att den ska utgå från elevernas bakgrund, erfarenheter och kunskaper. Det är alltså vår skyldighet som lärare att låta eleverna få samtala kring sina kunskaper och utvecklas så långt det är möjligt. Larsson (2007) beskriver att varje elev ska få möjlighet att argumentera för vad de tycker och tänker och att eleverna ska få möjlighet att diskutera med andra elever för att förstå hur de tänker.

Larsson (2007) skriver vidare att eleverna oftast uppskattar dessa samtal där de lär sig av varandra. Detta är något vi lärare också sett i våra klasser. Många elever tycker att lektionerna går fort och de vill gärna fortsätta trots att rasten ska börja när vi använder oss av metoderna inom Kooperativt Lärande. Som pedagog är detta underbart att se – glädjen hos eleverna när de lyckas, när de utvecklas och när de samspelar med varandra.

Så med detta hoppas vi att du, precis som vi, fått en djupare syn på Kooperativt Lärande och vad det kommer från. Kunskap utvecklas bäst i samspel med andra. Kooperativa strukturer utvecklar alla elever – både de som behöver utmanas och de som behöver extra stöd. Våga prova KL, släpp kontrollen och låt kunskapen spridas!


Referenser

Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet. Lund: Studentlitteratur

Larsson, Kent (2007). Samtal, klassrumsklimat och elevers delaktighet – överväganden kring en deliberativ didaktik. Örebro Studies in Education 21. Örebro Universitet. http://oru.diva-portal.org/smash/get/diva2:135307/FULLTEXT01 (hämtad 2016-05-22)

Liberg, Caroline (2003). Flerstämmighet, skolan och samhällsuppdraget. Utbildning och demokrati, vol 12, nr 2, 13-29. http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/p-liberg-03-flerstammighet.pdf (hämtad 2016-05-17)

Lgr 11. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Skolverket.

Säljö, Roger (2014). Lärande i praktiken: Ett sociokulturellt perspektiv. Lund: Studentlitteratur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s