Att föra demokratiska samtal är något elever behöver få träna på. Hur gör vi för att få alla aktiva i samtalet? Hur tränar vi på att ställa frågor? Hur bjuder vi in varandra i ett samtal? Hur kan man bygga vidare på någon annans tanke? Detta kan vi träna med hjälp av strukturen Talkort. Kring olika spännande frågor får eleverna mötas i samtal där allas bidrag behövs för att slutföra uppgiften. Över tid utvecklar de sin förmåga att stötta varandra i samtal.

Strukturen är baserad på de kooperativa grundprinciperna: Eleverna blir positivt ömsesidigt beroende av varandra då varje persons bidrag på ett konkret sätt behövs och de inte är klara förrän alla är klara. Det finns ett inbyggt eget ansvar då varje elev behöver se till att lägga in just sina talkort. Strukturen främjar lika delaktighet och stödjande interaktion då de behöver kommunicera för att bjuda in varandra och klara av uppgiften. Läraren kan förtydliga de samarbetsfärdigheter som behövs genom att synliggöra hur man lyssnar och ställer frågor på ett bra sätt. Läraren kan efteråt ge återkoppling kring det eleverna gjorde bra, lyfta spännande tankar och peka ut en riktning framåt. Eleverna kan också få reflektera kring vad de lärde sig kring innehållet, vad de gjorde för att stötta varandra och vad de vill förbättra. Testa, anpassa, gör till ditt eget!

Strukturen går till enligt följande:

1. Läraren introducerar ett samtalsämne.
2. Läraren delar ut samtalskort och förklarar hur korten används. Visa fokuset genom instruktionen: ”Ert gemensamma mål är att alla ska få chans att säga något kring frågan. Ni är inte klara förrän alla har lagt in sina talkort. Stötta och hjälp varandra!”
3. Eleverna får tanketid.
4. Eleverna påbörjar diskussionen. Varje gång de säger något lägger de in ett talkort.
5. När en elev har lagt alla sina talkort får de inte säga något mer förrän alla har lagt in sina talkort. (Undantag att ställa frågor för att stötta andra att lägga in sina talkort.)
6. När alla har lagt sina talkort är det fri diskussion.
7. Eleverna tackar varandra för samtalet och firar att allas talkort ligger i mitten.

Antalet markörer kan variera beroende på sytfe, innehåll och ålder på eleverna. Första gången samtalskort används kan det räcka med en markör var. Markörerna kan vara kort, föremål eller bara pappersbitar. Eleverna får instruktionen att de bara får tala när de har lagt sin markör i mitten. På så sätt kommer alla medlemmar i gruppen att få chans att tala så många gånger som antalet markörer de har. De kan komma med en ny tanke, kommentera det någon annan sagt, upprepa, säga att de håller med eller säga att de inte vet vad de ska säga. Strukturen fungerar bäst kring spännande, engagerande innehåll där eleverna har många tankar och åsikter.

Var tydlig i instruktionerna att målet är att de ska stötta varandra så att alla får chans att lägga in sina talkort. Gruppen är inte klar förrän alla talkort är inlagda. Låt gärna eleverna fundera på hur de kan göra för att stötta varandra och hjälpa varandra att lägga in sina talkort. Hur gör vi för att lyssna på varandra? Hur gör vi för att bjuda in varandra? Hur gör vi för att stötta kompisarna att våga säga vad de tycker? Här kan du också skriva upp exempelfraser och stödord som eleverna kan använda, ex Vad tycker du? Håller du med?

Istället för markörer kan man använda samtalskort, kommentarskort och frågekort (t.ex. ett kort med ett S på, ett kort med ett K på, ett kort med frågetecken). När de lägger S-kortet i mitten ska de dela en egen tanke. När de lägger K-kortet i mitten ska de kommentera och bygga vidare på någon annans tanke. När de lägger frågekortet ska de ställa en fördjupande fråga.

Första gången ni använder Talkort kan det vara bra att använda ett enklare innehåll där eleverna har mycket att säga, så att de får testa på strukturen. När man gjort strukturen några gånger lär sig eleverna hur den fungerar och kan fokusera mer på innehållet. Efter ett tag börjar de använda lärdomarna i andra samtal och utvecklar sin kommunikativa förmåga.

Exempel: Eleverna har under en period lärt sig om hur samhället såg ut på stenåldern. De har samlat på sig många olika kunskaper som läraren nu vill att de ska få fundera kring tillsammans. Läraren: ”Hur var det annorlunda att vara barn på stenåldern mot nu? Vad är lika och vad är olika? Fundera själv en stund.” Eleverna tänker. När läraren säger till börjar de diskutera med hjälp av talkorten. Läraren går runt och lyssnar och ger stöd vid behov (tex ”Titta runt i gruppen och se vem ni kan ställa en fråga till”, ”Det går bra att kommentera det någon annan säger”). När läraren ser att alla elever har lagt in talkorten och de haft fri diskussion en stund får de i uppgift att skriva ner några likheter och några skillander kring att vara barn nu och på stenåldern. En i varje grupp blir sekreterare och en blir redovisare. Läraren sammanställer på tavlan och leder en helklassdiskussion kring vad de lärt sig.

Exempel: På NO:n lär sig eleverna om årstiderna. Läraren: ”Fundera på vad du tycker om att göra på de olika årstiderna? Vad gillar du att göra på vintern? Våren? Sommaren? Hösten?” Eleverna funderar en stund. Läraren: ”Tänk på att visa att du lyssnar. Du kan nicka och kommentera. Varsågoda!” Eleverna diskuterar och stöttar varandra tills alla har lagt in talkorten.

Exempel: På mattelektionen visar läraren ett matteproblem på tavlan. Läraren: ”Fundera på hur du tänker att man kan lösa det här problemet. Vilken information är viktig? Vilka räknesätt kan vi använda? Hur kan vi illustrera eller rita upp det? Vilka idéer har du?” Eleverna tänker enskilt. Läraren: ”Fundera tillsammans på hur man kan ta sig an problemet. Ni ska inte lösa det, utan diskutera hur man kan lösa det. Varsågoda!” Eleverna diskuterar i fyrgrupper med hjälp av talkorten. Efter diskussionen får de i par testa att lösa problemet, och sedan jämföra med det andra paret i gruppen.

Talkort: Klassråd

Boksamtal med talkort

Talkort: Klassens plan