Vad är det som gör att Kooperativt lärande fungerar?

Publicerat den av 9 kommentarer

Vilket tankegods kommer Kooperativt lärande ifrån? Vilka modeller och mekanismer är det som gör att lärande sker via sociala processer? Varför kan vi tro att inlärning sker mer effektivt när vi diskuterar och funderar tillsammans? Nedan presenterar vi några av de teoretiska modellerna kring varför lärande sker i ett socialt sammanhang och varför just Kooperativt lärande är att föredra som arbetsmetod när lärande ska ske i en grupp.

De grundläggande teorier som Kooperativt lärande har sitt tankegods ifrån är den sociala utvecklingsteorin samt Vygotskij vidareutveckling av denna och teorin om ömsesidigt beroende (samspel). Nedan beskrivs dessa och varför just de är så viktiga för dig som lärare!

Sociala utvecklingsteorin – SUT

Människan är en social varelse. Förändring sker i samspel och samverkan människor emellan. Den sociala utvecklingsteorin försöker förklara de mekanismer som driver samhället framåt och de förändringar i samhällsstruktur som sker över tid. Utveckling kan definieras som en uppåtgående spiralrörelse med högre nivåer av energi, effektivitet, kvalitet, produktivitet, komplexitet, förståelse, kreativitet och prestation.

Utveckling ses inom den sociala utvecklingsteorin inte bara som en uppsättning av politik och program som inrättats för vissa specifika syften, utan som en process av social förändring. Det är tydligt att denna process under de senaste fem hundra åren ökat i både hastighet och intensitet, med en ännu mer markant ökning i acceleration under de senaste femtio åren. Den tekniska revolutionen har gjort att utbyte av idéer mellan människor nu kan ske blixtsnabbt, vilket påverkar samhällets utveckling. 

Den grundläggande mekanismen för social utveckling är att samhällsförändring ökar medvetenheten vilket leder till bättre organisation och strukturer. När samhället i stort upptäcker nya och bättre möjligheter för framsteg i samspel utvecklas nya organisationsformer för att utnyttja dessa nya idéer mer framgångsrikt. De nya organisationsformerna är bättre på att utnyttja den tillgängliga sociala “energin”, (kompetens och resurser) för att få det avsedda resultatet. Man kan likna denna process vid den biologiska evolutionsteorin, men där hastigheten på utvecklingen styrs av hur väl kommunikation sker mellan individer, grupper och organisationer och vilka hinder som finns för utvecklingen.

Vygotskijs vidareutveckling av SUT

Denna teori utvecklades på 1800-talets slut och förfinades in på 1900-talet av främst Lev Vygotskij och efterföljande inom allt från psykologi, pedagogik och antropologi och ger en förklaring till hur vårt eget samhälle ser ut idag med demokratiska processer och informationsutbyte i en global värld.

tumblr_mtwn7yzboa1su40qeo1_500

Zonen för proximal (mest effektiv) utveckling. ZPD sker i mitten med stöd och hjälp av MKO.

Teorin om social utveckling innehåller tre grundläggande koncept inom pedagogiken. Dessa består av 1. social interaktion (kommunikativt samspel) och dess roll i kognitiv utveckling, 2. Mer kunnig person (MKO) och 3. Zonen för proximal utveckling (ZPD proximalzonsteorin).

  1. Social interaktion och dess roll i kognitivt utveckling kan i sin enkelhet beskrivas ha en betydande roll för hur vi ser på vår omvärld. Här skiljer sig exempelvis Vygotskijs tankar till viss del från Piagets utvecklingsteori som hävdar att utveckling sker först och lärande därefter. Vygotskij menar att lärande kommer först innan utveckling sker och att lärande i socialt samspel är centralt för utveckling till en mer organiserad individ. Paralleller dras till huvudtesen för den sociala utvecklingsteorin i stort.
  2. Mer kunnig person (MKP/MKO – More Knowledgable Other). MKO är en person som har en högre förmåga eller förståelse (organisation) än en annan elev i en enskild fråga, process eller koncept. Ofta kan vi dra slutsaten att en MKO inom undervisning är en äldre vuxen, en lärare eller en expert men det kan vara vem som helst som besitter högre förståelse. MKO kan även vara en dator eller en mobiltelefon där du kan lära dig en färdighet via exempelvis youtube-klipp. Det viktiga är att det finns en källa eller en “modell” att kunna utvecklas ifrån och ta lärdomar av. MKO används exempelvis för att förklara grunderna till begreppet “Scaffoldning” och hur stödstrukturer kan hjälpa utvecklingen.
  3. Zonen för proximal utveckling (ZPD – Zone of Proximal Development). ZPD kan ses som avståndet mellan vad som är känt och vad som är okänd hos eleven. Det är skillnaden mellan möjligheten för eleven att utöva en specifik uppgift under ledning av sin MKO och elevens förmåga att göra en specifik uppgift självständigt. ZPD förklarar att lärande sker bäst i steg för steg i en social process där självständigheten ökar gradvis och att lärande sker inom olika zoner som beskriver det stöd eleven behöver tills eleven bemästrat en förmåga själv.

    Gradual release

    Hur man använder Scaffolding inom SUT och Vygotskijs modell: ZPD

SUT, Vygotskij och Kooperativt lärande

KL är ett brett begrepp där man utnyttjar alla delar inom den sociala utvecklingsteorin till fullo. I centrum för KL finns den sociala interaktionen där kunskapsstoffet får diskuteras, sorteras, läras ut och stödjas i en process där läraren använder styrkan hos eleverna att stödja varandra och vara MKO. Läraren använder sig av zonen för proximal utveckling genom att vara guide genom de olika zonerna tills eleven kan bemästra kunskapen eller har utvecklat en förmåga till självständighet. När detta sker är nu eleven själv en MKO och kan lära andra elever och beskriva sin egen resa och hur det lärde sig för andra. KL lägger även stort fokus på metakognition där elever får lyssna på andras tankar och själv beskriva sina egna tankar i förhållande till andras.

Teorin om social utveckling ser de flesta idag som sund, men problem uppstår och flera hinder finns för positiva interaktioner mellan elever i ett klassrum. Har du varit med om att elever exempelvis tävlar mot varandra och alla i slutändan mest blev arga? Sker lärande och positiva samtal verkligen mellan tävlande individer? Om en elev har alla verktyg för att slutföra en uppgift själv och inte är i behov av andra, behöver då verkligen eleven diskutera med andra eller dela med sig av något? För ett lärande tillsammans behövs något mer!

Teorin om ömsesidigt beroende – grunden till KL

Ett ömsesidigt beroende kan definieras som när vi människor behöver varandra. Ett exempel på detta är att du är i ett rum med en annan person och behöver nå till en hylla som är tre meter upp för att kunna få mat som ni båda behöver. Det enda sättet för er att få mat är alltså att ha positiva interaktioner (samtal) som leder till samarbete. Ni blir ömsesidigt beroende av varandra i en situation med ett gemensamt mål. Om det skulle uppstå bråk eller tävling om att nå maten kommer alltså ingen av er få mat och ni kommer båda vara hungriga. Om inte samarbete sker kan alltså ingen nå sitt mål, men med samarbete kan alla nå målet = positivt ömsesidigt beroende. Att uppnå detta är själva kärnan till Kooperativt lärande och just därför försöker alla strukturer upprätthålla detta med hjälp av olika stöd från dig som lärare.

Steg för steg inom Teorin om ömsesidigt beroende.

Det ömsesidiga beroendet existerar när varje individs mål påverkas av andras handlingar (Deutsch, 1949, 1962, Johnson, 1970; DW Johnson & R.Johnson, 1989). Det finns tre typer av socialt samspel i teorin om ömsesidigt beroende, positivt (samarbete), negativ (tävling) och inget beroende.

  • Positivt ömsesidigt beroende är när individer upplever att de kan nå sina mål om och endast om de övriga personer som de är i samverkan med också uppnår sina mål och att alla därför behöver främja och stödja varandra för att uppnå målen.
  • Negativt ömsesidigt beroende är när individer upplever att de kan nå sina mål om och endast om de övriga personer som de är i en konkurrensituation med misslyckas med att nå sina mål. Individerna behöver därmed hindra varandra att uppnå mål (tävlan).
  • Inget ömsesidigt beroende resulterar i en situation där individer upplever att de kan nå sitt mål oavsett om andra personer i situationen uppnår eller inte uppnår sina mål. Individerna har alltså inget behov av varandra för att uppnå egna mål.

Utifrån och in vad som behövs för att nå positiva relationer och ömsesidigt beroende för att nå egna och gemensamma mål.

De psykologiska processer som sker vid ett positivt ömsesidigt beroende inkluderar utbytbarhet (graden för vilket en persons handlingar kan bytas ut mot en annan), inducerbarhet (öppenhet för att påverkas och att bli påverkad av andra), och positiv katexis (en persons investering och mentala ansträngning på ett objekt utanför sig själv) (Deutsch, 1949, 1962). Dessa olika processer förklara hur egenintresse utvidgas till gemensamma intressen och hur nya mål och motiv skapas i samarbete och i konkurrenssituationer. Egenintresse blir till ett ömsesidigt intresse genom att andra människors handlingar kan ersätta dina egna, genom en känslomässig investering i att uppnå mål tillsammans, genom att hjälpa andra och sig själv genom vårdande och engagerade relationer samt genom en öppenhet inför att påverkas av andra så att gemensamma ansträngningar blir mer effektiva. Övergången från egenintresse och egennytta till ett ömsesidigt intresse är den viktigaste aspekten inom teorin om ett ömsesidigt beroende.

Elever som stödjer varandra för att uppnå gemensamma mål och positiva interaktioner.

Inom skolan har tyvärr främst negativt och/eller inget ömsesidigt beroende använts vid enskilt arbete. Mycket sällan sker även det positiva ömsesidiga beroendet i grupparbeten vilket resulterar i misslyckanden då individerna i gruppen antingen börjar tävla eller inte interagera alls med varandra för att uppnå egna och gemensamma mål. För fungerande grupparbete krävs det allt som oftast att läraren ser till att individer i grupper har ett positivt ömsesidigt beroende till varandra. Att endast definiera gruppmål räcker alltså inte för att du som lärare ska säkerställa goda interaktioner inom en grupp. Ett eget inlägg om HUR du gör som lärare för att uppnå detta kommer senare!

cooperation and competition

Teorin om tävling och kooperation (1937) av May M. A och Doob L. W.

I slutändan leder ett positivt ömsesidigt beroende till en uppsjö av goda effekter även utanför inlärningssituationen (så som en bättre upplevd hälsa m.m…se KASAM och Antonovsky), negativt ömsesidiga beroendet leder till oppositionellt beteende och inget ömsesidigt beroende resulterar i avsaknad av interaktion mellan människor. Positiva och stödjande interaktioner, som vi lärare eftersträvar, uppstår när individer uppmuntrar och underlättar varandras insatser för att slutföra uppgifter och nå egna och gemensamma mål. För att uppnå positivt ömsesidigt beroende så att stödjande interaktioner sker så kräver det flertalet förmågor hos eleverna… bland annat; ömsesidig hjälp och bistånd, utbyte av nödvändiga resurser, effektiv kommunikation, ömsesidig påverkan, tillit och konstruktiv hantering av konflikter när de uppstår. Se detta inlägg för mer information!

För att summera så är Kooperativt lärande inget nytt utan har sitt tankegods från den sociala utvecklingsteorin som sedan byggts vidare av Vygotskij. Den vidareutvecklades sedan av Deutsch på mitten av 1900-talet för att kunna definiera HUR positiva interaktioner behöver se ut och vad som krävs för att vi ska arbeta för att kunna nå egna mål och även hjälpa andra att nå sina mål i ett socialt samspel. I ett klassrum ska du som lärare alltid sträva efter att uppnå ett positivt ömsesidigt beroende och positiva och stödjande interaktioner mellan elever då detta i flertalet studier visat sig ge störst effekt på inlärningen. Kooperativt lärande är ett av alla de verktyg som finns som du kan använda för att uppnå detta i ditt klassrum.

Källor

9 kommentarer

Lämna ett svar