För att elever ska kunna samarbeta på ett fungerande och lärande sätt behöver de få möjlighet att träna på samarbetsfärdigheter. En av dessa är konsten att möta det andra säger på ett positivt sätt. Hur medlemmarna i gruppen bemöter idéer och tankar från andra bestämmer hur mycket eleverna vågar dela med sig. Det är här viktigt att vi hjälper eleverna i hur de kan bemöta varandra på ett sätt som främjar samarbete och ett positivt klimat.

Redan under de första dagarna tränade vi på detta med våra elever i årskurs 1. Vi började med att göra en liten charad. Vi tog hjälp av en elev som fick säga “Nu ska Jennie och Alice jobba ihop” varpå jag gjorde en sur min och suckade ljudligt. Direkt reagerade barnen och sa att så kan man inte göra, då blir ju Alice ledsen. I en EPA fick de sedan fundera på frågan “Hur kan man göra istället?”. Eleverna fick först fundera själva, sedan viska med axelkompisen (den som satt axel mot axel i ringen på mattan) och till sist lyfte vi förslag i helgrupp. Vi kom fram till att man kan le, säga JA eller OKEJ och att man kan försöka tänka att man inte ska jobba med den personen hela tiden så känns det inte lika stort. Eleven fick än en gång säga “Nu ska Jennie och Alice jobba ihop”. Den här gången använde jag deras tips och log och svarade okej. Detta tyckte alla var bättre, för nu blev ingen ledsen.

Vi tränade sedan på att svara JA! på olika påståenden och frågor, även om det var helt tokiga sådana – detta för att få in och bekanta sig med känslan av att svara ja och vara positiv. Jag sa till exempel: Jag är 3 meter lång. Solen är grön. Det är gott att äta stenar. Kan grodor flyga? Efter varje påstående svarade alla elever gemensamt i kör JA med ett leende. Om någon sa nej provade vi igen. Vi skrattade mycket och hade roligt!

Nu var det dags för strukturen Kloka pennan.

• Eleverna delades in i par.
• Varje par fick en mandala att färglägga.
• Eleverna fick nu var sitt uppdrag. Elev 1 skulle välja en färg och ett fält på pappret och ge instruktionen till den andra eleven. Elev 2 skulle sedan svara JA och måla det fältet med färgen elev 1 valt.
• Efter en stund fick eleverna byta uppdrag med varandra. De fortsatte att turas om tills de var klara med att färglägga sin mandala.

Målet gjordes tydligt för eleverna; det viktiga var inte att det skulle bli fint eller “rätt” utan att de skulle svara JA och följa kompisens instruktion. Om de gjorde det klarade de uppgiften. Med hjälp av strukturen fick eleverna träna på att vara positiva mot sin kompis i paret. De fick också träna på att inte få precis vad de själva ville, om kompisen till exempel valde en färg de själva kanske inte hade valt. Vi utvärderade sedan med den enkla frågan “Sa ni JA till varandra?”. Det som uppmuntrades var att de hade svarat ja och varit positiva mot varandra. Det blev en fantastiskt lyckad uppgift och en bra början på träningen i att samarbeta.

Självklart handlar inte samarbeta om att alltid säga ja. Det den här övningen tränar är att försöka ha en positiv första reaktion och inte direkt såga det kompisen har att säga genom att säga “Nej” eller “Vilken dålig idé”. Istället börjar vi med något positivt, t.ex. “Det var en intressant idé, men då kanske det här händer…” eller “Spännande, men vi måste komma ihåg…”. Eleverna ska inte alltid säga ja till vad andra vill, men för att en positiv känsla ska infinna sig i gruppen är det bra att de försöker möta varandra på ett positivt sätt. Det är vad den här övningen tränar.