Efter inlägget om hur vi arbetade kring positivt bemötande av andras idéer fick jag förfrågan om hur vi arbetat med andra samarbetsfärdigheter under veckan. Jag försöker i det här inlägget beskriva det. Övningarna vi gjort är anpassade för årskurs 1 då både jag (Jennie), Lisa  och våra två kollegor precis tagit emot nya ettor. Även äldre elever kan dock behöva träna på dessa samarbetsfärdigheter. Anpassa då övningarna efter dem. Skriv gärna en kommentar om och hur ni arbetar med att träna samarbete med äldre elever.

Redan i våras började vi planera för att använda kooperativt lärande, vilket har påverkat både klassrumsmöblering och planering. Kooperativt lärande bygger på vissa grundprinciper:

Spelträff – SPEL3F

• Samarbetsfärdigheter
• Positivt ömsesidigt beroende
• Eget ansvar
• Lika delaktighet och samtidig interaktion
• Feedback, Feedup och Feedforward (3F)

Mer om dem kan du läsa HÄR.

Det är vår uppgift som lärare att strukturera uppgifter som möjliggör för dessa principer. Det är också vår uppgift att hjälpa eleverna att träna på hur detta samarbete ska se ut då det inte är något som sker automatiskt. Du börjar med samarbetsfärdigheterna (som du fortsätter med hela vägen) och går sedan över i att skapa övningar med positivt ömsesidigt beroende för att träna just eget ansvar. Sedan blir det mer och mer lika delaktighet och samtidiga interaktioner som du behöver utvärdera med hjälp av 3F – Feedback, Feedup och Feedforward. För att förbereda våra nya elever för detta har vi under vår första vecka lagt stort fokus vid att träna samarbetsfärdigheter – med utgångspunkt i hur vi får varandra att må bra i skolan och hur vi kan arbeta bra tillsammans. Vi kommer under veckorna framöver fokusera på en samarbetsfärdighet i taget. Mer om dessa kommer vi att skriva om senare. Jag vill här beskriva lite om hur vi arbetat under den här första veckan.

De samarbetsfärdigheter vi valde att träna på under första veckan var följande:

• att hälsa på varandra på ett trevligt sätt
• att säga stopp på ett bra sätt och att lyssna när någon annan säger stopp
• att bemöta det kompisen säger på ett positivt sätt
• att vara respektfull när man sitter nära någon och samarbetar (till exempel i lärpar och med axelkompisar)

Dag 1:

Vi använde oss av strukturen berättaren för att hälsa på varandra på olika sätt. Eleverna gick runt i rummet till musik. När musiken tystnade skulle de stanna, se sig omkring och sedan hälsa på den som var närmast. Nästa gång musiken tystnade skulle vi hälsa på någon annan. Först hälsade vi med high five, sen hälsade vi armbåge mot armbåge. Vi hälsade med lillfingerkrok och ”staring contest”. Detta är ett enkelt och roligt sätt att få eleverna att interagera med varandra på ett positivt sätt. (Om någon elev av någon anledning har svårt med kroppskontakt bör ni självklart anpassa hens medverkan, kanske att få gå tillsammans med en kompis eller med läraren/fritidspersonal, eller bara titta på.) Vi satte oss sedan på mattan. Jag och en fritidspedagog gjorde en liten charad där jag hälsade på ett otrevligt sätt, och frågade sedan vad eleverna tyckte om sättet jag hälsade på. De var överens om att det inte var så trevligt, och att det kanske inte fick den andra att må så bra. De fick sedan med strukturen EPA komma med förslag på hur man kan hälsa på någon på ett bra sätt som får den personen att må bra. Detta var deras förslag:

• säga hej eller godmorgon med fin och glad röst
• le
• ge en kram
• vända sig mot personen
• titta på personen
• ta i hand

Jag hälsade sedan igen på fritidspedagogen med hjälp av deras tips. Denna gång var eleverna nöjda. Vi använde sedan strukturen berättaren igen. Denna gång skulle de använda tipsen för att hälsa på varandra. Vi fokuserade mest på tipsen att titta på varandra, skaka hand, le och säga hej eller godmorgon. De fick tipset att om de inte ville titta kompisen i ögonen kunde de titta i pannan, vilket många tyckte var en rolig idé. De gick runt till musiken och när den tystnade hälsade de på varandra. Vi kom sedan överens om att vi skulle försöka använda tipsen under veckan. Följande morgnar berättade flera elever under morgonsamlingen om hur de hade hälsat på varandra. På fredagen använde vi tipsen för att säga hejdå och vi ses på måndag.

Dag 2:

Under samlingen på mattan visade jag och en fritidspedagog en liten charad. Hen petade på min arm igen och igen. Till slut blev jag arg och knuffade till hen och skrek Sluta, vad dum du är! Jag frågade sedan eleverna vad de tyckte om situationen och om det var någonting jag eller den andra kunde gjort annorlunda. Eleverna kom fram till att jag hade kunnat säga stopp på ett bättre sätt, men att fritidspedagogen också då måste sluta. Om hen inte slutade kunde jag gå och be om hjälp från någon vuxen. Med hjälp av strukturen EPA kom vi på några olika sätt att säga stopp: Snälla, kan du sluta. Stopp, jag vill inte att du gör så. Jag tycker inte om när du gör så. Snälla kan du sluta, annars hämtar jag en vuxen. En elev kom också med förslaget att om man säger namnet på den som gör något kanske den lyssnar mer. Vi testade att säga meningarna alla tillsammans. De som ville fick också testa två och två, där elev 1 tränade på att be den andra sluta och elev 2 tränade på att sluta. Vi pratade också om att man ibland vill be någon sluta när de gör något mot någon annan än en själv, och att det kan kännas lite svårt ibland. Eleverna kom fram till att man kan försöka säga stopp men att det ibland är bättre att hämta en vuxen. Vi såg sedan ett avsnitt av Vara vänner där Bella först inte vågade säga ifrån när hennes kompis retade en pojke i klassen.

Dag 3:

Dag tre tränade vi på att bemöta det andra sa på ett positivt sätt. Jag beskriver hur det gick till HÄR.

Dag 4:

På dag 4 fick eleverna hjälpa till med charader. Då vi hade lite kort om tid och eleverna var trötta (som vi alla blir ibland) och vi fick tänka om och ändra omfånget. Istället för att i grupper eller par komma på charader slumpade jag ut frågan till par: Hur ska man inte göra när man sitter nära bredvid en kompis? Direkt slängde sig båda i paret ner på mattan och spred ut sig. Sedan fick de visa hur man skulle göra, varpå de satte sig upp bredvid varandra. Andra saker som togs upp var att man skulle viska med kompisen så att de inte fick ont i öronen, och att man inte skulle peta på kompisen och störa dem. Vi pratade om varför vi skulle tänka på de här sakerna – att det var för att alla skulle må bra och kunna höra och delta så bra som möjligt. Vi använde sedan EPA med några öppna frågor (t.ex. Vad vill du lära dig i skolan? Vad vill du bli när du blir stor?) där de fick träna på att sitta upp, viska och inte peta på kompisen.

Framöver

Från och med nästa vecka kommer vi att träna på en samarbetsfärdighet i taget per vecka. Vi planerar då att fokusera på hur samarbetsfärdigheten syns och hörs i klassrummet när den används – hur märker vi att vi exempelvis lyssnar på varandra? Hur märker vi att vi tar hand om våra saker i klassrummet? HÄR kan du läsa om hur du kan lägga upp arbetet kring samarbetsfärdgheter.