Kooperativt Lärande innebär att eleverna arbetar tillsammans och lär av varandra. De behöver därför få verktyg och tillfällen att träna på hur de kan stötta varandra i lärandet. Ett sätt att göra detta är genom att ge respons utifrån 3F – feedback, feedup och feedforward. Vi har den här veckan introducerat en modell för kamratrespons med vår årskurs 1 och beskriver i detta inlägg hur vi gjorde detta. Att träna på kamratrespons är enkelt att anpassa till alla åldrar, det är aldrig för sent eller för tidigt att börja!

Den här veckan arbetar vi i en årskurs 1 med bokstaven V. Då det är en relativt enkel bokstav att forma och skriva bestämde vi oss för att lägga till en aspekt – kamratrespons. Jag började med att presentera målen för lektionen: att skriva bokstäver och att ge respons. Vi samtalade tillsammans om vad respons var och att vi skulle fokusera på att säga bra saker om det andra gjorde. Jag berättade att jag skulle skriva fem stycken V på smartboarden och att de skulle få ge respons till mig som lärare. Jag skrev 5 V – några på raden, någon som flög ovanför, någon med ett kort och ett långt streck. Med hjälp av EPA fick eleverna först fundera själva och sedan berätta för sin lärkompis vad som var bra med mina V. De fick sedan berätta det för mig: 

• Det första V:et har raka, fina streck.
• Flera av dem står på raden.
• Du började på rätt ställe på flera av dem.

En elev sa sedan ”du kan fixa till lite på den där”. Jag frågade då om hen hade något tips på hur jag skulle göra. Hen sa att jag borde dra båda strecken lika högt upp. Fler elever kom med tips och vi tränade på att säga det på ett snällt sätt. Vi kom fram till några saker:

• Skriv alla V:n på raden.
• Gör så raka streck du kan.
• Dra båda strecken ändå upp till den övre raden så att de blir lika långa.

Jag skrev sedan fem nya V med hjälp av deras tips. Nu blev alla V raka och fina på raden! Jag tackade för deras respons och förklarade att när vi säger bra saker till varandra och ger tips på ett snällt sätt så kan vi hjälpa varandra att bli bättre.

Eleverna fick nu följande instruktion:

• Elev 1 skriver fem V.
• Elev 2 säger vad elev 1 har gjort bra och ger tips om det behövs.
• Elev 1 skriver fem nya V.
• Byt roll.
• När båda är klara skriver ni ord som har V i sig.

Detta är en struktur vi kallar Parrespons och är egentligen en variant av Turas om. Lärparen fick varsin miniwhiteboard, penna och sudd och spred ut sig i klassrummet. De började sedan arbeta. Jag fick nu tid över för en elev med speciella behov (vars lärkompis var borta) och vi tränade på att ge respons till varandra. När vi två var klara med att skriva V gick vi tillsammans omkring och tittade hur det gick för de andra i klassen. Jag fick höra exempel på fin respons och både jag och eleverna fick se hur deras V:n blev snyggare efter responsen. Då vi först hade tränat tillsammans hade de tydliga direktiv för hur ett bra V ser ut samt konkreta exempel på positiv respons de kunde säga. Detta var en väldigt positiv upplevelse för eleverna. Som avslutning fick alla lärpar läsa upp sina ord med V. Vi pratade om hur samarbetet gått och några elever sa spontant att de ville göra sin ”secret handshake” för att de hade jobbat så bra ihop, varpå alla lärpar gjorde det eller high five.

Min kollega har testat detta i sin klass där många elever har svårigheter med sociala relationer. Många elever i den gruppen fokuserar på vad kompisarna gör fel. Hon testade då att göra detta i halvklass och med stöttning och vägledning från henne lyckades eleverna hitta saker som kompisen gjort bra och sedan på ett snällt sätt berätta vad lärkompisen kunde göra bättre till nästa 5 V:n.

I denna enkla uppgift upprätthålls alla grundprinciperna inom det Kooperativa Lärandet. Eleverna har ett positivt ömsesidigt beroende genom det gemensamma målet att samverka för att ge respons där båda i paret behövs för övningen. Eleverna tränar samarbetsfärdigheter genom att kunna ge konstruktiv kritik och respons. De tar ett eget ansvar genom att aktivt lyssna och ge rätt respons i övningen. Under övningen har alla eleverna lika delaktighet och det sker samtidiga interaktioner mellan eleverna och slutligen tränar de på att ge 3F – feedback, feedup och feedforward. När alla dessa delar sker tillsammans är vi i ett kooperativt klassrum.

Det är aldrig för tidigt att aktivera eleverna som lärresurser för varandra! Istället för att springa omkring och försöka hjälpa alla elever och kolla om de börjar bokstaven rätt och skriver den rätt, kunde jag nu fokusera på de elever som behövde extra hjälp – och samtidigt hinna ha koll på hur samarbetet fortskred. Det här kommer vi definitivt göra igen!