I år valde vi att göra sommaravslutningen i klassrummet lite annorlunda. Istället för att vi som lärare skulle stå och prata om vad vi gjort bestämde vi att eleverna skulle få vara i centrum. Samtidigt ville vi visa upp våra basgrupper för föräldrarna. Varje basgrupp fick därför ett område att presentera. På grund av att allt hände lite fort och tiden var knapp skrev jag och Lisa ihop några meningar om olika saker vi gjort under året. Om vi hade haft längre tid hade det varit ypperligt att basgrupperna själva fick skriva meningar till sitt ämne. När basgrupperna fått sina meningar klippte de ut dem och limmade fast på färgat papper. De läste sedan sin mening och tränade tillsammans i basgruppen. De hjälpte varandra med svåra ord och gav varandra tips på hur de skulle säga. Vi tränade även tillsammans på att stå stadigt, sträcka på ryggen och använda magstödet så att vi skulle höras ända längst bak i klassrummet. För att vi inte skulle bli för nervösa påminde vi varandra om att tänka ”Jag kan, jag vill, jag vågar!”.

Eleverna var väldigt taggade. Några elever var sjuka när basgrupperna tränade på sina meningar. När dagen för avslutningen kom skyndade sig kompisarna i gruppen fram för att visa dem vad de skulle säga och berätta vad vi skulle göra. Med kompisarnas stöd kunde alla vara med. Varje grupp klev fram och fick först säga vad deras gruppnamn var. De fick även visa sin flagga. Sedan berättade de det de skulle berätta. De var otroligt modiga och fina med varandra, och klassrummet var fullt av stolta föräldrar. Under avslutningen fick vi chans att visa upp hur vi arbetat, inte bara genom vad eleverna berättade utan också genom hur vi gjorde det. Föräldrarna fick se dem stötta och hjälpa varandra för att klara av utmanande saker. De fick också se dem tacka varandra och hylla varandras insatser. Det var en väldigt positiv upplevelse både för mig, eleverna och för deras föräldrar. Till nästa avslutning ska vi utveckla detta ytterligare.