Detta är första året jag har haft möjlighet att arbeta med Kooperativt lärande i ett helt år, helt från start med nya elever. Det har varit otroligt lärorikt och jag har märkt att man får anpassa lite  i hur man arbetar med Kooperativt lärande beroende på vilken ålder man undervisar i.

Men en minsta gemensan nämnare i introduktionen av Kooperativt lärande är att börja smått (oavsett vilken ålder eleverna är i när du börjar). Börja med korta små samarbetsövningar, modella beteenden och ge positiv feedback. Börja med socialt innehåll för att sedan bygga på med kunskapsinnehåll.

Men tillbaka då till min klass. Det var första gången jag undervisade en etta så jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig, varken kunskapsmässigt eller socialt. Det kom lite som en chock när jag insåg hur stor skillnad det är från en årskurs 3 som man släpper iväg för sommaren och en årskurs 1. Jag har flera elever med stort rörelsebehov och några elever som behöver mycket träning i det sociala samspelet. Så kooperativt lärande kändes helt rätt för denna grupp. För även om en elev har svårt att samarbeta bör man inte undvika situationer med samarbete, utan snarare träna upp den förmågan, precis som man tränar läsning och räkning.

Allt eftersom terminen gick utvecklade eleverna förmågan att samarbeta, vissa elever snabbare än andra. Jag kunde bygga på mer och mer avancerade övningar med mer och mer teoretiskt innehåll. Vissa dagar gick det inte alls, och vissa dagar ville jag gråta för att jag var så stolt över mina elever.

Min kollega Jennie började med basgrupper under förra året. Min grupp var inte riktigt redo för det, så jag ser fram emot att påbörja basgruppsarbete under hösten. Jag kommer att starta året precis som förra året; med några enkla strukturer med socialt innehåll. Jag kommer att smått starta med mina basgrupper genom att göra enklare uppgifter tillsammans.