Vi har nog alla hållit i de där föräldramötena med oändligt mycket information som ska förmedlas till en passiv föräldragrupp som förväntas ta emot det som sägs. Ikväll var det dags att genomföra ett annorlunda föräldramöte på högstadiet.

Inbjudan till föräldramötet lät såhär: Vårt föräldramöte kommer att fyllas av samtal på samma sätt som jag fyller lektionerna med samtal mellan eleverna. Tänk er att formen kommer att vara som att ha lektion i 8A men med ett innehåll som berör er vuxna. Jag hoppas på många givande samtal under kvällen. Välkomna!

Jag inledde med en presentation av personalen i arbetslaget och kort info om förändringar inför det här läsåret och öppnade upp för möjligheten att ställa frågor. Därefter gick jag över på att skapa diskussion mellan föräldrarna. Eftersom jag skriver veckobrev med info om det som händer varje vecka och blickar framåt ansåg jag att det inte var ett informationsmöte mina elevers föräldrar behövde. De fick istället möta två av strukturerna som eleverna ofta engageras i.

Vilka förväntningar har du på skolan?

Föräldrarna fick i uppgift att placera sig i grupper om fyra personer se till att man inte grupperade sig med de man oftast pratar med. Utifrån frågan ”Vilka förväntningar har du på skolan?” mötte de strukturen Mötas på mitten. Samtidigt som föräldrarna jobbade dök det upp frågor som ”Deltar alla elever verkligen när du gör såhär?” Ganska skönt att kunna bekräfta det och visa på hur en elev som inte känner sig säker i stora sammanhang kan delta i en mindre grupp och att med hjälp av strukturen våga ta för sig mer och mer. Det var hög koncentration i föräldragruppen och det märktes att frågan var viktig för alla som närvarade på mötet. Att som lärare avslappnat kunna gå runt och lyssna på deras diskussioner när de möttes i mitten var fantastiskt.

Efter avslutade övning fick varje grupp presentera vad de hade i sin mittenruta och vi punktade upp deras förväntningar på tavlan för att skapa en överblick. Jag tänker att sammanfattningen av förväntningarna är något jag behöver ta med mig i mitt arbete men också i arbetslaget och på hela skolan. 

Organiserad kaos

Nästa struktur att testa var Karusellen. En betraktare som passerar mitt klassrum kan undra varför det är kaos där inne, för det är så det ibland ser ut utifrån. Tar man steget in inser man ganska snart att det är tydligt organiserat och att alla elever är engagerade i det som sker. Inför den här övningen hade jag hade förberett sex A3-papper med frågeställningar och färgpennor till grupperna.

Mina frågor var:

• Skärmtid?
• Sovtid?
• Hur bemöter ni ”alla andra får”?
• Tider att vara hemma?
• Hur gör ni för att era barn ska kunna berätta vad som helst för er?
• Ditt barn blir utsatt för något i skolan – vad gör du?

Grupperna cirkulerade och fyllde på med nya tankar på varje papper. Diskussionerna var livliga och det skrattades mycket. Det som var ”icke-frågor” för någon var stora frågor för någon annan vilket också gav ett nyttigt perspektiv. Efter avslutad övning sammanfattade vi vad det stod på några papper och kopplade tillbaks till att det som är en ”icke-fråga” för någon är något som diskuteras dagligen hemma hos någon annan.

Utvärdering

Hela föräldramötet avslutades med att återigen öppna upp för möjligheten att ställa frågor och med en önskan om att alla utvärderade föräldramötets upplägg. Alla föräldrar fick en post-it-lapp och ombads skriva något positivt och något negativt för att sedan sätta den på tavlan innan man gick ut. Av responsen kan jag utläsa att föräldrarna upplevde det som positivt att få ta del av elevernas vardag och arbetssätt då det skiljer sig en del från när de (och jag) gick i skolan. De uppskattade också möjligheten att få interagera med andra föräldrar på ett lättsamt sätt. Några saknade en del info vilket jag tänker att jag får återkomma kring i kommande veckobrev för att tillgodose även det. Det är inte efter varje föräldramöte man går hem och längtar till nästa, men idag hade vi ett sånt möte och det kommer jag att ta fasta på till kommande föräldramöten.