Vi arbetar med skrivprojektet ”Den magiska dörren”. I kapitel 3 ska vi träna på att skriva stämningshöjande. För att få ökad stämning måste vi ta med hur det känns och kunna beskriva det.

Inför att vi skulle skriva kapitel 3 så gjorde vi en övning där vi samlade på känsloord. Vi använde oss av den kooperativa strukturen karusellen. Jag skrev upp fyra känslor, ett vart på ett i övrigt tomt papper och la ut dem på fyra bord. Det var glad, ledsen, rädd och arg. Eleverna var sex i var grupp. De skrev ned så många synonymer de kunde komma på på den känsla de hade vid sitt bord. På en given signal roterade de och fyllde på nya synonymer till en ny känsla vid nästa bord. Det var väldigt kul att gå runt och höra deras diskussioner om känslor. De diskuterade om känslan verkligen var t.ex. ledsen eller kanske hörde den hemma hos rädd i stället.

En är sekreterare de andra diskuterar och lyssnar. Nu fungerar det väldigt bra så nästa gång ska jag ge dem olika roller som sekreterare, materialansvarig, ansvarig att fördela ordet och kontrollant. Jag har medvetet väntat med dessa roller då jag har känt att i min grupp hade det varit för mycket att hålla reda på för dem tidigare.

När de hade gått ett varv läste de upp vad som stod på pappret och jag skrev på tavlan. På så sätt samlade vi tillsammans synonymer. När vi skrev upp dem på tavlan diskuterade vi om känslorna kunde stå på fler ställen eller om en känsla kanske bättre hörde hemma någon annan stans.

När vi var nöjda med placeringarna av känslorna och rett ut dem så skulle de rita en emoji till var känsla. Grupperna hade sin känsla med alla synonymer till.

Efterhand som de blev klar med en emoji så strök de ordet på tavlan för att hålla reda på vilka de hade gjort.

Strukturen i arbetsgången i sig själv är inte bara för att arbetet ska gå smidigt eller nå målet utan det är också ett sätt att lära dem hur man kan arbeta metodiskt med en uppgift. Jag har märkt att eftersom vi arbetar så metodiskt så börjar de själva arbeta så när de arbetar mer på egen hand. När jag ser det så känner jag att de är på väg att få studieteknik. Det är minst lika viktigt som innehållet i det vi lär. Att kunna arbeta metodiskt har du med dig hela livet.

Resultatet blev så här fint. Nu är det dags att börja skriva kapitel 3, det spänningshöjande kapitlet. De har massor av känslor samlat här som de kan skriva om i sina berättelser.

Måste bara dela med mig av vad som hände idag. Vår fritidspedagog var på fortbildning så vi fick arbeta i helklass. Barnen tyckte att vi kan arbeta i halvklass ändå.

Barnen: Medan du Mette har matte med Rubinerna kan Safirerna sitta i grupprummet och skriva på den magiska dörren.

Jag: Men ni kommer ju hela tiden och frågar, ”Hur stavar man det?”, ”Jag vet inte vad jag ska skriv”,”Är jag klar nu?” Jag kan inte hjälpa er när vi har matte.

Barnen: Men vi frågar varandra och hjälper varandra i stället.

Jag: Ok vi provar.

Detta är elevinflytande och ett resultat av att de har lärt sig att de kan hjälpa och lära av varandra, jag måste ge dem en chans när de kommer med konkret och bra förslag.

Jag smög i dörren och tog detta foto. Djupt försjunkna i sina texter. Jag hörde inte ett ljud från dem. Efteråt sa de att de hade läst varandras texter och hjälpt varandra. Lärarhjärtat bultar lite extra.