I matematiken arbetar vi mycket med att kunna förklara hur man resonerar och tänker. Vi märker att strategier sätter sig mycket bättre när eleverna både får höra och ge förklaringar flera gånger.

Just nu arbetar vi med multiplikation. Eleverna har förstått grunden och vi tränar nu på att sätta ord på och befästa förståelsen. Jag skrev ett matteproblem på tavlan. Istället för att eleverna skulle lösa talet skrev jag fem möjliga uträkningar. Deras uppgift var att identifiera vilka lösningar som passade till problemet.

1. Jag visar problemet och läser det högt.
2. Jag ber dem tänka tyst för sig själva kring vilka lösningsförslag som är rätt och varför (EPA).

3. De får viska med sin lärkompis och förklara hur de tänker. Jag ger det gemensamma målet att båda ska veta hur de tänkt då någon kommer att få förklara sen.

4. På min signal får de skriva ner sina svar. (Då en del par ibland börjar skriva svaret innan de verkligen har förklarat för varandra fick de inte börja skriva förrän jag sa till. Jag märkte att detta gjorde att fler pratade ordentligt.)

5. Jag räknar till 3 och alla par håller upp sina lösningar (Multisvar). (Här kan man också göra en parjämförelse.)

6. Vi går nu igenom de fem lösningsförslagen på tavlan. Jag pekar på ett och ber alla göra tummen upp för rätt och tummen ner för fel. Jag väljer sedan ut några som får förklara hur de har tänkt, både kring de rätta svaren och de felaktiga svaren. I början är det svårt för vissa att förklara varför de vet att det är rätt/fel, så andra elever och jag hjälps åt att hitta rätt ord. De lär sig otroligt mycket av att förklara varför något är fel. “Det är fel för i 10+10 har hon bara läst i två dagar, men hon läser i tre dagar.” “Det är fel för i 2+3 äter han 2 kakor sen 3 kakor, men han äter ju 3 kakor och sen 3 kakor, då måste det vara 2*3.”

Som avslutning på lektionen byggde vi tal med centikuber. Jag skrev ett tal på tavlan (t.ex. 2*3) och så byggde de det tillsammans i lärparen. Detta var bra då vi fick möjlighet att rätta till en missuppfattning: när de skulle bygga med materialet byggde några par med addition istället för multiplikation (istället för att ta två treor tog de två+tre). Vi kunde då återigen prata om vad multiplikation innebär och alla fick testa det konkret.

Vid nästa lektion fick eleverna i lärpar bygga och skriva multiplikationen. En elev sa en multiplikation, t.ex. 3×5. Den andra byggde det med centikuber. Den första kontrollerade att kompisen byggt rätt och skrev ner multiplikationen. De turades om. Innan eleverna fick börja modellerade jag hur det skulle gå till med hjälp av en elev. När eleverna arbetade kunde jag gå runt och lyssna och kontrollera att alla klarade av att bygga multiplikationerna.

Innan vi gick ut på rast gjorde vi en exit ticket genom att jag visade multiplikationer med centikuber och varje elev fick säga multiplikationen (jag håller upp två bitar med tre i varje, en elev får svara 2*3).

Genom att aktivera eleverna i samtal kring det matematiska begreppet ökar deras förståelse. De får sätta ord på sin kunskap och höra andra förklara hur de tänker, vilket stärker och befäster deras egen kunskap. Jag som lärare får stor inblick i vad de kan och vad de behöver träna mer på genom att gå runt och lyssna på diskussionerna. I samtalen i par och när vi förklarar i helklass sprider vi kunskap mellan elever så att fler får tillgång till den. När eleverna arbetar i par stöttar de och hjälper varandra att hålla fokus, bekräftar varandra och uppmuntrar varandra, vilket gör att jag kan fokusera på de elever som verkligen behöver min hjälp. Att använda parsamtal och paruppgifter i matematiken har gjort att mina elever förstår mer, har större självförtroende och tycker om matematik mer.