Vi ser oerhört mycket positiva effekter av att arbeta med kooperativt lärande i våra klassrum. Här följer några klassrumsglimtar från vår vardag. /Jennie, Lisa och Niclas

Jag introducerar uppgiften och modellerar hur samarbetet ska gå till. Jag går runt och observerar när eleverna börjar arbeta för att se om jag behöver hjälpa till någonstans. Nej, de klarar sig själva. Jag ställer mig vid sidan och känner mig överflödig. Ingen ropar på mig. Ingen drar mig i armen eller håller upp ett papper framför mitt ansikte. Inget ”Fröken, fröken”. Eleverna sitter i grupper och arbetar. De lär sig. De stöttar och hjälper varandra.

***

Eleverna sitter och skriver. Jag hör en elev fråga ”Jennie, stavas vinner med två n?” Innan jag ens hinner reagera har eleverna på vardera sida börjat förklara med ord och handgester hur hon ska tänka för att veta om det är en eller två konsonanter.

***

Efter att eleverna jobbat tillsammans i sin grupp tittar de på sitt papper och utbrister: ”Hur kunde vi ens skriva så här mycket?”

***

Jag behöver inte längre tänka lika mycket på hur jag ska få en ny eleven att komma in i klassen eller få kompisar. Med lär-par och basgrupper sker det delvis av sig självt.

***

En elev är cirka 15 minuter sen. När hen kommer in ropar basgruppen ”Åh äntligen kommer du!” och börjar genast förklara vad de arbetar med.

***

En elev är sjuk. När basgruppen skriver en text tillsammans skriver de ändå ner hens namn, för hen är ju en del av gruppen.

***

När eleverna sitter och jobbar lägger de armarna om varandra så att de sitter nära, nära och samarbetar.

***

En elev i en basgrupp där de tidigare haft svårt att komma överens utbrister efter en uppgift i basgruppen ”Jennie, vi jobbade ju jättebra tillsammans idag!

***

En av basgrupperna har svårt att samarbeta då alla tre eleverna är ganska intensiva och viljestarka. Jag skulle lätt kunna tänka att jag borde dela på gruppen, att det inte går. Istället sätter jag in en till elev (när dennes basgrupp splittras pga flytt), som med sitt lugn och sin positivitet skapar en ny dynamik och en balans i gruppen så pass att den fungerar även när hen inte är där.

***

Tidigare hade jag ofta lektioner där jag var helt slutkörd efteråt för att jag fått springa omkring och hjälpa alldeles för många elever. Eleverna var också frustrerade då de inte fick hjälp fort nog. Det är sällan jag känner så nu.

***

Jag hör en elev säga ”Det är okej, det viktigaste är att du försöker” varpå kompisen vågar försöka lite till.

***

En elev satte sig i ett hörn med händerna över huvudet och sa att hen inte ville inte arbeta. ”Vill inte skriva!”. Då sa kompisen ”Det är okej. Vet du vad. Jag har en bra dag så jag kan jobba för oss båda. Du behöver bara peka om du vill… ” Eleven kom då tillbaka och pekade vad som skulle göras.

***

En elev har svårt att komma på idéer i en uppgift och börjar bli på dåligt humör. Efter att hen fått prata i par och i grupp var hela pappret fullt. Den eleven fick sedan redovisa sin grupps svar och var jättestolt. Hen visade upp pappret minst 3 gånger och skrev sedan en hel sida i skrivboken.

***

En nyanländ elev som inte pratat så mycket får i gruppen chans att höra de andra säga samma sak tre gånger innan det blir hens tur. Hen känner sig då självsäker nog att delta.

***

Jag säger till eleverna ”Nu ska ni få jobba själva en stund” varpå en elev frågar ”Själva med vem då?”. Att samarbeta och jobba tillsammans är en självklarhet.

Med kooperativt lärande sker lärande tillsammans i en gemenskap. Den tillgängliga lärmiljön ökar då fler blir delaktiga och resurser inom gruppen frigörs.