Idag har vi introducerat omkrets för våra tvåor. Eleverna fick fundera kring vad ordet omkrets betyder och de fick prata med sina klasskompisar om vad de tänkte om begreppet. Jag hade en kort genomgång och eleverna fick därefter sitta 2 och 2 på mattan medans jag visade upp olika figurer de skulle räkna ut omkretsen på. Jag gjorde detta i halvklass så jag kunde direkt se vilka elever som greppat begreppet och vilka som behövde mer stöd.

Med denna insikt satte jag ihop heterogena par där de som greppat begreppet parades ihop med en som behövde lite extra stöd. De fick i paret ett papper med en kvadrat på. De skulle tillsammans räkna ut omkretsen. De fick det gemensamma målet att båda i paret skulle kunna förklara hur de räknat innan de fick gå vidare med ett annat arbetsblad. När jag startade arbetet såg jag hur eleverna började mäta och förklara. När ett par räckte upp handen så såg jag till att först fråga den svagare eleven om hur de räknat ut svaret.

Kooperativt lärande grundar sig på ett antal grundprinciper (SPEL3F) där den viktigaste grundprincipen är Positivt ömsesidigt beroende. Det enklaste sättet att skapa detta ömsesidiga beroende är ett gemensamt mål.

Jag kunde lugnt gå runt och observera paren när de arbetade. Jag hörde flera exempel på hur de använde matematiska begrepp för att förklara. Men jag kände mig lite överflödig som lärare, de förklarade och visade varandra och hjälpte till att förklara, de behövde mig bara för att få tillgång till nästa uppgift. Men det var en sådan skön känsla att se min grupp arbeta så fint tillsammans. Det är hit jag vill nå, till detta samarbete då man stöttar och hjälper varandra vidare i processen.

“Vi behöver inte mäta den andra sidan, för det är en kvadrat. Sidorna är ju lika långa.”

“Börjar du på nollan när du mäter med linjalen?”

“Vi börjar att räkna två sidor och sen lägger vi till den tredje och sen den sista”