En viktig del i att samarbeta är att kunna reagera positivt på varandra och andras insats. Detta kan tränas med socialt innehåll för att eleverna sedan ska kunna applicera det när de samarbetar kring ämnesinnehåll. HÄR och HÄR finns inlägg som beskriver sätt att göra detta på. I detta inlägg beskriver jag en uppgift jag nyligen gjorde med min klass.

Vad var mitt syfte med uppgiften? Att eleverna skulle få träna på att:

• vara okej med att allt inte blir exakt som de själva vill
• acceptera andras input
• kunna lämna ifrån sig sin egen bild till någon annan
• reagera positivt på det någon annan ritat
• se vad någon annan ritat och bygga vidare på det utan att förstöra

Jag ställde borden i en hästsko och la ut papper, penna och sudd på varje plats. Jag placerade ut eleverna och förklarade hur uppgiften skulle gå till.

• Ni kommer att få 1 minut på er att börja rita någonting på pappret. Ni ska inte bli klara, utan bara börja med något, vad som helst.
• När timern låter släpper ni pennan och håller upp händerna i luften, oavsett hur långt ni har kommit.
• Jag kommer sen be er skicka pappret till personen som sitter till höger.
• När ni får ett papper från kompisen säger ni ”Tack”. Ni kan också säga något snällt om det de ritat.
• När timern startar har ni 1 minut på er att fortsätta teckningen. Ni ska titta på vad kompisen ritat och rita något som passar till det. Ni kan rita något bredvid, färglägga eller göra klart deras. Ni får inte rita över eller förstöra det någon annan gjort, utan bara bygga vidare på det och lägga till mer.
• När timern ringer släpper ni pennan, upp med händerna och så skickar vi igen.

Fokus under uppgiften ligger på att vara positiva mot varandra och det som finns på bilderna. Är ni redo?

Jag startade timern och eleverna satte igång. Någon hade lite svårt att komma igång men de flesta började rita. När timern ljöd släppte de flesta sina pennor och sträckte upp händerna. Jag fick påminna några. Jag vet att det är svårt att släppa när man inte känner sig klar, men det är det vi tränar på nu. Släpp pennan på en gång nästa gång. Det är okej, nästa person målar klart.

Vi skickade papperna, de sa tack, och timern startades igen. Ihärdigt ritande följde. När timern ljöd nästa gång var det några färre som fortsatte rita. Tredje gången ännu färre och det blev lättare och lättare för dem att släppa pennan och låta någon annan ta vid. Det var en ganska positiv stämning genom hela uppgiften, med bara några små kommentarer kring bilderna, oftast när de inte förstod vad det skulle föreställa ”Vad är det här? Vem målade det här?”. Eleverna hade roligt och försökte måla vidare på det kompisarna hade påbörjat. Vi bytte ungefär 10 gånger innan det var dags att bryta och gå på rast. Eleverna fick fundera på hur det kändes när de skickade pappret. Några tyckte det hade varit svårt då de ville måla klart och hade en tanke med vad som skulle komma sen, några tyckte att det var lätt att skicka vidare då de fick en ny teckning att jobba med. När de gick ut på rast fick de först gå runt och titta på teckningarna. Många förundrades över hur den de själva påbörjat hade utvecklats, hur häftigt det kan bli när alla får bidra.

Denna uppgift kan göras på många olika sätt. Vi gjorde den med hela klassen, men den kan lika gärna göras i två halvor eller i mindre grupper (om eleverna till exempel sitter vid gruppbord kan den göras runt det bordet). Uppgiften kan också göras med olika fokus. Vi fokuserade mest på att vara positiva, men man kan också lägga större fokus på att till exempel bygga vidare på det som finns på pappret där man sedan analyserar hur väl detta gått. Hur lång tid de får på sig med varje papper kan också varieras. Det får dock inte vara för länge då de kan bli för investerade i en viss bild och ha svårt att släppa den vidare. Anpassa efter den klass du har. Förskoleklasserna på vår skola gjorde denna uppgift med stor framgång med mandalas runt gruppbord med 4-6 elever. Med mandalas eller målarbilder att färglägga blir det mindre press på barnen att komma på själva och det blir ännu lättare att släppa ifrån sig pappret då det inte är du själv som kommit på motivet.