Lärgrupper, vilken styrka!

Denna termin började med att vi möblerade klassrummet så att eleverna satt i sex lärgrupper.

Tanken var att de skulle sitta så fram till höstlovet för att sen byta men de har suttit så hela terminen. I dessa grupper har vi varierat arbetet. De har sin axelkompis som de ofta samarbetar med men de kan också samarbeta med den som sitter diagonalt. Det har även varit varianter där de som sitter t.ex. på stol 1 samarbetar med den som sitter på stol 1 vid ett annat bord. Vi har ofta använt oss av stolsnumren, dvs att stolarna är numrerade 1-4. Det kan vara olika uppdrag som att hämta material, vara språkrör för vad gruppen har diskuterat osv. För att få ett bra samarbete har grupperna gjort upp gemensamma regler. Dessa har de på bordet för att påminnas om dem. Vi har fått titta på dem lite då och då. Både jag, min kollega och klassen har upplevt detta positivt. Det har skapat rygghet både med axelkompisen och med arbetsgruppen. Det har inte varit någon oro kring vem man ska arbeta med, de känner till varandras styrkor och svagheter och stöttar varandra i det. Alla grupper har inte varit lika framgångsrika och har mer att jobba på, men de har ändå lärt sig av de grupper som har fungerat bra. Vi lyfter ofta vad som går bra och hur de gör som lyckas så de som behöver jobba mer på det får en modell att följa. Efter jul ska de byta arbetsgrupper och axelkompis. Det tar emot när vi nu har ett bra samarbete men samtidigt är det nyttigt att byta och där det inte har varit lika positivt hoppas vi nu att det ska bli bättre. Att ha möblerat klassrummet med arbetsgrupper om fyra elever och axelkompis kommer jag att ha i fortsättningen.
Vi har arbetat med många olika strukturer men har några favoriter. Eleverna börjar känna sig trygga med några av dem och föreslår dem när vi planerar vårt arbete. Deras favorit är ”huvuden ihop” Den är snabb och enkel att ta till och den engagerar alla elever. Jag brukar där bestämma att t.ex. 3:orna ska berätta vad gruppen diskuterat. De flesta tycker det är roligt att få vara språkrör. För att alla ska känna sig bekväma med det så får de ta hjälp av sina kamrater.
En annan struktur som också är populär är ”fråga-fråga-byt”
Den har vi använt för att befästa kunskap. När vi hade öppet hus så utmanade eleverna sina föräldrar på kunskap om vatten. Det var stolta elever som instruerade sina föräldrar i hur övningen gick till.
Av dessa var ”expert” väldigt populär. Där kände de sig stolta och viktiga då de var experter på ett område som de hjälpte sina kamrater med.
För att sammanfatta denna termin med kooperativt arbete så har jag fått elever som har en större tillit till sig själv. De ser vinster med att samarbeta och föreslår ofta någon modell de vill arbeta med. Som avslutning på terminen hade vi en kahoot på det vi har haft på GOTD. Vi tänkte att var och en skulle få svara och att vi skulle eftersträva att svara rätt och inte snabbt. Då föreslog de själva att få göra den med sin arbetsgrupp och ha en Ipad att svara på tillsammans. De har större insikt i hur de ska förbättra för att samarbetet och målet ska bli bättre. De har lärt sig att både ge varandra och ta emot feedback. Klassen som tidigare var en stimmig klass med många tävlingsinriktade jag-personer kan nu se styrkan i ”vi” och är en lugnare klass där fokus nu kan läggas på innehållet mer än på strukturen. Något som jag också tar med mig är att de olika strukturerna inte bara är för att arbetet ska gå smidigt eller nå målet utan det är också ett sätt att lära ut hur man kan arbeta metodiskt med en uppgift. Jag har märkt att eftersom vi arbetar så metodiskt så börjar de själva arbeta så när de arbetar mer på egen hand. När jag ser det så känner jag att de är på väg att få studieteknik. Det är minst lika viktigt som innehållet i det vi lär. Att kunna arbeta metodiskt är en färdighet att ha med sig hela livet.

Till sist måste jag dela med mig av en händelse. Vår fritidspedagog var på fortbildning så vi fick arbeta i helklass. Barnen tyckte att vi kan arbeta i halvklass ändå.

Barnen: Medan du Mette har matte med Rubinerna kan Safirerna sitta i grupprummet och skriva på den magiska dörren.

Jag: Men ni kommer ju hela tiden och frågar, ”Hur stavar man det?”, ”Jag vet inte vad jag ska skriva”,”Är jag klar nu?” Jag kan inte hjälpa er när vi har matte.

Barnen: Men vi frågar varandra och hjälper varandra i stället.

Jag: Ok vi provar.

Jag smög i dörren och tog detta foto. Inte ett ljud hördes. Djupt försjunkna satt de och skrev på sina texter. Efteråt sa de att de hade läst varandras texter och hjälpt varandra. Lärarhjärtat bultar lite extra.

Detta är elevinflytande och ett resultat av att de har lärt sig att de kan hjälpa och lära av varandra. Jag har lärt mig att våga lita på deras förmåga och ge dem en chans när de kommer med konkreta och bra förslag.

2 kommentarer

  • Irene.borjesson

    Helt fantastisk läsning. Jag vill också!
    Jag ska spara ditt inlägg här och läsa på under lovet nu. Din text inspirerar verkligen mig.
    God fortsättning på ditt KL.
    Vanligaste hälsningar
    Irene Börjesson

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s