Det multidimensionella klassrummet

En vanlig fråga jag fått på föreläsningar och utbildningar är hur man hanterar att elever har olika kunskapsnivåer och förståelse i ett ämne. Jag brukar ofta svara att det precis är det som är bra med att använda samarbete när man lär sig. När de samarbetar och kan olika mycket skapas en kunskapsklyfta mellan eleverna som skapar en motivation att fylla den för att förstå varandra. Men för att olikheter mellan elever ska vara en positiv kraft i undervisningen är det några principer som läraren behöver förhålla sig till – nämligen att skapa förutsättningar för ett multidimensionellt och kooperativt klassrum med en bredare syn på kunskap och kunskapande.

I många klassrum finns det en typ av kunskap som värderas framför alla andra – att utföra en förutbestämd instruktion så korrekt och snabbt som möjligt. När synen på att utföra isolerade instruktioner är det som ses som kunskap blir det naturligt att bara vissa elever får lärarens beröm i klassen då bara vissa elever är bra på detta. Konsekvensen av det är att eleverna fort ser sig som antingen bra eller dåliga inom ett ämne vilket gör att elever som av olika anledningar inte har samma förmåga att lyssna, tolka och förstå kan tappa lust och motivation att prestera. Genom detta har läraren, ofta omedvetet, skapat ett endimensionellt sätt att se på kunskap bland eleverna. 

En central del inom kooperativt lärande är att läraren höjer statusen för andra sätt att visa och skapa kunskaper på. När elever samarbetar kring en uppgift som kräver flera olika typer av kunskap för att slutföras blir det flera förmågor som är viktiga. För att få till detta behöver läraren höja statusen för alla sätta att kunskapa på och inte bara att utföra en instruktion på ett korrekt sätt (även fast det också är en viktig kunskap!). Särskilt när elever samarbetar med varandra i små grupper är detta helt centralt för att de ska utvecklas och bättre kunna stötta och förstå att deras olikheter kan vara en styrka för varandra i undervisningen. 

Några exempel på viktiga förmågor i matematik skulle kunna vara:

  • Ställa frågor till varandra
  • Rita lösningsförslag
  • Hjälpa varandra
  • Tänka logiskt
  • Uppmuntra varandra att anstränga sig
  • Ifrågasätta lösningar
  • Visa ett lösningsförslag på flera sätt
  • Kombinera olika idéer
  • Förklara så att andra förstår

Genom att tydliggöra och likställa statusen av andra typer av kunskap och aktivt under lektioner ge exempel inför eleverna när någon ställer en fråga, visar och pekar för sin gruppmedlem eller ifrågasätter ett lösningsförslag, kommer eleverna uppfatta att matematik innefattar så mycket mer. Eleverna kommer då se matematik som ett socialt, kreativt och logiskt ämnen där de kan uppvisa en god kunskap och förmåga på många olika sätt. Läraren behöver förtydliga för eleverna att få kan vara bra på allt men alla kan vara bra på något. Det innebär att en elev som inte kan vara snabbast på att tänka eller bäst på att följa instruktioner ändå kan vara mycket framgångsrik i matematik om de ställer bra frågor, kan lösa problem på olika sätt eller förklara en lösning bra för andra. Läraren har då breddat både sin egen och elevernas syn på vad som är “att vara bra på matematik” och eleverna kommer värdesätta och använda sig av dessa än mer när de arbetar tillsammans. Forskning av exempelvis Jo Boaler och Carol Dweck har visat att det i sig självt höjer elevernas förmåga i standardiserade prov även fast proven inte tar hänsyn till denna bredare syn på kunskap.

20171106_111422

Elever förklarar för varandra genom Fråga-fråga byt

För att möjliggöra denna typ av kunskap behöver elever som arbetar i grupp få flera olika sätt att redovisa sina kunskaper på. De behöver även få arbeta med uppgifter som kräver att de ställer frågor, funderar tillsammans och ritar eller använder grafer. De behöver resonera, peka, visa och förklara för varandra inom gruppen och därefter jämföra och diskutera med andra elever i klassen. Läraren behöver aktivt höja statusen på denna typ av kunskap så att elever med förmåga inom andra områden ser sig själv som bra på matematik oavsett om de har en god logisk och kognitiv förmåga eller inte. Exempelvis kan en elev i en grupp räkna ut ett svar, en annan fundera på hur man kan rita detta så andra förstår, en kan ställa frågor hur man löser uppgiften och den sista sätta ord på det som gruppen gjort.

img_6681

Elever förklarar, visar och pekar för varandra

Det är självklart inte så att bara för att du som lärare förändrar kunskapsynen i ett klassrum och höjer statusen för andra förmågor så har du löst alla problem med elever som inte uppnår mål. En balans mellan lärarledda instruktioner, färdighetsträning enskilt och i par samt problemlösning enskilt, i par och i grupp är alla viktiga för att utveckla en god förmåga. Läs exempelvis kritik mot detta inom sk. matematikkriget mellan traditionell/reformpedagogik i USA här, här och här. Det är däremot viktigt att ha i åtanke hur din och dina elevers syn på kunskap och kunskapande påverkar självförtroende och motivationen att anstränga sig för att utvecklas och ha en bred syn på vad kunskap är. Läs också andra inlägg där vi beskriver elevernas syn på kunskap och vad KL har givit dem. här och här.

Här är två exempel på hur elever beskriver vad “god matematisk förmåga” är från Jo Boalers forskning när en skola gått över till att arbeta mer multidimensionellt:

Back in middle school the only thing you worked on was your math skills. But here you work socially and you also try to learn to help people and get help. Like you improve on your social skills, math skills and logic skills. (Janet, Y1)

With math you have to interact with everybody and talk to them and answer their questions. You can’t be just like “oh here’s the book, look at the numbers and figure it out” Interviewer: Why is that different for math? It’s not just one way to do it (…) It’s more interpretive. It’s not just one answer. There’s more than one way to get it. And then it’s like: “Why does it work”? (Jasmine, Y1)

Tips för hur du kan skapa ett multidimensionellt klassrum:

  • Se till att elever arbetar en del av dagen tillsammans i par och grupper.
  • Ge uppgifter av öppen karaktär med möjlighet att resonera tillsammans.
  • Ge grupperna ett gemensamt mål att förklara och lära varandra.
  • Ställ krav att de visar, förklarar och redovisar sin kunskap på flera sätt.
  • Höja statusen för flera sätt att kunskapa på, som ställa frågor och stötta varandra,  likställ sociala kunskaper med mer traditionella förmågor.
  • Se till att höja statusen för elever som av olika anledningar har lägre status genom att påminna klassen när de eleverna använder olika sätt att kunskapa på.
  • Uppmuntra ansträngningen som eleverna gör när de lär sig – enskilt som tillsammans med andra.

Bilder på elever som pekar, resonerar, förklarar och visar varandra från vår blogg:

 

Källor

Grundbok i kooperativt lärande av Niclas Fohlin, Anneke Moerkerken, Lisa Westman & Jennie Wilson

Matematik med dynamiskt mindset : hur du frigör dina elevers potential av Jo Boaler, Carol S. Dweck, Hanna Palmer, Andreas Ryve (2017)

How Complex Instruction led to High and Equitable Achievement: The Case of Railside School av Jo Boaler

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s