Jag och Jennie är ute på många skolor och sätter igång processer där lärare ska förena sitt sätt att undervisa med nya verktyg från kooperativt lärande. Något jag själv lärt mig är att man aldrig är “klar” som lärare. Att vara lärare handlar om att arbeta och leva i en kontinuerlig utveckling. Att utvecklas är även ett av de bästa sätt jag mött för att kunna arbeta proaktivt med elevers olikheter och ha verktyg för framtida utmaningar. Men hur kan man tänka som lärare kring utveckling och lärande?

Många lärare vi pratar med vill ha en mer elevaktiv och samarbetande kultur i sina klassrum, för att främja lärande och elevernas mående samtidigt. De vill ha en förändring och prova något nytt. I våra samtal med lärare lyfter jag och Jennie ofta fram att det inte räcker med att gå på en föreläsning eller läsa en bok för att ta till sig ett nytt sätt att agera och tänka. Det behöver ske i en process där läraren planerar, provar och reflekterar. Denna process får med fördel ske gemensamt på skolor för att ge större effekt. Jag har själv i min praktik varit med om att rektorer, som i all välvilja, köpt in föreläsare eller material för att hjälpa lärare i sin vardag för att sedan utbrista “Nu är det bara att köra på i klassrummen – nu vet ni ju hur… eller hur?!”. Men en föreläsning på någon timma eller en bok i handen till en lärare räcker inte. Frågan är, vad behövs då?

Erfarenhetsbaserat lärande och Kolbs lärcykel

I våra kurser om kooperativt lärande utgår vi från Kolbs lärcirkel för att göra kooperativt lärande till en del av lärarens sätt att tänka och agera. Samma kan appliceras av lärare som själv vill utvecklas i sin egen undervisning.

1. Konkret upplevelse – (en ny erfarenhet eller situation uppstår, eller en omtolkning av en befintlig erfarenhet).
2. Reflekterande observation av den nya upplevelsen – (jämför erfarenheten mot din förståelse).
3. Abstrakt konceptualisering – (reflektionen ger upphov till nya idéer att prova).
4. Aktivt experimenterande (läraren experimenterar med det nya i sitt klassrum).

Utifrån Kolbs lärcykel ses en lärare som lär sig något nytt gå igenom en lärcykel i fyra steg. Sett utifrån att utvecklas inom kooperativt lärande skulle det kunna bli: (1) en ny konkret erfarenhet (sett och upplevt KL) följt av (2) observation och reflektion över erfarenheten (vad kan jag lära av det nya) som leder till (3) bildandet av en ny konceptram (KL handlar om strukturerat samarbete) och generaliseringar (samarbete mellan elever kan leda till förstärkt lärande) som därefter kan användas i den egna undervisningen (4) för att testa det nya, vilket resulterar i nya erfarenheter och en ny cykel.

Den forskande läraren

När en lärare ska utvecklas och ta till sig ett nytt sätt att tänka eller agera rekommenderar vi att man säkerställer att det skapas egna lärcyklar i verksamheten. Genom att ständigt prova, reflektera och ompröva gör läraren sig till en forskande lärare som tillsammans med andra på sin skola kan utveckla en beprövad erfarenhet. Jag rekommenderar lärare att ständigt ha till hands ett anteckningsblock eller bok i klassrummet så att ni direkt efter en lektion kan skriva en enskild mening eller rad om upplevelsen. Anledningen är att ens reflektioner av det som sker i undervisningen snabbt försvinner i allt annat som sker på skolan. Reflektioner kring undervisning kan ses som en isbit i Sahara. Om man inte tar en snabb bild försvinner de fort!

En cykel där läraren vill prova KL skulle då kunna se ut på följande sätt:

1. Planera ett moment där du använder ett spännande innehåll och samarbete mellan elever för att stärka lärandet. Prova något enkelt och litet. Kanske något alternativ till handuppräckning eller ett sätt att fördela en fråga på? Eller något av detta?
2. Reflektera direkt efter. Vad hände? Vad behöver jag tänka på nästa gång? Hur gick det? Skriv ner något eller prata in en tanke i mobilen!
3. Kan jag föra in detta nya i mitt sätt att undervisa? Hur? När? Vad var det jag ville förändra med hjälp av det nya? Skapa en klar bild för dig själv.
4. Testa det nya i några veckor. Ta små steg och tugga ordentligt en stund innan du sväljer. Gav det du testade de förändringar du eftersträvade? Skynda långsamt! Gå sedan tillbaka till steg 1.

Generella tips för att lyckas med att utveckla sin egen undervisning:

• Var nyfiken på din egen undervisning
• Våga prova nya saker och utmana dig själv
• Reflektera kring det du provar
• Lär dig av andra och ställ frågor
• Var nyfiken på dina kollegor och vad som sker i deras klassrum
• Bjud in andra till ditt klassrum och visa dig sårbar
• Lär dig av både framgångar och misslyckanden
• Synliggör och sätt ord på de små förändringar som sker. Fira och var stolt!

Lärande skolutveckling

I Sverige har Hans Åke Scherp varit en ledande figur för lärande skolutveckling där läraren får möjlighet att prova, reflektera och utveckla sin undervisning genom att använda sina egna klassrum för att hypotespröva och forska i. I FILL-projektet (Förståelseinriktat Ledarskap och Lärande) kunde Hans-Åke & Gunilla urskilja tre generaliserade sätt att undervisa på.

Vi har urskiljt tre olika grundläggande undervisningsmönster som
kan beskrivas i följande termer:

• Den elevaktiva lärprocessen där eleverna är medskapande i en meningsskapande lärprocess dvs deltar i en verksamhet där de undersöker och söker svar på frågor som de ställt eller fås att ställa genom att deras föreställningar utmanas av lärare.
• Traditionell förmedlingspedagogik som kännetecknas av ett icke medskapande och en icke meningsskapande lärprocess utifrån ett elevperspektiv dvs en verksamhet dit eleverna går för att få svar på frågor som de aldrig ställt.
• Det svarletande arbetssättet som kännetecknas av att eleverna är medskapande i en icke meningsskapande lärprocess dvs en verksamhet där de letar efter svar på frågor som de själva aldrig ställt.

Hans-Åke & Gunilla Scherp, 2007

Hans & Gunilla drog även slutsatsen att för att gå mot mer elevaktiva lärprocesser där elever får möjlighet att reflektera och diskutera tillsammans med ett tydligt pedagogiskt ledarskap krävdes gemenskap på skolor. Skolor som leder utvecklingsprojekt behöver ge lärare gemensamma referensramar och lärare behöver få prova saker tillsammans i klassrummen. Detta gynnade variation i undervisningen och begränsade heller inte skolutveckling till det enskilda arbetssätt projektet fokuserade på. Att våga prova något tillsammans gjorde lärarna mer medvetna om sin undervisning och mer benägna att ifrågasätta och försöka förbättra. Att arbeta med exempelvis kooperativt lärande som grund skapar en trygghet som sedan kan användas för att beskriva det som sker i klassrummen och utveckla lärares didaktiska repertoar.

Att upptäcka mönster i variationen och förstå varför mönstren ser ut utgör grunden för lärande. Samsyn om en bärande och meningsskapande pedagogisk helhetsidé på skolan bidrar till en ökad variation i arbetssätt och till ett fördjupat gemensamt erfarenhetslärande medan bristande samsyn tenderar att minska variationen i arbetssätt och därmed även det gemensamma erfarenhetslärandet. Det betyder att en gemensam idé om den pedagogiska inriktningen inte snävar in variation och lärande utan istället skapar en trygghet, utifrån vilken man vågar prova och lära om andra sätt att arbeta.

Hans-Åke & Gunilla Scherp, 2007

Hans-Åke och Gunilla förespråkar:

• Bottom-up perspektiv: lärarens ska styras av sin egen vilja att utvecklas
• Gemensamma utvecklingsprojekt valda av lärare
• Lärare som provar och erfar det nya i sina klassrum
• Lärare som reflekterar tillsammans

Hans-Åke Scherp (2013) skriver i sin bok att skolutveckling bör utgå från de utmaningar lärare har i sin vardag. Lärare bör söka svar på de frågor de själva ställer och utvecklas tillsammans för att möta framtida utmaningar. Hans beskriver även att man bör undvika polarisering och dikotomier så att lärare inte hamnar i olika läger innan de provar det nya i sina klassrum. T ex bör man inte ställa begrepp som förmedlingspedagogik mot elevaktivitet. Det leder inte skolutveckling framåt. Hans menar att man ska söka svaren mer i vad som sker i undervisningen och vad eleverna behöver för att utvecklas. Prova enkla små lösningar i klassrummen och reflektera kring vad det ger. Ofta är praktiken mer blandad än de mer teoretiska beskrivningar av hur man kan undervisa.

Kopplat till kooperativt lärande rekommenderar vi därför skolor att arbeta med kooperativt lärande som ett gemensamt projekt på mellan 1-2 år, som utgår från ett bottom-up tänk. Det betyder att lärarna får välja eller rösta med majoritetsbeslut att utvecklas inom KL, där det finns möjlighet för gemensam planering av moment, prova dem i klassrummen och där det finns tid till gemensam reflektion samt möjlighet för besök i varandras klassrum.

Som lärare har du en oändlig möjlighet till laboration och experimenterande för att hitta saker som fungerar för dig och dina elever, något som forskare sällan eller aldrig har möjlighet till. Sammanfattningsvis, våga prova något nytt i klassrummet, var ständigt nyfiken, reflekterande och utvecklas! Fundera kring hur det nya du provat kan bli en del av ditt sätt att agera som lärare. Ta stöd av varandra. Om ni kan, se till att få med er skolledning för ett gemensamt utvecklingsprojekt på skolan.

Källor

Hans-Åke Scherp – Lärandebaserad skolutveckling : lärglädjens förutsättningar, förverkligande och resultat (2013)

Kohonen m. fl. – Experiential Learning in Foreign Language Education (2014)