Positivt ömesidigt beroende

I tidigare inlägg om kooperativa grundprinciper och om olika sätt att uppnå positivt ömsesidigt beroende har vi beskrivit hur man kan sammanlänka elever med varandra – dvs göra dem beroende av varandras bidrag för att lyckas. I detta inlägg går vi djupare in på denna viktiga grundprincip – som är en pusselbit för att få samarbete i en situation att lyckas. Grunden är att föra samman elever och ”klistra” ihop dem i en situation med ett ämnesinnehåll så de blir beroende av varandra. De ska få upplevelsen att de står och faller med varandra.

Social interdependence theory är en teori om socialt ömsesidigt beroende i grupper (Johnson & Johnson, 2005). Teorin har sin utgångspunkt i forskningen om grupper och forskare som Kurt Koffka, Kurt Lewin, och Morton Deutsch anses vara dess grundare. Utifrån teorin ses gruppen som en dynamisk helhet. Det betyder att en förändring hos en gruppmedlem ska leda till en förändring hos andra gruppmedlemmar. Gruppmedlemmarnas handlingar drivs av de mål gruppmedlemmarna har. Dessa mål påverkar i sin tur hur gruppmedlemmarna samspelar med varandra. Mål kan till exempel vara individuella, gemensamma eller konkurrerande. Beroende på vilken typ av mål som undervisningen styrs av, kan det uppstå olika typer av ömsesidigt beroende: inget ömsesidigt beroende, negativt ömsesidigt beroende eller positivt ömsesidigt beroende (Deutsch, 1949).

Överfört till olika sätt att undervisa i klassrummet kan det innebära:

  • när elever arbetar enskilt med en arbetsuppgift har varje elev ett enskilt mål att uppnå och det finns inget ömsesidigt beroende mellan eleverna.
  • när elever tävlar med varandra om vem som gör en uppgift först eller vem som svarar på lärarens fråga bäst, är deras mål konkurrerande – en elevs framgång kan betyda att en annan elev förlorar. Vid konkurrerande mål uppstår ett negativt ömsesidigt beroende mellan eleverna.
  • när elever arbetar tillsammans i en grupp och har ett gemensamt mål, t ex ”Vi är klara i vår grupp när alla kan berätta vad texten handlade om”, uppstår ett positivt ömsesidigt beroende.

Ett positivt ömsesidigt beroende innebär att varje gruppmedlems framgång beror på andras framgång och att gruppen behöver varandra för att lyckas.

Genom att elever upplever ett positivt ömsesidigt beroende ska de kunna se att det finns fördelar med att arbeta tillsammans, då fler individer tänker bättre än den som är ensam. Det kan ge upphov till flera viktiga processer vid samarbetet, som utgör drivkrafter när gruppen arbetar tillsammans. Elever kan t ex uppfatta att deras handlingar kan ersättas av andra gruppmedlemmars handlingar. Detta kan liknas en stafett, där en lagmedlem springer snabbare för att kompensera för en annan gruppmedlem som sprang långsammare. Elever ska bli mer benägna att investera energi i andras lärande och blir mer öppna för påverkan av andra i gruppen. Gruppmedlemmar ska med stöd av att de upplever sig behöva varandra kunna sträcka ut en hjälpande hand istället för att bara sträva efter att uppnå individuella mål. Syftet med det positiva ömsesidiga beroendet är att varje medlem i en grupp ska tjäna på att vara sammanlänkade med andra och lära sig mer kunskaper och färdigheter än om de arbetat ensam.

Men frågan blir nu: hur?

Risken med att direkt överföra ett koncept som ”elever ska bli beroende av varandras bidrag” till konkreta strategier är att det blir mer fokus på själva strategierna än tanken bakom. Märk väl att de sätt som beskrivs nedan inte ens är en hundradel av de olika sätt du kan skapa ett beroende mellan elever i en situation. Håll kvar idén att elever ska behöva varandra och bli beroende av varandra och att gemensamma mål är viktigt för elever som ska samarbeta.

Tips för att skapa ett beroende mellan elever:

  • Du strukturerar lektionens innehåll så att de behöver varandras bidrag för att lyckas. T ex kan elever intervjua varandra om sina tankar kring en text eller sammanfatta varandras förförståelse kring ett tema.
  • Du använder ett lektionsinnehåll där elever behöver jämföra sina tankar med varandra och få feedback från andra för att kunna fortsätta med en uppgift eller nå ett mål. Elever behöver prata med varandra i en grupp för att lyckas.
  • Du ger ett gemensamt mål att alla i paret/gruppen ska kunna förklara en gemensam lösning. Du ber dem förbereda sig inför att någon eller alla ska bli utfrågad. Du kan även slumpa vem som delger svar.
  • Du fördelar informationssökning mellan eleverna för en uppgift så att information från varje person behövs för att slutföra uppgiften. Varje elev ska sedan använda information från varje person för en ett enskilt moment. De måste ha varandra.
  • Du kan skapa en lärmiljö där de behöver varandra. Ex att det finns en distans mellan elever och att de måste kommunicera för att slutföra en uppgift och överföra information till varandra.
  • Du kan förstärka gruppidentiteten. Se till att de har en gruppnamn, gör sin grupphälsning eller rörelse eller peppar varandra inför uppgiften. Du får gruppmedlemmarba att rikta sig mot varandra.
  • Du strukturerar en provsituation där gruppen ska nå över ett medeltal eller över en viss summa (alla ska få över 30p) och ska diskutera hur de bäst stödjer varandra. Du delger hur bra gruppen lyckades med målet. Varje enskild elev i en grupp kan t ex få 5 extra enskilda poäng om alla når över 30p (av 60).
  • Du ger ett mål gruppen ska uppnå eller en rik uppgift och begränsar resurser så att gruppen endast får ett material eller en penna, eller en dator, ett praktiskt material mm. så att de behöver strukturera sitt samarbete och fördela vem som gör vad.
  • Du fördelar specifika roller till gruppen som behövs för att arbeta med lektionens innehåll. T ex en elev är materialansansvarig pga att lektionen har gruppmaterial som behöver ansvaras över. En är kontaktansvarig till läraren för specifika frågor från gruppen. En är ordfördelare för att säkerställa att ordet fördelas varvet runt inför beslut i gruppen för hur de ska arbeta.

Exempel på en arbetsgång för ett gemensamt mål

  1. I en grupp skapa en syntes av något. Dvs en sammanfattning av en grupps kunskap. ”Gå varvet runt och dela era tankar med varandra, skriv sedan ner era gemensamma tankar”
  2. Gruppen får ett gemensamt mål att säkerställa att alla i gruppen kan förklara gruppens sammanfattning. T ex ska alla i gruppen behöva kunskapen eller se till att lära varandra kunskapen för en uppgift. ”Alla i gruppen ska kunna beskriva det ni skrev ner”
  3. Varje enskild elev får på något sätt använda kunskapen i en enskild uppgift. ”Skapa något eget från det ni skapade tillsammans”
  4. Gruppen får feedback från mig eller varandra hur det gick för varje enskild elev och de får reflektera hur de stöttade varandra i situationen. ”Visa varandra hur det gick mer er uppgift”.

Två exempel på positivt ömsesidigt beroende

På den den fantastiska lärarbloggen Våra nyfikna superstjärnor av Hanna Haväng beskriver hon hur hon arbetar med ett gemensamt mål. Under lektionen i matematik ska eleverna träna på att kunna storleksbestämma bråk med samma täljare. Eleverna arbetar i par och får som mål att de är klara när båda kan jämföra bråk med samma täljare. De får undersöka bråk, beskriva för varandra och lära tillsammans. Hanna kollar då och då under lektionen av målet och frågar eleverna hur de ligger till. Det som sker är elever som vänder sig mot varandra, resonerar, förklarar och söker mening.

Resized_20190116_144459.jpeg

Resized_20190116_141914.jpeg

En högstadielärare med ansvar för SO i en årskurs kontaktade mig i höstas och ville prova på något sätt att skapa ett positivt ömsesidigt beroende mellan elever i grupper, särskilt inför prov där eleverna ofta inte ville dela med sig av sina kunskaper med varandra. Hennes fråga var ”Hur kan jag skapa ett beroende mellan elever vid ett individuellt moment som ett prov?”. Efter en diskussion kom vi fram till denna lösning.

I hennes skola arbetade eleverna vanligen i långvariga grupper som användes då och då i olika ämnen. Vid prov brukar läraren inte dela ut betyg på prov (vilket är vettigt) utan en procent utifrån poängsättning på frågorna som eleverna får och bearbetar efter provet. Hennes vanliga snitt på sin årskurs var ca 60% senaste två tillfällen hon gjort dessa prov för samma årskurs. Vi bestämde några kriterier för att skapa ett positivt ömsesidigt beroende vid det individuella momentet.

  • Om alla individer i en grupp får över 60% på provet får varje person 5% extra på sitt egna prov.
  • Om en individ i en grupp ökar med 20% från tidigare prov får alla i gruppen 5% extra på sitt egna prov.

Läraren förklarade de nya reglerna och varför de infördes: ”så att vi ska stötta och hjälpa varandra att utveckla så god kunskap om området som vi kan”. Provet skulle göras på kunskap om första- och andra världskriget; orsaker, samband, skeenden och implikationer för nutiden var i centrum.

Eleverna arbetade under sex veckor med ämnesinnehållet, de såg filmer, diskuterade i sina grupper, använde strukturer som sortera, mötas på mitten, fråga-fråga-byt samt sammanfattade vad de kunde tillsammans. Inför provet fick de ta del av de övergripande teman som provet skulle innehålla. De fick tid att diskutera och skriva ner sin kunskap kring varje del samt i gruppen skapa en plansch kring ett delområde som de satte upp i skolans korridor. Nedan följer ett urval av lärarens reflektioner under perioden.

Lektion 1: Projekt igång – förklarar reglerna för eleverna. Z tyckte det var orättvist att man kunde få mer poäng eller mindre om andra i gruppen inte sköter sig. Vi diskuterade det.

Lektion 2: Påminner om reglerna. Ser redan ett större engagemang vid gruppuppgifterna. Elev X sitter kvar på rasten och förklarar skyttegravskrig för Y. I grupp X säger Z till Q att “skärpa sig och anstränga sig mer”. Q gör det. Spännande!

Lektion 4: Påminner kort om reglerna. Några skrattar. “Q fick 10% på förra provet… 30% räcker ju för Q!” Grupperna får diskutera hur de ska göra nu närmsta tiden för att alla ska få minst 60%. Fokus på att kunna resonera och beskriva tankar för varandra.

Lektion 8: Sista lektionen innan provet. Full aktivitet. Det är helt sjukt hur mycket mer de stöttar varandra. Aldrig sett eleverna så engagerade på mina lektioner. De har skrivit post-its med allt vi gjort senaste månaden och förhör varandra. Några ska stanna kvar i skolan och plugga, Q med. Han har vad jag vet aldrig pluggat till något av proven förut.

Efter prov: Helt sjukt var det… Men alla i hela årskursen fick över 70% på provet. Långt över mina förväntningar. Det har ALDRIG hänt mig förut. Varför gör man inte såhär jämt? Z sa: “Kan vi inte göra såhär nästa gång igen?” Q fick världens beröm, ringer hem senare. Ny omgång efter jul!

Det finns en enorm styrka i att göra elever till läranderesurser för varandra. Kooperativt lärande är ett av flera sätt man kan göra det på. Att säkerställa att elever är beroende av varandra är en viktig pusselbit som kan användas effektivt för att höja motivation och ansträngning hos eleverna kring ämnesinnehållet. Med bara en lite förändring kring hur mål gavs i dessa två situationer påverkar det hur elever ser på varandra och det gemensamma arbetet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s