Utveckla nya samtalsmönster

Det vanligaste samtalsmönstret i svenska klassrum är handuppräckning utifrån IRE – Initiering, Respons, Evaluering. Läraren ställer en fråga, eleverna räcker upp handen, läraren ger respons på svaret och bedömer det. IRE är en enkel metod som de flesta lärare och elever är vana vid. Den kan fungera bra i vissa situationer men medför också vissa problem.

  • Enbart några elever räcker upp handen och får svara, vissa elever räcker aldrig upp handen.
  • De elever som räcker upp handen är aktiva i diskussionen, de andra tappar delaktighet och kan sluta lyssna på vad som sägs.
  • Elever som har egna bra tankar blir besvikna om de inte får svara på frågan vilket gör att de inte räcker upp handen lika många gånger.
  • Eleverna får inte möjlighet att resonera och diskutera kring frågan utan ska producera ett snabbt svar vilket kan leda till ett fråga-svara-gå vidare utan att elevernas egna tankar får plats.
  • En del elever hinner inte uppfatta att en fråga ställts förrän någon redan har svarat på den. De får därmed inte tid att tänka eller diskutera vad de tänker.
  • En del elever vill eller vågar inte säga sin tanke inför hela gruppen av olika anledningar vilket gör att de inte riktigt är med när frågor ställs.
  • Läraren får bara veta vad några elever tänker och inte vad gruppen kan om frågan som helhet.
  • Diskussionen avstannar ofta fort efter ett eller ett par svar och frågan anses vara ”avklarad”.

Hur kan vi göra vid mer resonerande frågor? Vad har vi för alternativ? Vad finns det för verktyg som kan skapa en mer jämn delaktighet där allas röster blir hörda? Hur får vi ett mer flerstämmigt klassrum? Kooperativt lärande handlar om att skapa möten mellan människor kring ett innehåll. Vi ökar delaktigheten och aktiviteten bland elever för att skapa motivation och lärande. För att få till en förändring eller prova nya samtalsmönster behöver vi som lärare ta medvetna steg. Här nedan följer ett antal tips och idéer du kan använda för att långsamt förändra de samtalsmönster som finns i ditt klassrum. Vi rekommenderar att du tillsammans med kollegor väljer några sätt som ni testar under ett par veckor, för att sedan utvärdera tillsammans. Blev det någon förändring? Läs gärna detta inlägg som beskriver vad du som lärare behöver tänka på kring att ge instruktioner.

Parsamtal (EPA)

För att aktivera alla elever och se till att alla vågar dela en tanke kan du använda ett kort parsamtal. Du ser till att alla får chans att formulera sina egna tankar och sedan uttrycka sina tankar i ett mindre sammanhang.

  • Ställ en fråga, gärna av öppen karaktär.
  • Ge eleverna egen tanketid.
  • Be eleverna vända sig mot varandra och dela sina tankar.
  • Du observerar och lyssnar på samtalen.
  • Eleverna tackar varandra.
  • Du upprepar vad du hört eller så får några par får dela sina tankar.
  • Du ger återkoppling kring samtalen och elevernas samarbete.

Läs mer HÄR, HÄR och HÄR.

Exempel: Efter läsning av ett kapitel i en bok frågar läraren ”Varför tror ni att huvudpersonen agerade på det sättet? Hur hade du gjort?”. Eleverna tänker en stund själva. Läraren ber dem vända sig mot varandra och samtala. Eleverna samtalar en stund kring frågan. Läraren bryter och frågar om något par vill dela en tanke. Några par får dela vad de pratade om. Läraren sammanfattar vad de sagt och vad hen hört under samtalen. Eleverna tackar varandra för samtalet.

Huvuden ihop! – Gemensam handuppräckning

Huvuden ihop! är ett enkelt sätt att göra en gemensam handuppräckning i grupper om 2-5 elever. Den kan även göras snabbt helt utan planering.

  • Ställ en fråga
  • Eleverna lutar huvuden mot varandra och diskuterar frågan.
  • När alla kan svaret lägger de in sin hand i mitten av sitt bord.
  • Lärarna slumpar några som får återge sin grupps svar.

Eleverna får först diskutera, sedan välja ett svar och sist visa med handen in i mitten att man är redo. Huvuden ihop! är enkel och kan göras kring snabba frågor. Den kan bli ett verktyg i din undervsining som kan ersätta enskild handuppräckning i flera olika situationer.

Exempel: Läraren: Vem är huvudpersonen i kapitlet vi just läst? Huvuden ihop! Eleverna lutar sig in och viskar. När de viskat klart och kollat att alla kan svaret lägger de in sin hand i gruppen i en hög för att visa att alla är redo. Läraren: Jag slumpar… Alex. Vad kom ni fram till? Alex: Vi tänker att det är Christina som är i fokus. Hela kapitlet var utifrån hur hon tänker och upplevde bråket i familjen och sedan skilsmässan. Läraren: Bra funderat Alex och gruppen!

Multisvar i par

För att synliggöra allas tankar kan du använda dig av Multisvar i par. Allas röster blir hörda först i ett parsamtal och sen sprids kunskapen i klassen och kan arbetas vidare med.

  • Ställ en fråga.
  • Ge eleverna egen tanketid.
  • Låt eleverna ha ett parsamtal kring frågan.
  • Be dem komma överens om ett svar som de skriver ner på en miniwhiteboard. Här kan du ge en rollen som sekreterare.
  • Räkna till 3 och be dem hålla upp sin whiteboard så att alla kan se vad de olika paren kommit fram till. Till sist riktar de whiteboarden mot dig.
  • Be några motivera sina svar.
  • Sammanfatta de svar du ser för hela gruppen.

Läs mer HÄR.

Exempel: Läraren frågar efter en lektion om bråk om hur tre fjärdedelar kan se ut. Kan det se ut på olika sätt? Eleverna får tänka en stund själva. De samtalar sedan och kommer på olika sätt. Läraren ber dem välja max 3 sätt och rita dessa på en miniwhiteboard. Läraren räknar till 3 och alla håller upp. Läraren väljer ut några som får motivera sina val och sammanfattar de olika sätten eleverna använt.

Ping-pong-prat

Ping-pong-prat är ett parsamtal där läraren strukturerar samtalet tydligare än i en EPA. Precis som i en pingismatch där en person slår bollen och sen måste vänta tills den andra slår bollen tillbaka, måste eleverna här vänta på den andra. En elev säger ett ord, sedan säger nästa ett ord och så studsar orden mellan dem. Eleven får alltså inte säga ett ord till förrän den andra har sagt. Det är okej att säga ”pass” om man inte kommer på mer ord. Denna struktur är bra för att sätta igång tankarna inför ett tema. Det behöver finnas många olika möjliga svar så att eleverna kan säga flera ord.

  • Läraren ger ett tema genom begrepp eller bilder.
  • Läraren ger tanketid där eleverna funderar kring temat.
  • Läraren startar en timer.
  • Eleverna studsar valfria ord kring temat mellan varandra.
  • Om någon inte kommer på ett ord säger hen pass.
  • Läraren bryter när tiden är slut eller så slutar eleverna när båda har sagt pass flera gånger.

Exempel: Läraren visar bilder på insekter inför ett arbetsområde i NO. Eleverna tittar på bilderna i ca 20 sekunder. Läraren startar en timer och säger varsågod att börja. Emma: fjäril. Ola: små. E: flyger. O: slemmiga. E: myra. O: skalbagge. E: Kryper. osv. Läraren bryter när tiden är slut.

Visa!

I strukturen Visa! får eleverna först tänka själva, sedan visa sina svar för varandra och sist diskutera svaren. Den går att göra i par eller grupper om 3-5 personer. Visa! lämpar sig bra till frågor med korta svar.

  • Läraren ställer en fråga.
  • Eleverna tänker och skriver enskilt ner ett svar på papper eller whiteboard.
  • Läraren säger: 1, 2, 3, visa!
  • Eleverna håller upp sina whiteboards inför sin lilla grupp.
  • Eleverna tittar runt på de andras svar.
  • Antingen går eleverna nu varvet runt och motiverar sina svar eller så har de en fri diskussion kring svaren. Vad är likheterna och skillnaderna?
  • Läraren går runt och lyssnar och lyfter intressanta resonemang.
  • Upprepa med ny fråga.

Läs mer HÄR.

Exempel: Läraren frågar ”Vad är fotosyntes? Vad kommer ni ihåg?”. Eleverna tänker själva och skriver eller ritar någonting på sin miniwhiteboard. Läraren säger 1, 2, 3, visa! varpå eleverna visar sin whiteboard för gruppen. Eleverna börjar jämföra. Anna: Jag glömde solljus, det ritade du! Ida: Jag skrev bara med ord, men det blev tydligt när du ritade också. Adam pekar på Annas whiteboard: Vad är klorofyll nu igen? Läraren avslutar efter en stund och lyfter några viktiga begrepp hen hört eleverna använda i sina diskussioner. Hen lyfter också att tillsammans kom vi ihåg mer och genom att både rita och skriva kan vi förstå mer tillsammans.

Rondellen

Om eleverna arbetar i grupper om 3-5 elever kan du använda strukturen Rondellen. På detta sätt får alla chans att dela sina tankar i gruppen i tur och ordning.

  • Ställ en fråga, gärna av öppen karaktär.
  • Ge egen tanketid. Du kan be eleverna skriva ner några stödord.
  • Bestäm vem som ska börja prata. Om du använder placeringskort kan du använda det, annars kan du säga exempelvis ”den som sitter närmast fönstret/är längst börjar”.
  • En elev börjar dela sina tankar. De går sedan varvet runt tills alla har fått säga något.
  • De fortsätter efter att alla delgivit en tanke med fri diskussion tills läraren bryter.

Läs mer HÄR.

Exempel: Läraren visar ett matteproblem på tavlan. ”Vilken strategi tror ni är mest effektiv för detta problem? Eleverna tänker själva. Läraren ber personen närmast tavlan i varje grupp börja. Denne börjar ge sitt förslag, sen går de varvet runt. De lyssnar och diskuterar kring förslagen. Läraren ber sedan den elev med tidigast födelsedatum i varje grupp berätta om en strategi de diskuterat och samlar strategier på tavlan innan eleverna enskilt får testa dessa på problemet.

Talkort

I grupper om minst 3 elever kan strukturen Talkort användas. Talkort ser till att alla får chans att delta i samtalet och det blir tydligt för hela gruppen att alla bidrar. De tränar också på att bjuda in varandra i samtalet och ställa frågor till varandra när de ser att någon kanske har flera talkort kvar.

  • Dela ut talkort till eleverna. Det kan vara lappar, pennor, klossar eller andra föremål. Varje elev ska ha lika många (2-5). Börja med färre.
  • Ställ en fråga av öppen karaktär och ge tanketid.
  • Vilken elev som helst kan börja prata. När hen säger någonting lägger hen in ett talkort i mitten av bordet.
  • Samtalet fortsätter och varje gång någon säger något lägger de in ett av sina talkort. De kan dela nya tankar, kommentera det någon annan säger eller bara säga att de håller med.
  • När en elev har lagt alla sina talkort får den inte prata förrän alla andra gruppmedlemmar också har lagt in alla sina talkort.
  • När alla har lagt sina talkort är det fri diskussion.

Exempel: En materialansvarig i varje grupp hämtar talkort (kort i olika färger). Läraren ställer en fråga: Är det viktigt att rösta? Varför/varför inte? Eleverna får en stunds egen tanketid. När läraren säger varsågoda börjar eleverna diskutera. Olle lägger in ett talkort och säger: ”Jag tycker att det är viktigt att rösta så att man är med och påverkar.” Amina lägger in ett talkort och säger: ”Jag håller med, annars kan man ju inte förändra något.” Ida lägger in ett talkort och säger: ”Fast ibland känns det som att det inte spelar någon roll vad jag gör. Oscar, vad tycker du?” Diskussionen fortsätter. Läraren påminner: ”Om ni ser någon i gruppen som fortfarande har flera talkort kvar, ställ en fråga till dem!” När alla grupper har lagt in sina talkort avbryter läraren. ”Titta på ert bord, har alla varit med och deltagit i diskussionen idag? Tacka varandra!”

Läs mer HÄR.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s