Efter att jag och Jennie besökt hundratals skolor och klassrum där lärare applicerar kooperativt lärande har vi utvecklat en bredare förståelse för när KL fungerar och varför det fungerar. En av flera lärdomar vi gjort är hur viktig pedagogen är för att samarbete ska fungera i en situation. Men vad konkret är det pedagoger gör när det fungerar bra? En tydlig framgångsfaktorer vi sett är hur läraren ger instruktioner kring samarbete och hur läraren förbättrar sina instruktioner över tid.

När elever ska föra ett samtal med varandra och där ett samtalsmönster används är det några knep som gör att samtalen fungerar bättre. Det första är att läraren har ett innehåll som engagerar eleverna och att frågorna är öppna och bjuder in till diskussion. Läraren behöver också ha en klar bild över vad som ska göras, när det ska göras och hur samtalet ska avslutas. Läraren behöver därefter fundera på vilka instruktioner som är viktiga, om viss information kan visas/modelleras istället för att berättas och hur man håller instruktioner korta och tydliga så att eleverna förstår vilka förväntningar som finns. Slutligen behöver läraren avsluta samtalet på ett positivt sätt och ge återkoppling till eleverna.

Några frågor att fundera på:

• Vad ska de prata om? Hur ska frågan formuleras? Hur ska frågan ställas?
• Kan instruktionerna delas upp eller sägas en i taget under samtalsstunden?
• Hur ska tanketid kunna ges till alla elever?
• Hur ska samarbetet mellan eleverna sättas igång? Hur ska jag få dem att vända sig mot varandra och göra sig redo för ett samtal?
• Vad är min uppgift som pedagog när eleverna samtalar?
  • Vad ska jag observera?
  • Hur och vem ska jag stödja?
  • Hur kan jag lyfta goda exempel i gruppen?
• Hur ska samtalet avslutas mellan eleverna?
  • Ska eleverna sammanfatta sina samtal?
  • Ska de tacka/ge uppmärksamhet till varandra?
  • Ska de ge feedback eller fira/hylla sitt samarbetet? Hur?

Jag förtydligar det med ett exempel:

Eleverna har sett filmer och diskuterat texter som berör andra världskriget. Läraren vill använda sig av strategin Multisvar i par för att behandla en fråga de senare ska skriva en text om. Frågan är: Vilka var de viktiga utlösande faktorerna för andra världskriget?

Läraren vet hur samtalsmönstret ska se ut men väljer att dela upp instruktionerna en i taget så att eleverna vet hur de ska göra. Läraren: ”Tänk först enskilt en stund vad du vet om detta från det vi arbetat med och det du tidigare vet. Ge en ”tumme upp” när du tänkt klart.”

Läraren: ”Vänd er mot varandra i era par och gör en ”high five”! Bra! Ni ska nu samtala om det ni vet. Jag sätter igång en timer på två minuter. Se till att båda får säga någonting. Varsågoda!” Läraren rör sig i rummet och delar ut en miniwiteboard per par och en penna. Eleverna samtalar, läraren ger bekräftelse och stöd där det behövs. Efter två minuter säger läraren:” Stopp! Ni ska nu skriva ner en punktlista kring vilka faktorer ni pratat om. Ni får ca 30s på er! Varsågoda!”

Läraren: ”När jag räknar till tre håller ni upp era whiteboards tillsammans. 1-2-3, håll upp!”

Läraren: ”Jag ser att flera har skrivit om hur första världskriget var en viktig faktor och de spänningar som fanns efter Versaillesfreden. Sedan ser jag flera andra spännande kopplingar till våra tidigare lektioner. Tacka varandra för samtalet!” Läraren samlar svar på tavlan från klassen och fortsätter lektionen.

I exemplet har läraren funderat på vilka instruktioner som ska ges och hur ordningen ska vara. Trots att läraren i förväg vet hur samtalsmönstret ser ut används inte flerledsinstruktioner som ”Först ska ni…, sedan ska ni…, sist ska ni…”. Detta för att varje given situationen är ett tillfälle för lärande och det kan påverka eleverna negativt att i förväg få veta vad som sker härnäst. De riskerar att antingen tappa bort instruktioner eller tappa motivation då de endast börjar fokuserar på slutprodukten. Läraren tänker i exemplet på hur samarbetet ska inledas, att eleverna ska vrida sig mot varandra, hälsa och vara redo för samtal. Under samtalets gång lyssnar läraren på vad elever pratar om och lyfter goda exempel på samtal och samarbeten så att eleverna utvecklas över tid. När läraren ska avrunda samtalsmönstret ger läraren återkoppling kring elevernas samtal och de får avsluta på ett positivt sätt vilket påverkar framtida samtal och samarbeten mellan eleverna.

Flera av dessa delar har vi sett vara framgångsfaktorer vid nya samtalsmönster i en grupp. Ett samtalsmönster som handuppräckning (IRE) har eleverna tränat tusentals gånger och trots det upplever ofta lärare att eleverna inte gör som förväntat. Nya sätt att föra samtal på i grupp tar tid att lära sig och pedagogen behöver ständigt reflektera och utveckla på vilket sätt instruktioner kan förbättras och vilken återkoppling som är viktig för att utveckla elevernas samtal.

När ni provat det nya ett antal gånger är det även bra att låta eleverna få reflektera kring samtalsmönstret. Hur är det för mig? Är det något som behöver utvecklas? Vad? Lär jag mig mer av att föra samtal med andra? Genom att låta eleverna tänka och komma med förslag är de involverade i processen och förstår att det är deras egen insats som är det viktigaste för att få det att fungera!

Sammanfattning

• Fundera på vilka frågor och vilket innehåll där par- och gruppsamtal kan passa.
• Fundera i förväg på hur du kan ge instruktioner på ett tydligt sätt vid nya samtalsmönster. Tänk på de tre F:en: förenkla, förtydliga och förkorta.
• Om det är möjligt att visa/modellera istället för att berätta, gör det!
• Tänk på din roll som lärare när elever samtalar i par och grupper. Lyssna, observera, stötta och ge återkoppling. Läs mer här!
• Se till att eleverna får ett bra avslut genom att till exempel tacka varandra, säga en bra sak som samtalskamraten sa eller gjorde eller en high-five. Välj något som passar dig och ditt ledarskap.
• Låt eleverna får reflektera kring hur det går och komma med förslag på eventuella förändringar och förbättringar.
• Få saker blir som man tänkt sig första gångerna. Var snäll mot dig själv och utveckla och gör igen tills det blir som du och eleverna vill ha det!