En fråga vi ofta får är hur vi gör med de elever som är i behov av särskilt stöd eller insatser – och om och hur kooperativt lärande fungerar för en elev med NPF (t.ex. ADHD, språkstörning, ASD) selektiv mutism, en elev som har stora samarbetssvårigheter eller för nyanlända? Det finns inte bara ett svar på en sådan fråga utan vi måste alltid utgå från vilka resurser och styrkor som finns i klassen, hur gruppdynamiken och relationerna är mellan elever och den specifika elevens egna behov och förutsättningar. Forskning visar att kooperativt lärande ofta stöttar just de elever som har svårigheter av olika slag, både kunskapsmässiga och sociala. I detta inlägg försöker vi beskriva lite tips och tankar kring hur vi som lärare kan tänka kring de elever som behöver extra stöd för att kunna lära tillsammans med andra.

Alla människor har ett behov av att vara en del av en gemenskap och känna meningsfullhet i sin vardag. För en del av oss är detta enkelt, medan det för andra av olika anledningar är svårare. Ofta har strukturerat samarbete och undervisning som består av att arbeta tillsammans med andra gjort fler elever delaktiga och inkluderade i gemenskapen, då de får stöd att bygga relationer med elever i klassen och i den lilla gruppen. För att elever ska kunna lära av och med varandra på ett effektivt sätt behöver vi utveckla en god undervisningsgemenskap i klassen (Fohlin, Moerkerken, Westman & Wilson, 2017; Frelin, 2010). Vi behöver därför skapa ett klimat där eleverna vill och har verktygen för att kunna stötta och hjälpa varandra, och där alla känner att de är en del av gemenskapen. Hur detta ser ut rent konkret behöver inte vara exakt likadant för varje elev och klass. För elever som kanske delar av tiden befinner sig i mindre grupp eller en särskild undervisningsgrupp av något slag är det extra viktigt att bygga en stark undervisningsgemenskap i klassen där även de har en plats och känner att de tillhör. Vi vill verka för en inkluderande gemenskap där allas bidrag är viktiga, oavsett förutsättningar. Det är viktigt att vi inte räknar bort dessa elever i förväg, utan ger dem möjlighet och stöd att bli en del av gemenskapen.

Utgå från elevens behov

Som med allt kring elever med särskilda behov behöver vi utgå från just vår elev. Vad har de för styrkor? Vad har de för intressen? När fungerar det för eleven? När behöver eleven stöd? När/var/varför uppstår svårigheter? Var befinner de sig nu? Vad är målet för eleven? Vad vill vi att de ska klara av när det gäller sociala interaktioner och samarbete? Vilket slags stöd behöver de för att komma dit? När vi börjar svara på dessa frågor kan vi enklare hitta vägar framåt. Med det sagt: vänta inte med att testa KL tills du känner att du har allt uttänkt och klart – våga testa! Ofta blir vi förvånade av hur väl det fungerar även för dessa elever, och en del av anpassningarna vi trodde vi skulle behöva behövs inte.

Börja smått

För alla elever, men speciellt för elever med svårigheter, behöver vi börja med små steg. Vi kan inte förvänta oss att eleverna ska klara av att jobba längre stunder i grupp på en gång. Vi kan inte förvänta oss att alla elever kommer klara av samma saker lika snabbt. Vi behöver börja med små, korta uppgifter med spännande innehåll som lockar både eleven med särskilda behov och resten av gruppen. Det kan räcka med ett 15-sekunders parsamtal kring deras favoritspel på mobilen, favoritmat eller vad de gillar att göra på fritiden, eller att spela ett spel, måla en bild eller lägga ett pussel tillsammans. Se till att alla får en chans att lyckas och få en positiv upplevelse av samarbetsstunden. På så sätt stärker du både den enskilda eleven och gruppen. Ibland kan det vara så att vissa elever har bränt många broar till sina klasskamrater, men genom dessa korta, roliga övningarna får de en chans att börja bygga upp broarna till andra elever i sin omgivning igen.

Stärk relationer mellan elever i klassen och i par/grupper

Om du stärker och ökar kvalitén på relationer mellan elever, från det lilla med en axelkamrat, till det stora i hela klassen, kan eventuella svårigheter överbryggas. Låt elever lära känna varandra genom intervjuer eller parpromenader kring det kunskapsstoff ni arbetar med. En sådan liten sak som att en elev i en grupp visar “tumme upp” när alla i gruppen är inne efter rasten eller är redo för arbete har varit stödjande för elever och bidrar till att bilda gemenskap med andra. Låt elever utforma en hälsning som är deras egen när de ska arbeta tillsammans och se till att de firar sitt gemensamma arbete. Genom att skapa korta möten mellan elever genom ex Berätta mera eller Inre yttre cirkel kan elever i korta moment lära känna varandra och bygga upp tillit till varandra och för sin egen förmåga. Satsa särskilt mycket på att skapa en bra gemenskap och gruppidentitet i en lärgrupp/hemgrupp/basgrupp som har elever som behöver stöd. Bygg, skapa och se till att eleven känner att den bidrar positivt till sin grupp. Uppmuntra elever att tacka och visa uppskattning för varandras delaktighet. Be dem ge stöd till varandra vid enskilt arbete och att jämföra, berätta eller ställa frågor till varandra.

Ge eleven en tydlig uppgift

För en del elever med olika svårigheter kring samarbete kan det hjälpa att få en väldigt tydlig uppgift med tydliga ramar. Eleven kan till exempel vara materialförvaltare och se till att gruppen har det material de behöver, eller vara uppmuntrare som ska säga tre bra saker till sin grupp, eller vara kontaktansvarig som när gruppen är klar med uppgiften ska göra tummen upp eller säga till läraren. Eleven blir då en del av gemenskapen i gruppen och behövs, utan att det ställs för stora krav på deltagande kring innehåll och förmåga att samtala. Detta är ett bra sätt att få eleven att lyckas i sina samarbeten med andra, så att hen över tid kan bli mer delaktig i samtal och uppgifter.

Ge eleven en uppgift utanför gruppen som stärker hela klassen

Ibland kan en elev av olika anledningar behöva vara utanför gruppen när du använder grupper eller elevsamarbeten. Det kan vara en elev som har en jobbig dag eller som klarar av samarbete en stund men behöver en paus. Dessa elever kan få uppgifter utanför sin grupp som ändå stärker klassen som helhet. På så sätt kan eleven bidra till klassens lärande trots att hen inte är med i sin vanliga grupp just då. Exempel på detta:

• Eleven är observatör och går runt (själv eller med läraren) och observerar grupperna när de arbetar. Hen skriver ner saker de gör bra (eller något specifikt som är i fokus, t.ex. om de ställer frågor till varandra, bjuder in varandra, uppmuntrar varandra). Efteråt får hen berätta för klassen vad hen såg att de gjorde bra.
• Eleven ansvarar för material och delar ut och hämtar in det grupperna arbetar med. Grupperna ger beröm och tackar när de får hens hjälp.
• Eleven är expert. Eleven har i förväg fått vara med läraren och förbereda uppgiften, gärna kring något eleven är intresserad av och kan mycket om. Under uppgiften kan eleven svara på frågor och stötta grupper som behöver hjälp.
• Eleven får en enskild uppgift på samma tema, anpassad efter eleven, som på något sätt fördjupar eller bygger ut kunskapen. Denna får hen på slutet redovisa eller visa upp för de andra.

Förbered eleven enskilt

Elever med olika svårigheter hjälps ofta av att få information om lektionens innehåll och uppgifter i förväg. Inför en lektion där eleverna ska arbeta i par eller grupp en kort stund kan läraren prata med eleven och berätta om uppgiften – om innehållet, samarbetet och vilken roll eleven själv ska ha i arbetet. Genom att få information innan kan eleven känna sig lugnare och mer förberedd. Läraren kan då också fråga hur eleven känner inför uppgiften, om hen vill vara med på en del eller hela och om det är något mer de ska göra innan. Detta ger eleven större chans att få en positiv samarbetsstund med sin grupp och ger eleven en känsla av kontroll och autonomi.

Tydlighet, struktur och förväntningar

För att ge eleverna trygghet i samarbetet behöver de veta hur samarbetet ska gå till och vad som förväntas av dem. Här kan läraren använda olika former av bildstöd för att synliggöra hur samarbetet ska gå till. Strukturkort och rollkort (finns i det digitala materialet till boken Kooperativt lärande i praktiken och boken Grundbok i kooperativt lärande) kan användas för att eleven ska känna igen vad som ska göras och veta sin roll. T-kort kan användas för att synliggöra hur de ska vara mot varandra. Bilder som symboliserar eget arbete, genomgång, arbete i par och arbete i grupp kan visa lektionens gång. En timer kan när det är lämpligt användas för att visa hur länge de ska samarbeta med varandra. Dessa hjälpmedel kan leda till förståelse, tydlighet och struktur vilket kan öka elevernas möjlighet att delta i samarbetet.

Utvärdera enskilt

Efter en samarbetsstund kan det vara bra att samtala enskilt med eleven kring hur det gick. Fråga eleven hur hen tycker att det var, vad som var bra och om något var jobbigt. Uppmuntra elevens insats och ansträngning. Prata om eventuella förändringar för att få det att fungera ännu bättre nästa gång. Lyssna på elevens tankar och visa att du är intresserad av vad denne känner.

Uppmuntra varje steg eleven tar mot gruppen

Se till att lyfta och uppmuntra varje steg eleven tar mot sin grupp. Detta kan göras både enskilt till eleven och inför gruppen så att andra hör. Det kan vara stora steg eller små steg. Visa att du ser att eleven anstränger sig och att du uppskattar elevens bidrag och insats. Visa att hens bidrag spelar roll och att hen behövs. Se till att skapa en atmosfär där eleverna hälsar på varandra och uppmuntrar varandra, så att eleverna också uppmuntrar varandras bidrag. Se till att eleverna alltid tackar varandra efter en samarbetsstund eller ett samtal.

Utforma uppgifter speciellt med tanke på eleven

Utforma par/grupp-uppgifter där du vet att eleven kan få glänsa, kring något de är bra på eller något specialintresse. Ta gärna med eleven i planeringen om det är något de har specialkunskaper kring. För en nyanländ elev som är bra på att rita använde vi paruppgifter där de tillsammans skulle framställa en bild. För en elev med autism som älskade pussel fick de i grupp lägga ett pussel tillsammans. En elev som vid flera tillfällen inte ville vara med under lektionerna hade rymden som specialintresse, så vi la in en paruppgift om rymden trots att vi egentligen inte skulle jobba om det, för att ge den eleven extra motivation och en positiv upplevelse av sin parkompis. När vi utformar uppgifter med dessa elever i åtanke ger vi dem positiva upplevelser av att arbeta med andra, och vi ger andra positiva upplevelser av dem, vilket stärker deras självkänsla och gör att klasskompisarna kommer att ha fler positiva förväntningar och en mer positiv attityd gentemot dem i framtiden.

Bygg par och grupper runt eleven

Tänk lite extra på dessa elever när du skapar fasta par och grupper. Bygg trygga, stabila grupper runt dem med elever som de fungerar bra med eller elever som du tror kan vara bra för dem. I början kanske det inte är så många, men ju mer man arbetar med sociala färdigheter och samarbete, desto fler kommer de klara av att arbeta med. Få eleven att hamna i en positiv spiral med uppmuntran och beröm.

Sätt eleven som en tredje i ett par/i en femgrupp

En elev som behöver extra stöd av något slag kan sättas som en tredje i ett par, och då i en femgrupp om lärgrupp används. Allt hänger då inte på eleven utan de andra två kan fortsätta arbeta om eleven i fråga behöver ta en paus. För nyanlända elever eller elever med språksvårigheter gör detta att de får lyssna in mer och får chans att upprepa och härma sina kompisar utan att för mycket press sätts på eleven. Det är här viktigt att eleven ändå får viktiga roller i gruppen och att läraren utformar uppgifter där eleven i fråga kan bidra.

Låt eleven observera

Ibland kan en elev behöva observera när andra genomför ett samarbete innan de själva känner sig redo att vara med. Genom att titta på och lyssna när resten av klassen gör Pingpong-prat eller Hör vi ihop lär hen sig hur den fungerar. Efter några gånger kanske hen är redo att vara med!

Ta hjälp av kollegor

Ta hjälp av de kollegor du har närmast dig eller andra resurser du har. Diskutera tillsammans och försök hitta lösningar att testa. Be gärna någon observera en samarbetsstund för att ge dig tips både kring din lärarroll och den specifika eleven. Skriv exempelvis en lista med era tre bästa tips och diskutera sedan vilket ni väljer att prova först och varför. Kom ihåg att inget vi gör garanterar att det kommer fungera varje gång – men det vi gör kan öka chansen att det fungerar bättre oftare.

Ha tålamod

Att använda samarbete i undervisningen är ingen “quick-fix”, utan en långsiktig process. Över tid kan vi ge våra elever fler verktyg för att klara av sin omvärld, bygga fungerande relationer med andra och bli en del av en undervisningsgemenskap. Det är vårt uppdrag att stötta alla elever till att kunna delta utifrån sina förutsättningar. För en del elever kommer du se framsteg fort, för en del kommer det ta längre tid. Tvinga inte elever att delta, men ge uppmuntran, stöd och verktyg så att de hela tiden kan röra sig närmare gruppen. Målet är inte att alla ska komma till samma plats, utan att alla ska komma så långt som möjligt.

Stanna upp då och då och fundera. De lösningar vi har nu kring elev X, gör de att vi kommer närmare att eleven blir en del av undervisningsgemenskapen, eller isolerar det hen? Gör våra lösningar överlag att elever dras in i gemenskapen eller stöts bort? Gör våra insatser att eleven får fler kompisar eller blir hen mer isolerad?

Sammanfattning

Alla har någonting att bidra med. Det är inte en lätt uppgift för oss lärare att skapa förutsättning för alla att bidra och delta efter förmåga. Vårt tips är att inte räkna bort elever med svårigheter innan ni försöker. Ofta gynnar strukturerat samarbete dessa elever mest. Gång på gång hör vi från lärare som först tänkt “Det kommer aldrig gå för den eleven” säga att just den eleven har utvecklats otroligt och stöttats av att jobba tillsammans med andra.

Genom att använda par och grupper sätter vi både innehållet och stödet närmare eleven. En elev som har svårt att koncentrera sig har en kompis bredvid som hjälper till att hålla fokus genom att säga “Nu är det din tur” och “Vad tycker du?”. En elev som behöver mycket bekräftelse får det direkt från kompisen bredvid som reagerar på det hen säger och gör. En elev som inte vågar prata inför hela klassen får chans att pröva sina tankar med en kompis och har sedan stöd av kompisen när de ska presentera sin gemensamma tanke. En elev som har svårt att få kompisar får hjälp att börja bygga relationer med andra. En elev som känner sig ensam blir sedd och hörd inte bara av läraren utan av flera olika klasskamrater under dagen.

Det finns inte bara ett sätt att strukturera samarbete på. Det finns inte bara ett sätt att stötta elever att samarbeta. Testa, diskutera, ta hjälp av andra, utvärdera, förändra och gå vidare. Att ha en inkluderande verksamhet innebär inte att alla elever alltid är på samma plats eller att de alltid gör samma sak. Att ha en inkluderande verksamhet innebär att det jag gör breddar den tillgängliga lärmiljön så att fler elever blir en del av undervisningsgemenskapen. Varje elev måste inte vara med på samma villkor hela tiden, utan behöver stöd att delta utifrån sina förutsättningar. Ibland innebär det att en elev befinner sig utanför klassen vissa stunder. Men det övergripande fokuset behöver vara: Gör det vi gör sammantaget att eleven blir en del av undervisningsgemenskapen? Stöttar det vi gör eleven att närma sig undervisningsgemenskapen? Leder våra åtgärder till att eleven om ett år, om två år, om tre år, klarar av sin vardag bättre och är mer förberedd för att umgås och verka tillsammans med människor i sin omvärld?

Vidare läsning:

Lärarens roll i kooperativt lärande

Inkludering och kooperativt lärande

Gemenskapsorienterad inkludering

Stärka eget arbete genom samarbete

Vikten av uppmuntran

Strategi: Höjning

Tack-kort