Att jobba med kooperativt lärande innebär att använda samarbete när det stärker lärandet. Läraren aktiverar elever i samtal och samarbeten kring innehåll när de känner att eleverna kan vinna något på det. Målet är att alla ska bidra och att alla ska få ut något av samarbetet. Eleverna lär tillsammans för att kunna enskilt. För att få det att fungera behöver eleverna förstå och känna på att de själva får ut något av samarbetet, och att de känner att de har något att bidra med. Det kan till exempel vara att de känner att de lär sig mer, att de förstår bättre, att de får stöd att hålla fokus, att de blir mer motiverade eller att de får arbetsglädje. När elever börjar känna att de får ut något av samarbete med andra och upptäcker att tillsammans kan de mer, börjar de ofta efterfråga och själva initiera stödjande interaktioner med andra.

En lärare berättar att de efter att de tittar på Lilla aktuellt brukar göra någon dela-struktur, t.ex. Berätta mera, EPA, Inre-yttre-cirkel, Rondellen. En gång struntade hon i det och skulle gå vidare, varpå eleverna säger “Men jag måste ju få berätta för någon vad jag lärde mig! Kan vi inte köra Berätta mera?”.

En elev i åk2 utbrister: “Det här är för svårt fröken. Vi klarar det inte själva. Bara om vi gör det i lärparet”. Läraren växlade från enskilt till par och lät eleverna skriva en gemensam text tillsammans. De fick turas om vem som skrev.

En elev i åk5 utbrister: “Kan vi inte få prata om hur man kan räkna ut problemet innan vi gör det själva? Känns lättare då.” Läraren växlade från enskilt arbete till att eleverna fick vända sig till sin bordsgranne och diskutera hur man löser problemet. Eleverna fick sedan genomföra det enskilt med stöd av varandra. Lärarens kommentar: “Från 10st händer i luften till 0 händer och alla arbetar!”

En lärare berättar att efter att ha arbetat med kooperativt lärande sedan åk 4 (nu går eleverna i åk 6) tar eleverna ofta egna initiativ när de känner att de vill stötta varandra. “Vi behöver prata om den här texten, den var svår, vi gör Mötas på mitten“, “Jag vill diskutera med någon om vad jag har lärt mig om det här, kan vi göra Talkort?”

En lärare frågade: Behöver man skapa gruppnamn varje gång eleverna får nya grupper? Svar: Nej det behöver man inte. Men en annan lärare svarade på en gång att hennes elever (mellanstadiet) kräver att få göra det varje gång (ca två gånger per termin) för att de märker att det går bättre för gruppen då (och de tycker det är roligt).

En mellanstadieelev utbrister: “Men det finns inget eget ansvar i uppgiften, hur ska vi enskilt kunna visa vad vi lärt oss? Vi kan ju glida undan!” varpå läraren får bestämma att de efteråt ska redovisa för någon annan vad de har lärt sig.

Även i intervjuer med elever och i saker de uttrycker ser vi att de märker vinsten med samarbete. “Tack för att ni har hjälpt mig att vara lugn” “Tack för att ni har hjälpt mig att kämpa när det var svårt” “Tack för att vi har löst problem tillsammans” “Jag har fler kompisar” “Jag kan jobba med fler” “Det är lugnare i klassen” “Vi hjälper varandra” “Det är lättare när vi är två för vi kan hjälpa varandra” “Om jag inte kan hjälper min kompis mig”.

Människor lär bättre och mår bättre när vi stöttar varandra. När vi ger elever verktyg för att samverka på effektiva och positiva sätt kommer de så småningom känna vinsterna med det, och själva initiera det.

Andra inlägg kring detta: Gruppidentitet, Tack-kort.