Vad undrar jag?: Kooperativt arbete med gemensam bok

Gästinlägg av Josefin Spira

I svenska och SVA arbetar vi i årskurs fem just nu med gemensam läsning av boken Den osynliga flickan av Deborah Ellis. Boken handlar om Parvana som är elva år och bor med sin familj i huvudstaden Kabul i Afghanistan. Under den hårda talibanregimen blir livet alltmer ohållbart för Parvana och hennes familj. När pappan blir fängslad beslutar sig Parvana för att göra det enda möjliga: att klä ut sig till pojke och ta arbete på marknaden. Detta är en bok som berör och det finns mycket att diskutera tillsammans med elever, vilket gör att den passar extra bra i ett kooperativt arbete. 

Vi startade bokläsningen med gemensamma diskussioner kring bokens titel, framsida och baksidestext. Frågor som exempelvis “Vad får titeln dig att tänka på?” avhandlades först enskilt, sedan i axelpar. Några par fick senare dela med sig av sina tankar kring titeln i den större gruppen. 

Det finns ett antal olika framsidor till boken. Genom att använda oss av strukturen “EPA” fick alla fundera över vilken av framsidorna som de tyckte var mest passande, utifrån vad de visste om boken just där och då. Vi diskuterade hur de olika framsidorna skiljde sig åt, vilka känslor de gav, och vad eleverna trodde boken skulle handla om utifrån dessa bilder. Först fick alla fundera enskilt, sedan delade man sina funderingar i axelparet för att sist dela med sig i den större gruppen. 

Inför läsningen av bokens första kapitel behövde vi skapa förförståelse, dels för den kontext boken är skriven utifrån, dels för betydelsebärande ord och begrepp som används av författaren. Vad är exempelvis en niqab? Vi jämförde med hijab och burka som är andra klädesplagg. Vad betyder extremist? Var ligger Afghanistan? Hur ser landet ut? Vi behövde också fylla på med en kort historisk tillbakablick. I detta arbete använde vi oss av strukturen “två löser problem”. Eleverna fick i uppgift att undersöka förklaringar till ett antal begrepp som förekom i boken. När eleverna samlat på sig information, jämförde de sina svar med det andra axelparet i gruppen. När alla grupper diskuterat lyfte vi samma innehåll gemensamt. Resultatet blev en gemensam ordlista. 

Det första kapitlet läste vi högt i klassen och sedan fick eleverna läsa vidare enskilt i sin egen takt. Efter en intensiv period av kooperativt arbete tog en period av mer enskilt arbete vid. Eleverna läste ett kapitel i taget och jobbade därefter med olika typer av uppgifter till varje kapitel. Några av dessa uppgifter var enskilda läsförståelseuppgifter, medan andra var paruppgifter som skulle lösas i axelparet utifrån strukturen “turas om”. Vi fokuserar denna termin på de sociala målen turas om, lyssna aktivt och bemöta varandra positivt. Utifrån detta arbete passar strukturen “turas om”, olika varianter av EPA och “två löser problem” bra. 

Efter att ha läst 7 av bokens totalt 15 kapitel gjorde vi en paus. Vi sammanfattade bokens innehåll i en gemensam sammanfattning. Under de lektioner eleverna läst enskilt har frågor dykt upp som jag uppmanat eleverna att diskutera med sin axelkompis men också bett dem skriva upp och spara till ett senare tillfälle. Dessa frågor har eleverna nu fått svar på genom en för oss helt ny struktur: “vad undrar jag?”. 

Vi startade lektionen med en tillbakablick och gemensam sammanfattning av bokens första sju kapitel. Därefter fick eleverna möjlighet att ställa frågor kring bokens innehåll. Alla grupper fick papperslappar på borden. Uppgiften delades ut: “Vad undrar du? Skriv ned de frågor du har!” För att förtydliga uppgiften pratade vi också om att man kunde ställa olika typer av frågor, såväl innehållsfrågor (på raden) som “större” frågor (bortom raderna). Eleverna skrynklade ihop alla lappar till bollar och jag samlade in dem i en korg. I korgen hamnade också de frågor som eleverna lyft vid tidigare tillfällen om de inte redan hunnit diskutera dem. 

Jag valde sedan att samla alla frågor i en och samma korg och därifrån drog jag en fråga som jag läste högt och sedan lät grupperna diskutera frågan gemensamt. När grupperna gått laget runt lyfte vi några av gruppernas tankar gemensamt i stor grupp. Jag märkte snabbt att flera frågor var rena faktafrågor om talibaner, Afghanistan och liknande men det fanns också en hel del större frågor. Några frågor bedömde jag som lärare som extra bra att lyfta i helklass. Då fick jag möjlighet att spinna vidare på och utmana elevernas tankar och frågor och genom att vi fortsatte diskussionen i den stora gruppen kom flera av elevernas tankar och funderingar många till dels.

Innan grupperna gavs möjlighet att gå laget runt repeterade vi de sociala mål som är fokus vid våra gruppdiskussioner; att lyssna aktivt, bemöta varandra positivt och turas om. Vi hade tidigare gjort T-kort på dessa samarbetsfärdigheter och det var då praktiskt att plocka fram dem och gå igenom innan diskussionerna fick ta vid. 

Vid utvärderingen som gjordes med hjälp av “multisvar” fick lektionen som helhet många tummar upp. De flesta elever upplevde att de fick svar på sina frågor och att de förstod boken bättre efter diskussionerna. Att kunna ställa och dessutom få svar på verkliga frågor under en och samma lektion var mycket positivt, vilket syntes, inte minst på elevernas engagemang och följdfrågor!

Som lärare fick jag en tydlig bild av elevernas funderingar och därmed kunde jag anpassa mina kommande uppgifter utifrån detta. Att dessutom få uppleva genuint engagemang och så positiva elever när man utgår från deras egna frågor var en riktigt härlig bonus!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s