Fler och fler förskollärare runt om i Sverige börjar använda verktygen inom kooperativt lärande för att stärka barngruppen – och ser goda effekter! Mycket kring samarbete och social utveckling görs redan i förskolan. Med hjälp av KL kan ett fokus ges och gemensamma begrepp användas. Förskollärarna får fler verktyg och ökar sin didaktiska repertoar. För att komma igång med KL i förskolan kan ni bland annat läsa HÄR och HÄR eller i boken Kooperativt lärande i förskolan och skolans första år. I höst kommer även ett digitalt utbildingspaket för förskolan, mer info kommer snart.

Under det senaste året har vi haft kurser och fortbildningssatsningar kring KL på förskolor runt om i Sverige. En fråga som har dykt upp är hur vi gör med de allra yngsta barnen på förskolan – kan vi använda KL med dem? Hur i så fall? Tillsammans med förskollärare har vi funderat, diskuterat, testat och hittat lite vägar framåt. I detta inlägg delar vi med oss av några av de tips vi har kring att jobba med kooperativt lärande med de allra yngsta barnen på förskolan.

Kooperativt lärande som förhållningssätt

Kooperativt lärande är i första hand ett förhållningssätt, inte en metod. Det innebär att vi kan förändra och anpassa utifrån den verksamhet och de människor vi arbetar med. Vi måste inte göra på ett visst sätt eller använda specifika strukturer. Målet är att bygga gemenskap mellan människor där de kan lära av varandra. Jag kan lägga en grund för detta redan innan barnen kan prata med varandra, men jag behöver tänka bredare. Hur kan vi skapa möten mellan barnen där de får se och uppleva varandra på positiva sätt? Hur kan vi skapa en känsla av gemenskap? Hur kan vi bygga nya relationer och hjälpa barnen att se varandra?

När vi arbetar med KL i förskolan kan det vara bra att börja testa i mindre grupper av barn, så att förskolläraren och barnen lär sig hur det fungerar innan det görs i helgrupp. Det är också viktigt att testa samma sak flera gånger – ofta fungerar det bättre redan andra gången! Det okej om barnen inte förstår allt eller gör precis som vi tänkt – vi tränar inför framtiden! Läs genom tipsen här nedan och fundera på hur ni kan göra. Våga testa!

Gemensamma upplevelser och gemensamt skapande

Genom att skapa gemensamma upplevelser kan vi skapa en gemenskap i barngruppen och hjälpa barnen att bygga relationer med varandra. Vi kan här bryta ner gruppen i mindre enheter även när hela gruppen är med. Vi kan till exempel skapa lekgrupper där barnen i mindre grupper leker med ett visst material eller i ett visst utrymme. Vi kan ge par eller små grupper uppdrag att genomföra ute på gården eller i skogen, som att samla kottar eller pinnar, bygga något eller gå balansgång tillsammans. När barnen får möta konst, musik eller litteratur kan vi förstärka upplevelsen genom att göra något i par kring det som upplevs.

Vi kan skapa en gemenskap och bygga relationer mellan barnen genom att låta dem skapa gemensamt. Detta skapande behöver inte vara komplicerat med de allra yngsta. Det kan vara så enkelt som att två barn målar på samma stora papper. Sedan hängs detta upp och de får beröm för sitt gemensamma arbete. Det kan vara att de skapar i lera bredvid varandra och delar på materialet och verktygen. Det kan vara att de bygger med lego eller byggmaterial bredvid varandra. Pedagogerna kan göra iordning en inbjudande miljö eller duka fram ett material inne eller ute där barnen i par får utforska och upptäcka tillsammans – vare sig det är vattenlek, kastruller i sandlådan, lera, klossar, tyg eller kartonger. Redan här börjar de ta in varandra och försöka kommunicera sina behov och tankar. I takt med att de utvecklas kan fler krav ställas på kommunikationen, t.ex. att de gemensamt ska välja vilka färger de ska måla med eller att de ska samtala om vad de ska bygga.

Pedagogerna kan förstärka gemenskapen genom att se till att barnen hälsar på varandra på ett fint sätt och genom att betona att detta är något de ska göra gemensamt. När beröm ges, ges det till båda barnen tillsammans och pedagogerna uppmuntrar hur de hjälper och stödjer varandra. Fokus ligger på att låta barnen möta och uppleva varandra på positiva sätt.

Samtal i par

Vi kan redan med de yngsta skapa möten mellan barnen där de får börja träna på att kommunicera och lyssna in varandra. Genom att skapa tydliga ramar med t.ex. strukturen EPA kan vi träna på att tänka (sätta händerna för huvudet), träna på att vända oss knä mot knä med en annan person, träna på att säga eller visa något för den andra, säga eller teckna tack och sedan vända sig tillbaka. Det kan vara så enkelt som att säga hej eller göra en high five, säga (eller peka på) en färg man gillar eller prata om något material barnen är vana vid, som t.ex. babblarna. Pedagogerna behöver ge stöd, speciellt i början, så att barnen lär sig hur de ska kunna mötas på positiva sätt. I takt med att de lär sig prata mer och mer kan samtalen utvecklas.

Struktur: Hör vi ihop?

Strukturen Hör vi ihop? brukar fungera bra även med de yngsta barnen. Om vi använder material de redan är bekanta med, som djur, färger, babblarna, bilder eller föremål, kan de få leta upp den som har samma. När de hittar varandra säger de hej och sätter sig ner. De får träna på att kommunicera med hela kroppen och lyssna in varandra. När de har hittat varandra kan paret också användas till någonting, som att gå och börja ta på sig ytterkläderna, gå till matbordet eller bygga/måla/skapa något tillsammans.

Samarbetsfärdigheter

Även med de allra yngsta kan vi arbeta med samarbetsfärdigheter. Vi kan träna på att säga hej till varandra i par, titta på varandra, säga tack och hejdå, uppmuntra och göra high five. De vuxna kan modellera och visa hur man kan göra för att sedan låta barnen träna i par. Med hjälp av bilder kan vi ge goda exempel på hur man ska vara mot varandra så att alla ska må bra. Pedagogerna kan sedan uppmuntra och lyfta goda exempel på när barnen använder samarbetsfärdigheterna.

Hjälpa varandra

Barnen kan få träna på att hjälpa varandra i par. De kan till exempel få hjälpa varandra att hitta sin matplats, duka bordet eller hämta varandras skor. De kan hjälpa varandra på med mössa och vantar, gå med varandra till skogen eller hjälpa varandra att plocka undan kudde och filt efter vilan. De kan också i par få hjälpa till med saker som gynnar hela barngruppen, som att släcka lampan inför vilan, lägga iordning kuddarna i vilrummet, välja bok för högläsningen eller vattna blommorna. Genom att träna på att hjälpa varandra i specifika situationer kommer de börja hjälpa varandra även vid mer fria situationer. Förskolläraren behöver här vara tydligt med vilka som ska hjälpa varandra och vad de ska göra. Modellera och ge goda exempel och låt sedan barnen testa flera gånger. Uppmuntra och lyft goda exempel och se till att barnen får tacka varandra efteråt.

Sätt ord på det som sker

När barnen möts, både i mer strukturerade samarbeten och spontant i leken och i verksamheten i övrigt, behöver pedagogerna sätta ord på det som sker. Vi behöver lyfta och uppmuntra när barnen gör bra saker för varandra, uppmärksamma när de hjälper varandra, när de kommunicerar, när de lyssnar in andra, när de bjuder in, när de uppmuntrar. Genom att bekräfta och synliggöra det positiva barnen gör för varandra visar vi att detta värdesätts och är viktigt, samtidigt som vi sprider goda exempel i barngruppen.