Här kommer ett gästinlägg från Rebecca Bergelin på Sjöfruskolan i Umeå. Hon beskriver hur hon använde strukturerna kooperativ fyrfältare och hör vi ihop i NO på högstadiet för att stötta förståelse och befästa kunskaper. Läs och inspireras!

***

Vi håller på att arbeta med att lära oss om vad som är skillnaden mellan en atom och en jon av ett visst grundämne samt hur olika joner förenas i jonföreningar.

FYRFÄLTARE
Elevgrupper med tre eller fyra elever i varje grupp får ett papper per grupp med ett grundämne som tema (ord i mitten av pappret, t ex “Natrium”). Första fältet: “Rita atomen”. Andra fältet: “Hur många elektroner finns i atomens yttersta skal?”. Tredje fältet: “Rita jonen”. Fjärde fältet: “Vilken laddning har jonen?”.
Gruppen jobbar gemensamt med uppgifterna i de fyra fälten. De har periodiska systemet till hjälp.

HÖR VI IHOP?
Varje elev i varje grupp får var sitt eget A4-papper där de skriver vilken jon gruppen har som tema (t ex “Natriumjon”) och vilken laddning jonen har (t ex “1+”). Pappret ska de sedan hålla upp som en skylt framför sig. Sedan blir det mingel. Det gäller då för eleverna att hitta en partner att bilda jonförening med, alltså en annan jon som deras egen jon kan bilda en jonförening med (t ex kan eleven som är “natriumjon” bilda förening med en elev som är “kloridjon”).

På detta sätt befäster eleverna sin kunskap om vilka joner som kan passa ihop (alltså vilka laddningar som tillsammans blir en kemisk jonförening). Dessutom är det roligt och gör det lätt att komma ihåg joner som passar ihop. Eleverna får också både hjälpas åt och prata med varandra för att lösa en uppgift tillsammans.

• 

•