Att variera och anpassa efter din grupp: ett exempel med ”Hör vi ihop?”

Kooperativt lärande kan se ut på många olika sätt. Våra elevgrupper har olika behov, vi har olika ämnen och verksamheter och vi pedagoger är olika som personer. Alla strukturer, strategier och pedagogiska verktyg inom kooperativt lärande kan och behöver anpassas och varieras beroende på kontext och syfte. När jag (Jennie) hade en workshop med ett gäng förskollärare i Göteborg i gjorde vi lite övningar kring detta. Jag tänkte dela det med er här, i hopp om att det ska bli lättare för er att tänka kreativt kring kooperativt lärande och hitta vägar som passar just er. Det viktiga är inte exakt hur vi gör – utan varför. Om jag vill skapa positiva möten mellan människor där de får bli nyfikna på varandra, får upp ögonen för varandra, får bygga realtioner med varandra och får lära tillsammans – hur gör jag det bäst med de barn jag har framför mig?

En kooperativ struktur som jag tycker om att använda är Hör vi ihop?. Den kan användas i så många olika sammanhang kring olika innehåll. Den är språkutvecklande då eleverna beskriva och förklara flera gånger och lyssna på andra använda begreppen. Den bygger relationer då eleverna får möta många olika personer och bli glada när de hittar den de hör ihop med. Den kan användas för att exempelvis befästa begrepp, lära känna varandra, som pausaktivitet eller för att skapa par och grupper. Jag har använts den ofta med elever i olika årskurser och med olika innehåll. När jag har presenterat strukturen för förskollärare och lärare i förskoleklass funderar de ofta på hur det kan fungera med de allra yngsta. Hur gör vi om de knappt har börjat prata till exempel? Här nedan beskriver jag hur strukturen Hör vi ihop? kan förändras – från sin allra allra enklaste form till den mer komplicerade. Det här är exempel, vilket innebär att det också går att göra på andra sätt. Endast fantasin sätter gränser! Vad passar bäst för din grupp?

Tema: Bondgårdsdjur. Struktur: Hör vi ihop?

Första gångerna (och med yngre barn) är det bra att testa i mindre grupper först. Kanske testa med 8 barn, sen med 8 andra barn, innan vi testar med alla 16? Med yngre barn kan det vara bra att använda konkreta föremål (legobitar, smådjur etc) istället för lappar med bilder eller ord.

Nivå 1: Visa och hitta

En liten grupp barn (8 st) sitter på samlingsmattan. Barnen får varsitt leksaksdjur i handen – gris, ko, häst eller höna. Det finsn två av varje sort. Pedagogen ber dem titta på sitt djur och sen hitta den som har ett likadant djur i handen. Barnen reser sig upp, håller fram sina djur och letar efter den de hör ihop med. De sätter sig ner bredvid sin nya kompis. Pedagogen och barnen pratar om djurens olika färger, former, läten och namn.

Nivå 2: Låt och hitta

Pedagogen visar upp olika bondgårdsdjur. Tillsammans tränar de på att låta som djuren. Barnen får sedan varsitt leksaksdjur i handen. Pedagogen ber dem titta på det och fundera på hur djuret låter. Om de vet hur djuret låter gör de tummen upp. Pedagogen hjälper till om det behövs. Pedagogen berättar att barnen ska hålla djuret i handen så att det inte syns och går runt och låta som djuret. De ska lyssna efter ett annat barn som låter likadant. Då får de visa djuren för varandra och sätta sig ner om de har likadana djur.

Nivå 3: Berätta och hitta

Pedagogen visar upp olika bondgårdsdjur. Tillsammans pratar de om hur vad det är för djur. De säger orden högt tillsammans. Barnen får sedan varsitt leksaksdjur i handen. Pedagogen ber dem titta på det och fundera på vilket djur de fick. Om de vet vad djuret kallas gör de tummen upp. Pedagogen hjälper till om det behövs. Pedagogen berättar att barnen ska hålla djuret i handen så att det inte syns. De ska sedan gå fram till en kompis och säga: ”Hej! Jag har en ko. Vilket djur har du?”. Om de har likadana djur får de visa varandra och sätta sig ner, annars letar de vidare.

Nivå 4: Beskriv och hitta

Pedagogen visar upp olika bondgårdsdjur. Tillsammans pratar de om hur man kan beskriva djuren – färger, storlek, läte osv. Pedagogen beskriver ett djur och barnen får gissa vilket djur det är. Barnen får sedan varsitt leksaksdjur i handen. Pedagogen ber dem titta på det och fundera på hur de skulle beskriva djuret. Om de vet hur de ska besrkiva det gör de tummen upp. Pedagogen hjälper till om det behövs. Pedagogen berättar att barnen ska hålla djuret i handen så att det inte syns. De ska sedan gå fram till en kompis och berätta om sitt djur. Kompisen berättar om sitt djur. Om de har likadana djur får de visa varandra och sätta sig ner.

Nivå 5: Bilder, ord eller beskrivningar

Pedagogen visar upp olika bilder på bondgårdsdjur. Tillsammans pratar de om vad djuren kallas och hur man skriver orden. Barnen får sedan varsin lapp i handen. Hälften av barnen får en bild på ett djur, hälften får en lapp med ordet skrivet (ex bild på en ko – KO). Pedagogen ber dem titta på lappen och se till att de vet vad djuret kallas/kan läsa ordet. Om de är säkra gör de tummen upp. Pedagogen hjälper till om det behövs. Pedagogen berättar att barnen ska hålla lappen i handen så att den inte syns. De ska sedan gå fram till en kompis och säga ”Hej! Jag har en bild på en ko, vad har du?” och fösöka hitta den som har ordet eller bilden som hör ihop med deras. Om de hör ihop får de visa varandra och sätta sig ner.

Nivå 5 kan varieras på många olika sätt. Det kan vara bilder/ord på föl-sto-hingst som ska hitta varandra, det kan vara en isärklippt bild på djuret där de måste beskriva sin del och lista ut vilket djur det är, det kan vara ord på engelska och ord på svenska, det kan vara en beskrivning av vad vi människor använder djuret till som ska paras ihop med bilden osv.

Strukturer kan varieras och förändras hur du vill beroende på syfte, innehåll och barngrupp. Utgå från syftet och hitta sätt som fungerar för dig. Om något känns för svårt, fundera på hur du kan förenkla eller ta det en nivå bakåt tills barngruppen är redo för nästa steg. Fokus är på att skapa möten mellan barnen där de får se varandra, bli viktiga för varandra och bli nyfikna på varandra. Lycka till!

Kommentera