Arbetsro – vad är det egentligen?
Efter att ha sett fredagens regeringsförklaring där “arbetsro” användes som ett politiskt mål för skolan började jag fundera. Vad är arbetsro… egentligen?
Har ni arbetsro på lektionerna? Frågan kan synas enkel, men vet eleverna vad vi efterfrågar egentligen? Vet vi ens själva vad det är vi efterfrågar? Menar jag samma sak som eleverna när jag säger “arbetsro”? Menar jag samma sak som min kollega? Menar jag samma sak som skaparen av skolans trygghetsenkät? Som politikerna? På en skola stod en klass ut i statistiken. Enligt data från enkäten var arbetsron dålig. Men hur såg det ut i verkligheten? Klassen hade nyligen börjat jobba mer elevaktivt för att skapa ett mer samarbetande och demokratiskt klassrum. Eleverna var klart mer aktiva och pratade mer om innehållet på lektionerna än tidigare. Var det tyst hela tiden i den klassen? Nej. Var det fokus på lärandet? Ja. Att bara ställa frågan “Har ni arbetsro på lektionerna?” räcker inte. Ofta tror eleverna att vi frågar “Är det tyst på lektionerna?”. Men vad är arbetsro egentligen? Vad är det vi egentligen vill ha?
Barn likställer ofta arbetsro med tystnad. De är så vana vid denna koppling att de inte längre kan särskilja begreppen från varandra. En uppföljningsfråga blir då: Varifrån får eleverna tanken att det måste vara tyst för att det ska vara arbetsro? Vad tror du? Jag tror att de får det från oss vuxna i skolan. Under en skoldag hör eleverna “Tystnad!” “Stör inte!” “Sitt stilla!” betydligt oftare än de uppmanas att samtala, ställa frågor, stödja eller dela tankar med varandra. De uppmanas att sitta längre ifrån varandra eller sätts bakom skärmar betydligt oftare än de uppmanas att flytta närmare varandra, samtala och stötta varandra att lära sig. Istället för att säga “Tyst!” om det är lite pratigt bör vi därför hellre fråga “Vilka behöver prata just nu för att lära sig?”
Arbetsro innebär att kunna lära sig på ett effektivt sätt i en trygg lärmiljö. För mig är arbetsro att känna trygghet, att inte ha störande moment och att kunna behålla fokus. Att förstå syftet och känna mening med det man lär sig om är också arbetsro. Traditionellt tänker vi att det ska vara tyst och att eleverna ska sitta stilla för att det ska finnas arbetsro. Där stör prat och rörelse för att den är ofokuserad och utan mening. I ett klassrum där eleverna samtalar, samarbetar och lär sig tillsammans är pratet och rörelserna målmedvetna och meningsfulla. De finns i ett sammanhang där de hjälper eleverna att ta sig an och förstå lektionens innehåll. Även elever som i vanliga fall tycker att det är jobbigt med ljud kan bli så engagerade i en diskussion med en arbetskamrat att allt runtomkring försvinner. För en elev som har svårt att sitta still kan stödet från kamraten bredvid vara precis det denne behöver för att orka fokusera en stund till. Ljud och aktivitet kan därmed även vara just… arbetsro.
Arbetsro ser olika ut i olika kontexter. Det kan till och med se ut på många olika sätt under en och samma lektion. I en varierad undervisning kan eleverna lättare fokusera på rätt sak vid rätt tidpunkt. När de ska vara tysta och stilla för ett specifikt syfte vet de att de flera gånger senare kommer att få diskutera och vara aktiva för ett annat syfte. När det pratas och diskuteras skönlitteratur vet de att det senare kommer att vara lugnt och tyst när de ska skriva meningsfulla texter i enskildhet. Fundera på var fokus ligger. Är målet att det ska vara tyst och lugnt eller att lärande ska ske? Hur sker lärande på bästa sätt i just denna stund? Svaren på det är arbetsro för mig.
Ibland när jag har frågat elever om hur de tyckte att arbetsron var på lektionen har de först sagt att arbetsron inte var bra för att det pratades på lektionen. Men när jag frågat lite mer (vad pratades det om? störde ljuden? kunde du fokusera? blev du stressad av det? kunde du lära dig?) har det visat sig att eleverna tyckte att det var bra arbetsro. Hur vi ställer frågan och vad som förväntas påverkar våra tankar om lärande. Det räcker inte med att fråga eleverna om de har arbetsro eller att säga “vi behöver ha bra abretsro”. Vi behöver prata om vad det innebär i praktiken. Hur hjälper vi varandra så att vi kan fokusera och lära oss så mycket som möjligt? Hur skapar vi en bra miljö för alla i klassen? Ibland innebär det att det är tyst i klassrummet. Men det kan också innebära att eleverna pratar, rör på sig och hjälper varandra.
Arbetsro kan därmed innebära så mycket annat än att sitta tyst och vänta på sin tur. Kontexten avgör vad arbetsro är. Här kan även eleverna tänka olika. Det är därför av absolut vikt att vi bjuder in eleverna i diskussionen. Hur vill de ha det? Vad är arbetsro för oss i denna stund? Hur ska vi agera för att säkerställa en god lärmiljö?
Kanske bör vi byta ut begreppet arbetsro mot något annat. Kanske “god lärmiljö”, “effektivt lärande” eller något annat som inte är lika laddat. Istället för att prata om arbetsro kan vi fundera kring frågor som:
- Arbetar vi effektivt?
- Har vi fokus på uppgiften?
- Vet vi vad vi ska göra?
- Kan vi lära oss?
- Vad kan vi göra för att arbeta ännu mer effektivt?
- Vilka behöver prata nu för att lära sig?
- Vad är en god lärmiljö för oss?
- När, hur, var och med vad känner vi att vi kan lära så mycket som möjligt?
Det du som pedagog uppmuntrar och lyfter som värdefullt kommer också att påverka hur eleverna ser på sin lärmiljö. Om vi ofta uppmuntrar Vad tysta ni var! Bra! signalerar vi att tystnad innebär ett effektivt lärande. Om vi istället uppmuntrar och lyfter andra saker kan vi förändra elevernas syn på lärande, på sig själva och på varandra. Återkoppling som: Vad bra du förklarade för din kompis. Vad bra du delade med dig av materialet. Vad bra att du frågade en kompis om hjälp. Nu viskade ni så att bara kompisen hörde och ingen annan blev störd, bra jobbat! Vad bra ni förklarade för varandra så att alla förstod. Vad bra att ni delade era tankar med varandra. Vilken bra fråga du ställde till din kamrat! kan vidga begreppet arbetsro till att innefatta allt det vi gör för att skapa en god lärmiljö så att vi alla kan lära oss så mycket som möjligt. För visst är det väl det som är syftet?!
Hur tänker du och dina elever kring god lärmiljö? Hur bygger ni en trygg klassrumsgemenskap där eleverna hjälper varandra att fokusera, växa och utvecklas?






Sen har även den fysiska miljön förändrats vilket ger andra förutsättningar för arbetsro. Tänker framförallt på att klassiska bänkar ersatts med skrivbord och hurtsar längs ena väggen. Nu är jag inte själv lärare (bara en enkel tyckare), men av de lärare, elever och andra jag frågat är det ingen som haft svar på varför bytet skett. Det kan inte varit en kostnadsfråga eftersom bänkar redan fanns.
Aha du glömde pennan, det innebär att gå genom hela klassrummet till din låda för att hämta en. Du har gjort klart uppgiften och ska börja med något annat, spring och byt grejer. Ingen kan fokusera när det hela tiden rör sig i ögonvrån. Det är bara att testa själv att jobba vid datorn med TVn på i bakgrunden.
Men med det sagt tycker jag att du är helt rätt ute. Arbetsro är inte liktydigt med tystnad.
Jag undrar samtidigt om det finns klassrum där problemet är för lite prat när det är tänkt att diskuteras? Min gissning är att det inte är allt för svårt att få igång diskussioner bara för att det är tyst när enskilt fokuserat arbete behövs.