För mer än fem år sedan kom vår första bok om kooperativt lärande ut: Grundbok i kooperativt lärande – vägen till det samarbetande klassrummet. Som alltid när man läser gamla texter ser jag hur vi kunde skriva det tydligare och bättre språkmässigt (jag ber om ursäkt för stavfel och syftningsfel 🙂 ), men jag ser också nya perspektiv och lärdomar som har vuxit fram sedan texten skrevs. Jag bläddrade lite i boken nu i veckan och fastnade vid ett stycke som nu betyder ännu mer för mig än när vi skrev det.

“Ogden (2003) påpekar att socialt lärande är ett område som det ofta förväntas mycket av, men undervisas lite i. Han poängterar att en social läroplan som syftar till samarbetsträning är av begränsat värde om miljön i skolan eller klassen präglas av konkurrens. Den måste därför kompletteras med en kompetensfrämjande miljö. När detta väl tas upp i skolan är det ofta under specifika EQ-lektioner någon eller några gånger per termin, vilket inte är tillräckligt för att utveckla eleverna och påverka deras psykosociala miljö.”

Grundbok i kooperativt lärande – vägen till det samarbetande klassrummet, s24-25

Kooperativt lärande är så mycket mer än att använda gruppstärkande aktiviteter eller att “arbeta med samarbete” då och då. Om vi gör en gruppstärkande aktivitet i en elevgrupp, men sedan återgår till den vanliga undervisningen som präglas av konkurrens och individualism – kommer de gruppstärkande övningarna ha någon effekt? Om vi större delen av dagen matar eleverna med “fuska inte!” “prata inte!” “stör inte!” och “sköt dig själv!”, kan vi förvänta oss att några gruppstärkande övningar en torsdageftermiddag kan skapa färre konflikter och bättre sammanhållning i klassen?

Kooperativt lärande är inte en quick fix eller en happening. Det är ett förhållningssätt, värderingar och normer. Om vi ska få ett samarbetande klassrum behöver vi verka för dessa normer hela tiden, inte bara i enstaka gruppstärkande aktiviteter. Vilka signaler skickar vi ut till eleverna? Vad förväntar de sig när de kliver in i klassrummet? Vad får de uppleva på mattelektionen måndag morgon och engelsklektionen onsdag efter lunch? Detta påverkar så mycket mer. Samarbete och social utveckling är inte något utanför den vanliga undervisningen utan något som behöver genomsyra varje dag. Genom små, korta interaktioner där elever får vända sig mot varandra, se varandra, lysssna på varandra, ta in varandra och bli ett stöd för varandra kan vi främja en samarbetande kultur och visa eleverna attt de kan påverka varandra på positiva sätt. Då blir det inte en krock för dem när de möter en värld där de förväntas kunna samverka med andra människor.

Gruppstärkande övningar och samarbetslekar är bra och kan ge mycket. Men för att ge optimal effekt behöver de finnas i ett sammanhang där samarbete och kamratstöd uppmuntras under hela skoldagen. I grundboken och våra andra böcker försöker vi ge verktyg för att kunna verka för detta, lite grann varje dag, för att över tid skapa ett klassrum där samarbete är norm.

Hur gör du för att verka för ett samarbetande klassrum? Vilka små ledarskapshandlingar gör du för att visa eleverna vilka normer och värderingar som råder hos er?