I en klass skulle eleverna arbeta i grupper om fyra. Varje grupp skulle diskutera en fråga och en i varje grupp skulle skriva vad gruppen kom fram till. Om de behövde hjälp skulle de först fråga varandra. Efter någon minut kommer tre elever fram till mig, de säger: “Niclas, Alex vägrar lyssna. Du får säga till honom!” Jag tittar bort mot gruppens bord. Alex sitter demonstrativt under bordet med armarna i kors.

Jag funderade en stund och sa sedan till de tre eleverna: “Oj, vilken spännande utmaning. Ni ska ju se till att alla är med. Men hur kan ni lösa det här problemet? Tänk en stund, viska till varandra och testa en lösning”. Eleverna tittade först stint på mig. Men efter en stund började de viska med varandra. Jag gick vidare till en annan grupp som behövde min hjälp. Efter några minuter tittade jag bort mot gruppens bord. Nu såg jag ingen i gruppen. Har de sprungit ut? Oj. Men titta. Under deras bord sticker det ut flera ben. Jag böjer mig ner och ser att Alex håller i pennan och skriver. Hela lektionen jobbar gruppen under bordet. På slutet kommer de ut och visar det de gjort. Jag berömmer gruppen och särskilt Alex som antecknat vad gruppen pratat om. Alex fick sedan ta hem det han skrivit. Någon vecka senare fick jag ett mail från hans mamma. Med i mailet fanns en blid på deras kylskåp hemma med ett papper på. Hans mamma skrev: “Han har aldrig varit så stolt över något han gjort i skolan förut. Jag fattar inte riktigt varför. Det är ju bara ett papper med några meningar på.”

Jag vill prata om konflikter som uppstår i skolan. Som du säkert redan vet är det oundvikligt att det kommer ske konflikter mellan eleverna. Men som vuxna vill vi naturligtvis minimera antalet konflikter och det kan ibland leda till att vi som lärare kliver in med vår lösning för tidigt. Men jag har insett att när vi gör det här, så tar vi bort möjligheten för eleverna att träna upp sin konfliktlösningsförmåga. Vi tar bort möjligheten för dem att lära sig själva att lösa problemet och hitta en väg framåt. Istället för att alltid säga “Gå till en vuxen” som första steg, kan vi istället hjälpa eleverna att lära sig olika strategier som de kan använda för att själva prova att lösa sina egna konflikter.

Att kunna stanna upp, lugna ner sig, undersöka vad som hände och hitta en väg framåt är en kunskap som kommer gynna eleverna hela livet. Vi kan medvetet och långsiktigt träna eleverna att förstå och lyssna in varandra. Från att du som lärare visar och modellerar, till att du står bredvid och lyssnar på dem när de klarar det på egen hand.

Jag förstår att det kan vara svårt att veta när man ska kliva in och när man ska låta eleverna lösa problemet själva. Men jag tror att det är viktigt att visa eleverna att vi som lärare har förtroende för deras förmåga och tror på deras potential. Redan från skolans första år kan vi visa eleverna att vi finns här för att stödja dem i deras lärande och utveckling, men att de är de som ska lära sig hantera de utmaningar de stöter på.

Självklart kräver något så svårt som konflikthantering stöd och träning. Det är här vi lärare kan komma in och skapa en form och struktur för hur vi förstår sociala situationer och vad vi kan göra för att lösa problem som uppstår. Som du säkert vet kan detta ske på många olika sätt, och det är viktigt att vi anpassar våra metoder efter elevernas ålder och behov.

Jag vill därför uppmana dig som lärare att tänka på detta när det uppstår konflikter mellan eleverna. Låt eleverna prova att lösa problemet själva, men var samtidigt där för att stötta och vägleda dem. Vi vill ju att eleverna ska lära sig att hantera konflikter på ett självständigt och konstruktivt sätt, och det kan bara ske genom att vi ger dem möjligheten att öva och lära sig av sina egna erfarenheter.

Oavsett vilken metod vi väljer för att utveckla elevernas förmåga att lösa konflikter, är det centralt att vi lär eleverna att nyfiket lyssna på varandra, förstå varandras perspektiv och stödja dem att beskriva hur de känner och tänker inför varandra. Vi behöver hjälpa eleverna att förstå att konflikter är något naturligt för oss människor och att de ofta uppstår när vi inte förstår varandras känslor och beteenden.

Jag vill dela med mig av några förslag på hur man kan tänka kring konflikter i skolan och hur man kan lära ut konflikthantering till elever:

1. Möt konflikter med nyfikenhet och värme istället för ilska och uppgivenhet, så att eleverna förstår att konflikter inte är farliga, utan lärorika.
2. Ge exempel på hur konflikter kan hanteras på ett konstruktivt sätt. Detta kan ske genom filmer, berättelser, diskussioner och gruppövningar.
3. Låt elever som inte är i en konflikt sitta med och lyssna när du leder elever i en konflikthantering. Be dem återberätta vad de lärde sig av att lyssna.
4. Ge eleverna möjlighet att träna på konflikthantering genom rollspel och övningar där de får öva på att hantera olika typer av konflikter.
5. Låt eleverna skriva ner sina känslor och tankar om en konflikt de har upplevt och sedan läsa upp det för varandra i mindre grupper. Detta kan hjälpa dem att bli bättre på att uttrycka sig och förklara vad de känner och tänker i konfliktsituationer.
6. Lär eleverna tekniker och strategier för att lösa konflikter, till exempel att använda “jag”-meningar: “Jag tycker att det är orättvist när du…” istället för “Du är orättvist när du…”.
7. Lär eleverna att i konflikter behöver de förstå varandras perspektiv. Det kan de göra genom att berätta vad de tycker och känner för varandra. Öva gärna med eleverna där de får använda meningar som “När jag ser att du… känner jag att… då tänker jag…”. 
8. Lär ut strategier för hur man kan förhandla, t.ex. att försöka hitta gemensamma intressen och mål eller diskutera för- och nackdelar med olika förslag och hitta en lösning som båda parter kan komma överens om.
9. Ge eleverna möjlighet att delta i en fiktiv konflikthantering där du beskriver en konflikt och de olika parterna. Låt eleverna få diskutera i grupper varför de tror att konflikten uppstod och vad individerna kan göra för att om möjligt nå en överenskommelse.
10. Stöd eleverna i att lösa sina egna konflikter, och ge återkoppling och tips på hur de kan förbättra sin konflikthantering.

Ett sätt jag själv lärt ut konflikthantering är via “case”. Det innebär att jag tar upp ett socialt problem och låter eleverna tänka igenom varför det är ett problem och hur man kan agera vid problemet. Efter de tänkt igenom caset får de sätta sig i grupper om 3-4 och diskutera med varandra för att förstå och lyssna in varandra – och samtidigt träna på att tillsammans diskutera ett problem. Varje grupp får sedan skriva ned varför de tror problemet har uppstått och vad man, om möjligt, kan göra. Vi samlar sedan in svaren i helgrupp och jag uppmuntrar dem att tänka till kring liknande situationer som uppstår i skolan.

På lektionen

Under en lektion i klassen ställer läraren en fråga till eleverna och ber dem svara på den. Adam svarar, men gör ett misstag och säger något som uppfattas vara fel. När Adam säger sitt svar börjar en annan elev, Hanna, skratta högt och peka på Adam.

Adam känner sig generad och förödmjukad och blir tyst. Andra elever i klassen reagerar olika på situationen – några av dem blir tysta medan andra försöker trösta Adam. Varför uppstår problemet tror du? Hur kan vi i klassen hjälpa varandra att våga säga det vi tror, tycker och tänker? 

På fotbollsplanen

Två elever, Peter och Ali, spelar fotboll tillsammans på skolrasten. Under spelet så gör Peter en pass till Ali, där bollen sedan rullar ut från planen. Ali blir arg på Peter och säger att hans passning var dålig och att han förstör spelet. Peter blir också arg och säger att Ali borde ha rört sig mer på planen och varit redo för passningen.

Konflikten eskalerar och eleverna börjar att argumentera och skylla på varandra. Andra elever på skolrasten börjar att titta på och spelet stannar upp. Varför uppstår problemet tror du? Hur skulle du som elev lösa den här konflikten på ett konstruktivt sätt?

När vi gjort 1-2 case så kan jag använda samma metod för ett autentiskt problem som finns i klassen och använda eleverna som en resurs för att försöka förstå och lösa utmaningen. När det sedan uppstår konflikter i klassen så uppmuntrar jag eleverna att tänka igenom varför ett problem uppstått och hur de kan göra. Jag brukar ofta ge eleverna möjlighet att sitta i ett eget grupprum och diskutera först “Varför uppstår detta problem?” och sedan “Vad kan vi göra?”. Ibland har jag använt mig av en “talpinne” som stöd där den som håller i pinnen får prata och andra lyssna. Det kan hjälpa eleverna att ha fokus och samtala mer strukturerat. Samtalet kan avslutas med “Vad har jag lärt mig av vårt samtal?” och pinnen kan gå varvet runt.

Här finns olika case som jag använt mig av. Använd dem fritt eller skapa egna! Har du egna tips för att utveckla eleverna att hantera konflikter? Skriv i kommentarerna!