Innehållet påverkar upplevelsen, meningsfullheten och elevernas engagemang när de lär sig. Att välja ett relevant och meningsfullt innehåll är därför ett av lärarens främsta uppdrag när undervisning designas.”

Meningsfullt lärande – demokrati och samtal i skolan (2021, s. 113)

Var börjar vi när vi designar vår undervisning? För mig är svaret självklart: Vi börjar i VAD och VARFÖR. Vad är det eleverna ska lära sig om? Varför ska de lära sig om det? Varför är det relevant och viktigt för dem? När innehållsvalet är gjort funderar jag på HUR lärandet ska gå till och hur eleverna ska få ta till sig, bearbeta och förstå innehållet. De arbetsmetoder vi använder färgar elevernas syn på sin egen och varandras roll i undervisningen. Vid val av metoder kan jag därför förverkliga skolans demokratiska uppdrag och bygga en god lärgemenskap där elever vill varandra väl.

En kritik som ibland riktas mot kooperativt lärande är att fokus ligger enbart på HUR, på metoden, och att innehållet och lärandet glöms bort. Det finns många forskningsbaserade tips och verktyg inom kooperativt lärande, och hur vi konkret stöttar elever att ta till sig innehållet och bearbeta det tillsammans är en viktig del. Syftet är dock aldrig att detta ska ske på bekostnad av VAD och VARFÖR. VAD och VARFÖR behöver väljas först, sen kan vi ta tag i HUR och fundera på hur eleverna bäst lär sig och utvecklar nya kunskaper. Kooperativt lärande handlar om att skapa en lärande gemenskap där elever vill varandra väl och stöttar varandra att utvecklas så långt som möjligt. Men metoden är aldrig målet i sig. Målet är god undervisning med bra kvalitét.

När vi använder kooperativt lärande är det viktigt att vi fokuserar på rätt sak. När vi som lärare lär oss nya metoder, oavsett vilken, vill vi ibland berätta vad vi gör och lyfta fram de nya verktygen vi testar. Jag säger kanske att jag gjorde en Mötas på mitten med eleverna, att vi använde roller eller att de fick arbeta i axelpar. Detta gör att jag kan beskriva vad jag gör, vilket är viktigt – men inte det viktigaste. Det verkligt intressanta är vad eleverna diskuterade i Mötas på mitten, vad rollerna bidrog till i lärandet och hur elevena stöttade varandra att lära sig i sina axelpar. När en lärare säger till mig “Jag gjorde en EPA” säger det inget om vad eleverna lärde sig eller vilket innehåll de behandlade. Det säger ingenting om vad de samtalade om, vilka spännande frågor som kom upp eller hur de stöttade varandra att förstå. Mina följdfrågor blir därför: Vad samtalade eleverna om? Vad fick de ut av det? Vad lärde de sig av samtalen? Hur bidrog samtalen till deras lärande? Detta är mer intressant än exakt vilken metod som användes. Det viktiga när vi använder kooperativt lärande är inte exakt hur vi gör eller vilka verktyg vi använder – det finns många olika sätt att göra på. Det viktiga är varför vi gör det och vad eleverna lär sig om. Vi behöver få prata om verktygen vi använder och hur vi kan effektivisera dem – men alltid kopplat till innehållet och för att öka kvaliteten på elevernas lärande. Jag strävar inte efter att säga “Jag arbetar kooperativt” utan “Mina elever stöttar varandra att förstå det vi jobbar med, såhär gör vi det”.

Ett klassrum blir inte ett samarbetande klassrum enbart av att läraren använder någon kooperativ struktur då och då. Att vara ett samarbetande klassrum handlar om att skapa ett klimat där elever vill varandra väl och strävar efter att stötta varandra att komma så långt som möjligt. I ett kooperativt klassrum vill vi skapa möjlighet för elever att utvecklas både socialt och kunskapsmässigt i en lärande gemenskap. Detta är mycket större än enstaka strukturer och innefattar normer, värderingar, innehållsval och lärarens ledarskap. Strukturerna är en ingång och ett stöd för oss lärare för att komma igång, men de är inte slutmålet.

Jag använder inte strukturen Mötas på mitten för att genomföra den så bra som möjligt eller för att eleverna ska “bli bra på Mötas på mitten”. Jag använder Mötas på mitten för att jag vill att eleverna ska mötas kring ett innehåll och stötta varandra att förstå det. Innehållet och lärandet är det viktigaste – formen är även den betydelsefull, men återigen inte slutmålet. Om jag pratar om att effektivisera elevernas arbete i en struktur gör jag det för att utveckla elevernas lärande, inte för att få en viss arbetsform att fungera bättre. Målet med kooperativt lärande är därför alltid att skapa kvalité i elevernas lärprocesser.

Forskning om kooperativt lärande har visat att om du vill arbeta med samarbete behöver du även lära ut HUR man samarbetar effektivt. Jag lär därför ut samarbetsfärdigheter för att eleverna ska få fler verktyg för att klara av sociala situationer, inte för att checka av att vi har ett socialt mål “som metoden säger”. Jag lär ut samarbetsfärdigheter så att eleverna kan lära sig mer av varandra och stötta varandra att utvecklas. Att arbeta kooperativt är därmed inte ett mål i sig, utan ett av många verktyg för att nå dit vi vill – till ett demokratiskt klassrum där elever lär sig kunskaper, utvecklas som människor och mår bra. Allt detta i ett lärande där elever blir varandras lärresurser och bygger en trygg gemenskap tillsammans.

I ett tidigare inlägg (samt i boken Meningsfullt lärande) skrev vi om en lärares didaktiska kompass. Pedagoger behöver ha en didaktisk medvetenhet – att kunna känna in vad eleverna behöver i sitt lärande – och en didaktisk repertoar – verktyg för att kunna göra det som eleverna behöver för att lära sig. Det innebär att jag använder olika metoder, som lärargenomgång, enskilt arbete eller samarbete mellan elever – alltid med elevernas lärande och utveckling i fokus. Med hjälp av verktygen i kooperativt lärande har jag utökat min didaktiska repertoar och förstärkt min didaktiska medvetenhet, och har därför förbättrat min undervisning. KL finns i min didaktiska ryggsäck tillsammans med många andra metoder, förhållningssätt och verktyg. De alla bidrar till att utveckla mitt didaktiska ledarskap och möjliggör för eleverna att lära sig på varierande sätt.

När jag och Niclas leder utvecklingsprojekt kring kooperativt lärande är vi alltid noga med hur målet och syftet formuleras. Vi vill inte att det ska stå i skolans utvecklingsplan eller utvecklingsdokument att “Alla lärare ska använda kooperativt lärande” eller “I alla klassrum ska det finnas strukturkort” eller “Alla ska använda minst en struktur i veckan”. Detta säger ingenting om undervisningens kvalitet eller lärarnas och elevernas utveckling. Vi vill istället att det ska stå vad arbetet ska syfta till. Varför vill ni använda kooperativt lärande? Vad ska detta verktyg leda till? Vart vill ni nå? Svaret på detta bör aldrig vara att använda en viss metod. Utifrån skolans vision och mål kan det istället vara att “Elever ska utveckla sin problemlösningsförmåga i matematiken” eller “Alla pedagoger ska känna sig trygga med att använda samarbete i undervisningen” eller “Alla elever ska komma till tals under sin skoldag” eller “Elevernas språk ska vara uppmuntrande och positivt” eller “Elevernas lärmiljö ska vara trygg och inbjudande” eller “Eleverna ska få bygga relationer med andra elever och utveckla sin sociala förmåga” eller “Eleverna ska få chans att använda skolspråk i varierande situationer” eller “Eleverna ska få chans att utveckla sin konfliktlösningsförmåga”. Vi skräddarsyr därefter en kompetensutbildning helt för skolans önskemål och vilka effekter lärarna vill se i sin undervisning – där kooperativt lärande är ett verktyg för att nå dit men inte ett slutmål.

VAD och VARFÖR måste alltid komma före HUR. Huret är också viktigt för elevernas upplevelse av lärandet, men utan vad och varför blir lärandet tomt och meningslöst. Därför är alltid undervisningens innehåll och form sammanvävda med varandra.

Det finns inget som påverkar elevernas lärande så mycket som vad eleverna ska lära sig om. Innehållet i undervisningen är motivet i en tavla, handlingen i en text och smaken i vår mat. Utan ett relevant innehåll blir lärandet både smaklöst och färglöst och kommer sakna syfte, form och funktion. En risk när lärandets innehåll hamnar i skymundan är att vi inte får de goda effekter vi önskar med undervisningen. Därför bör innehållsfrågan ständigt vara relevant i didaktiska diskussioner.”

Meningfullt lärande – demokrati och samtal i skolan (2021, s. 113)

Det finns inte ett enkelt svar på vad som är god undervisning i alla situationer. Att undervisa kräver flexibilitet och kreativitet. Du är experten. Du känner dina elever, du kan ditt ämne. Ta stöd av olika metoder och förhållningssätt, ta stöd av forskning och av de verktyg som finns, men gör det till ditt eget. Översätt det till din verklighet, din verksamhet, din personlighet och dina elever för det lärande ni eftersträvar. Om något i en metod skaver, undersök varför, gräv under ytan och hitta ditt eget sätt att göra det på. Det är så vi bäst anammar nya sätt att tänka.

“Att arbeta som lärare är att ständigt söka nya svar och utveckla sitt ledarskap. Vi behöver vara nyfikna och öppna för nya idéer, testa dessa kritiskt och lära oss av dem. Lärande är en resa – både för våra elever och oss själva. Att vara nyfiken på sig själv, på kollegor och på saker som händer i utbildningsvärlden kan leda till nya insikter och framsteg. Undervisning och lärande är komplext och det finns få enkla svar kring hur undervisning kan designas för bäst effekt. Skolverket skriver i sin rapport Forskning för klassrummet (2013) att “det finns ingen metod som fungerar för allt” (s. 20). För att kunna skapa en undervisning där så många som möjligt av eleverna utvecklas så långt som möjligt behöver läraren ha tillgång till en mängd olika verktyg.”

Meningsfullt lärande – demokrati och samtal i skolan (2021, s 126-127)

Jag och Niclas – som skriver om och jobbar mycket med kooperativt lärande – menar aldrig att KL är det enda sättet att arbeta på eller att det är svaret på alla problem. Däremot menar vi och tror helhjärtat på att verktygen och värderingarna inom cooperative learning kan ge stöd till pedagoger som vill skapa en demokratisk skola där elever lär sig så mycket som möjligt i en lärande gemenskap. Det finns en anledning till varför KL har ett så brett stöd inom den didaktiska forskningen och varför KL finns som grund i så många andra närliggande forskningsbaserade metoder. Den har visat sig fungera, ofta och över tid. Mer än 900 studier visar att KL kan leda till goda resultat på elevernas lärande, mående och psykiska hälsa. Se ex här, här och här. Detta ser vi också om och om igen i de skolor vi besöker och hör från de lärare vi talar med.

Frågor som stöd för att utveckla undervisning:

• Vad ska mina elever lära sig om?
• Varför ska de lära sig det? Varför behöver de kunna det? Varför är det viktigt för dem?
• Hur kan de lära sig om detta på bästa sätt? Vilka arbetssätt passar när?
• Varför vill jag använda just den här metoden? Vad är det jag hoppas uppnå med det?
• Hur kan jag stötta eleverna att lära sig?
• Hur kan jag variera undervisningen?
• Hur kan eleverna få stötta varandra att lära sig?
• Hur kan jag skapa gemenskap kring lärandet så att eleverna inte känner sig ensamma?
• Hur kan jag skapa nyfikenhet och motivation kring innehållet?
• Hur ser mitt drömklassrum ut? Vad behöver jag göra för att röra mig åt det hållet?
• Vilka verktyg saknar jag? Inom vilka områden vill jag utvecklas? Hur hittar jag dessa verktyg?
• Vad är klokt för mig att göra nu?