I uppstartsdagarna har jag varit på flera skolor runt om i Sverige och samarbetat med förstelärare i olika skolutvecklingsprojekt. Det har varit allt ifrån att väcka läsglädjen hos våra elever, till språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, till kooperativt lärande och kreativ, dialogisk och utvecklande matematikundervisning. På en skola frågade en lärare mig: “Varför är det viktigt att eleverna kommunicerar i undervisningen?” och “Är det inte bättre att de sitter för sig själva med en bok i handen?” Frågorna ledde till spännande diskussioner mellan lärare på skolan och vi kom fram till att det viktigaste snarare är vilket syfte vi har med lärandet och vad vi har för mål i stunden. Ibland är det bra att eleverna kommunicerar i ämnet, såsom att uttrycka sig i tal och text samt interagera med varandra för att förstå olika sätt och tänka. Ibland behövs enskilda processer där elever får prova på att använda sin kunskap och fokusera på sig själva. Vad för innehåll vi väljer, vad syftet är och vilka kunskaper vi strävar mot sätter tonen. Samtidigt behöver vi ha kunskap och tillgång till varierande sätt att bedriva undervisning på för att om möjligt välja det sätt vi tror gynnar elevernas lärande mest.

I detta inlägg tänkte jag besvara dessa frågor mer på djupet. Behöver eleverna kommunicera i de olika ämnena för att lära sig? Vad är syftet med en språkutvecklande och dialogisk undervisning egentligen? Varför är det viktigt att undervisningen erbjuder varierande sätt att kommunicera på?

Om du som lärare vill se gnistan i dina elevers ögon när de förstår något på djupet, om du vill se dem använda och utveckla kunskap och lära sig nya färdigheter, då behöver du omfamna en revolutionerande men enkel sanning: Lärande är ett brobygge. Och byggstenarna? Mänsklig kommunikation.

Lärande är inte något som bara händer i våra huvuden, utan det sker i möten mellan människor och världen omkring oss. När vi lär oss om något nytt, vill vi förstå vad det innebär och skapa mening. En sådan meningsskapande process sker bäst genom att kommunicera med andra människor. Vi skriver, frågar, svarar, diskuterar och argumenterar. Genom att dela våra tankar och idéer med andra skapar vi förståelse, och därmed mening tillsammans.

Tänk dig följande scenario: En elev sitter med en problemlösningsuppgift som hon inte förstår. Hon kan stirra på den i evigheter och förmodligen känner hon sig bara mer frustrerad ju längre tiden går. Men, vad händer när hon vänder sig till klasskamraten bredvid och frågar, “Förstår du det här?” Om klasskamraten svarar kan magi uppstå. Kanske kommer klasskamraten med en förklaring som tänder en gnista av förståelse. Eller kanske börjar de båda diskutera, och genom en dialog hittar de möjliga lösningar tillsammans. Kanske fastnar de och tar stöd av läraren eller söker svar i ett läromedel. Genom interaktion lär de sig inte bara att lösa problemet; det är båda delaktiga i ett gemensamt meningsskapande.

Din roll som lärare är därför inte att bara förse elever med information och bedöma om de kan. Som lärare bör du snarare se dig som en dirigent för en orkester. Det innebär att du ska få varje elev att skapa musik genom att kommunicera med varierande verktyg i samspel med varandra och sin omvärld. Du behöver se till att eleverna får ställa djärva frågor, utbyta tankar med andra, och kanske mest av allt, lära sig att respektera och värdesätta olika åsikter och sätt att tänka. Du behöver vara en modell för hur man lyssnar, kritiskt granskar, argumenterar samt uttrycker sig i tal och text. All undervisning är på något sätt kommunikativ i sin natur. Lärande bör därför inte ses som en ensidig process där läraren pratar och eleverna lyssnar. I stället handlar lärande om ett dynamiskt möte mellan människor och den värld de delar tillsammans – en interaktion där kunskap och färdigheter inte bara överförs, utan också skapas och återskapas.

Föreställ dig detta scenario: Som lärare har du just avslutat en genomgång om demokrati samt medborgerliga rättigheter och friheter. Du ställer en öppen fråga till klassen: “Vilka är de viktigaste rättigheterna och friheterna i en demokrati, och varför?” Du delar in eleverna i smågrupper och ber dem diskutera frågan och förbereda en kort presentation som de ska dela med andra grupper. Som en “dirigent” för denna intellektuella orkester rör du dig runt i klassrummet för att lyssna på de olika gruppernas diskussioner såväl som för att kunna ställa fördjupande frågor. Du noterar hur Mohammed för en engagerad argumentation kring yttrandefrihet, medan Alicia ger en insiktsfull synpunkt om vikten av religionsfrihet baserat på sina egna erfarenheter.

När det är dags för grupperna att redovisa för varandra, uppmuntrar du eleverna att lyssna noggrant och ställa frågor till varandra för att förstå varför de tänker som de gör. Efter att varje grupp har presenterat, samlar du klassen och lyfter fram de mest tankeväckande idéerna du hörde under elevernas diskussioner och redovisningar. Kanske belyser du Mohammeds tankar om yttrandefrihet som en förutsättning för en fungerande demokrati och Alicias perspektiv om hur religionsfrihet är centralt för att skapa ett samhälle som accepterar olika synsätt på livet.

Det blir därmed inte bara en kunskapsfördjupning; det är en lektion i demokratisk deltagande. Samtidigt som elevernas förståelse för demokrati utvecklas övar de också på att lyssna, argumentera och respektera en mångfald av åsikter och erfarenheter. Det sker samtidigt som de skapar mening tillsammans och lär sig relatera till lektionens innehåll.

Detta interaktionistiska perspektiv på lärande, inspirerat av teoretiker som Lev Vygotsky och Jerome Bruner, belyser en central aspekt av pedagogiken. De menar att språk – och därmed lärande – är djupt rotat i den sociala kontexten där lärandet sker. Vi människor kommunicerar inte för att vi är biologiskt programmerade att göra det, utan för att vi alla har en önskan att interagera med världen omkring oss. Vi behöver kommunicera för att uppfylla våra behov och förstå vår omgivning. Det är i detta komplexa nätverk av sociala interaktioner som verkligt lärande och meningsskapande äger rum. När vi får kommunicera med andra får vi möjlighet att förstå hur andra tänker och hur vi alla ser på världen omkring oss.

Denna sociala dimension går långt bortom det rent lingvistiska. Forskning visar till exempel att vi lär oss bättre när vi kommunicerar med varandra ansikte-mot-ansikte än när vi ser på förinspelade videor. Detta eftersom det i en riktig social kontext finns en rikedom av icke-verbal kommunikation, känslor och intentioner som hjälper oss att inte bara ta in information, utan också att förstå den i dess sammanhang. Detta är kritiskt, eftersom vår tolkning av informationen påverkar hur vi tillämpar den och, viktigast av allt, hur vi skapar mening, förståelse och kunskap utifrån informationen.

Detta perspektiv för oss bortom den traditionella bilden av lärande som enbart en kognitiv process. Det tar oss in i en värld där lärandet är socialt, emotionellt, och till och med politiskt laddat, för det handlar om att navigera och förstå vår komplexa sociala samvaro och de maktstrukturer som bildar vår gemensamma verklighet.

I skolans läroplan tydliggörs att vi som lärare har ett särskilt ansvar att inte enbart överföra ämneskunskaper, utan även att aktivt stötta elevernas språk- och kommunikationsutveckling. Detta är fundamentalt, eftersom språket är medlet genom vilket kunskap i alla skolans ämnen blir tillgänglig och meningsfull för eleverna.

Elevernas ämnesspråkliga utveckling är inte något som händer av sig självt, det är en kritisk komponent för att utveckla ämnesspecifika kunskaper och förmågor. Att utveckla förmågan att artikulera och förstå ämnesrelaterade begrepp, diskutera ämnets kärnfrågor, och uttrycka de känslor och åsikter som ämnet framkallar, är avgörande för ett djupgående lärande.

Denna komplexa nivå av språklig kompetens gör det möjligt för eleverna att fullt ut engagera sig i ämnesinnehållet. De blir inte bara bättre på att lyssna, tala, läsa, och skriva i en akademisk kontext, utan de blir också bättre rustade för att delta i de ämnesspecifika diskussioner och resonemang som är centrala för varje ämnesområde.

Vi lärare behöver se vårt uppdrag i ett bredare perspektiv. Vi har en fantastisk möjlighet att designa och genomföra undervisning som aktivt bidrar till elevernas språkliga och kommunikativa utveckling – i skolans alla ämnen. Att utveckla elevernas kommunikationsförmåga är en grundförutsättning för att eleverna ska kunna tillämpa sig kunskaper.

Ingen demokrati överlever utan medborgare som kan uttrycka sig i tal och text, som kan lyssna på varandra och som kan fatta välgrundade beslut i en dialog. I en fungerande demokrati har kommunikation en central plats. Genom att stärka elevers kommunikativa färdigheter i undervisningen lär vi dem mer än bara nya kunskaper, vi förbereder våra elever för att ta plats i ett demokratiskt samhälle och hjälper dem därför att skapa en bättre framtid.

I praktiken innebär detta att skolan inte bara ska vara en plats där elever inhämtar ämneskunskaper, utan också en arena där de lär sig att formulera sina tankar, ifrågasätta normer och värderingar, och lär sig samarbeta med andra för att lösa komplexa problem. Det är här språk och kommunikation blir en kritisk färdighet. Genom att föra dialoger, genom att uttrycka och motivera sina åsikter samt genom att lyssna och reflektera över andras tankar, övas elever i att vara en demokratisk människa.

Nästa gång du står framför en klass med elever, tänk på att lärande inte bara är en överföring av kunskaper. Du har har en fantastisk möjlighet att skapa en dialogisk undervisning som kan öppna dörrar till nya världar för både dig och dina elever. När ni har kommit in i ett nytt innehåll, våga ställa de stora frågorna och be eleverna tänka och förbereda sig för samtal med varandra. För i slutändan är det genom kommunikation och interaktion som vi inte bara lär oss om världen. Vår kommunikation med andra gör världen meningsfull att leva i.

När undervisningen blir dialogisk, där elevernas språk får flöda i undervisningen och där deras tankar kolliderar och sammanflätas med varandra, sker det något magiskt. Eleverna lär sig nya sätt att tänka, skapa och agera på. De blir mer kritiska, mer medvetna om sina egna tankar i relation till andra och ja, klokare och mer empatiska medmänniskor. Det är därför det är viktigt att undervisningen är varierande och rik på olika sätt att kommunicera på.