I höst har jag besökt ett tjugotal klassrum och lektioner på skolor där jag genomför kompetensutbildning. Jag har sett många lärare genomföra fantastiskt spännande lektioner om allt mellan himmel och jord. En sak tog jag med mig; synen på elevernas roll i undervisningen.

För mig själv var övergången mellan att se elever som passiva mottagare av information till att göra dem till aktiva medskapare av sin egen lärandeprocess, ett av de viktigaste stegen jag gjort som lärare. Min syn på eleverna och deras roll i undervisningen visade sig ha en stor påverkan på hur elever uppfattar och lär sig på lektioner. Likaså var det på alla de lektionsbesök jag gjorde denna höst. Det tog mig bara några minuter att känna in hur en lärare ser på sina elever och deras möjlighet för inflytande på lektionen.

Jag ska erkänna att även fast jag kanske visste bättre, såg jag i början av min lärarkarriär på eleverna som tomma kärl som skulle fyllas med kunskap. Dvs att eleverna skulle lära sig den kunskap jag valt ut på det sätt jag bestämt. Idag betraktar jag snarare eleverna som aktiva deltagare och medskapare på våra gemensamma lektioner. Denna syn på lärande erkänner elevernas unika erfarenheter, kunskaper och perspektiv som viktiga bidrag i lärandeprocessen. Jag tänker därför kortfattat beskriva detta skifte och hur jag kunde se detta hos andra lärare. Ett skifte där lärare leder undervisning och håller riktningen på “skeppet” och samtidigt bjuder in eleverna på lektionerna. Kanske kan denna bloggtext skapa något tanke hos dig kring din egen syn på dina elever och deras handlingspotential i undervisningen.

Elever som Medskapare

Att se elever som medskapare av undervisningen innebär att jag vill ta med eleverna i planeringsstadiet, t ex vid val av innehåll, samt att de på lektioner ska vara aktiva medskapare av ny kunskap. Jag vill att eleverna ska ha en reell påverkan på lektionens riktning genom sitt bidrag. Denna delaktighet, från planering, till genomförande och utvärdering av undervisning, främjar en känsla av ägandeskap och ansvar hos eleverna. Det gör att de känner att det vi lär oss om är deras egen kunskap och att jag som lärare värderar deras idéer och tankar. Här är ett exempel från en lärare jag besökte på en matematiklektion:

På tavlan finns ett matematiskt problem som eleverna funderar kring. Läraren delar sedan in eleverna i par där de tillsammans resonerar och tänker högt inför varandra om vad de tänker om problemet. Läraren: “När ni samtalat med varandra vill jag att ni skriver ner en egen lösning och ritar en förklaring över hur ni tänker i era par!” Läraren cirkulerar runt och hittar två olika och spännande lösningar från två olika par. Dessa tar läraren med sig fram till tavlan och lägger under dokumentkameran för alla att se. Läraren: “Titta på dessa två lösningarna. Jag vill att ni resonerar i era par… Har ni tänkt lika eller olika mot dessa två?” Läraren ställer flera öppna fördjupningsfrågor. Läraren: “Vad tror ni de tänkte här…” och “Hur skulle man kunna visa att…” Klassen vrider och vänder på såväl sina egna som de två exempellösningarna. Alla elever är djupt inne i diskussioner om kvalitéer i olika lösningsförslag och hur man kan förstå tankarna bakom lösningarna.

Som avslutning bildar eleverna nya par där de får resonera och reflektera kring vad de lärt sig av lektionen och vad de tar med sig till nästa gång de ska lösa problem i matematiken.

Klassrumsbesök HT2023

Att se eleverna som aktiva agenter i sitt eget och varandras lärande handlar om att bjuda in dem i ett kollektivt undersökande. Eleverna bildar en lärgemenskap tillsammans där de nyfiket utforskar stora som små frågor på lektioner. Det innebär att elevernas tankar och idéer tas med i undervisningen och utforskas vidare på lektionerna. Eleverna uppmuntras att arbeta tillsammans, dela kunskaper och erfarenheter, och lära av varandra. Genom detta gemensamma undersökande skapas en miljö där eleverna känner att de kan bidra och ta del av varandras perspektiv och inre tankar. Det skapar en kultur av ömsesidig respekt och förståelse i klassrummet där eleverna nyfiket undersöker varför de tänker som de gör och hur de ser på världen omkring dem. Här är ett annat exempel från en lärare på mellanstadiet:

Läraren säger “stopp” till hela klassen som just är inne i en djup diskussion i grupper om vad de hört och läst om kriget i Ukraina senaste tiden. Läraren säger: “Jag vill att ni tänker på det vi läste om trettioåriga kriget förra lektionen, ser ni några likheter eller skillnader mot kriget i Ukraina? Tänk en stund och ge mig en tumme upp när du fått en tanke eller fråga!” *Flera elever tänker intensivt* Tummarna börja komma upp. Läraren: “Bra, jag ser att ni har en massa kloka tankar och frågor. Gå ett varv runt i varje grupp och dela en tanke var. Jag går runt och lyssnar så tar vi det därifrån!”

Klassrumsbesök HT2023

Att omfamna en sådan undervisning handlar om att erkänna vikten av elevernas aktiva deltagande i lärandet. Det bör vara de frågor de bär på, de drömmar de har och de insikter de får som eleverna kollektivt undersöker i undervisningen. När eleverna blir sådana medskapare i undervisningen, förändras dynamiken i klassrummet dramatiskt. Elever börjar känna att det är på “vår lektion” snarare än att de “besöker lärarens lektion”. Denna känsla av medskapande motiverar dem att lära sig mer om det lektionen handlar om och de blir mer aktiva i undervisningen. Lärarens mål med eleverna i ett sådant lärande blir ofta att skapa empatiska och kritiska tänkare som kan lösa problem och lära sig för livet, till skillnad mot att endast kontrollera om eleverna tänkt och svarat rätt.

Lärarens roll i undervisningen

I detta sammanhang förändras även rollen som lärare. Från att vara den enda kunskapskällan blir läraren en direktör som stödjer eleverna i lärandeprocessen. Lärarens uppgift blir därmed att hjälpa elevernas utforskande, erbjuda tankestöd och variera mellan lärarledd undervisning, gemensamt utforskade och elevernas egna undersökningar. Läraren behöver se till att eleverna knyter samman sina idéer och insikter och formulera nya tankar och idéer om världen omkring dem.

Traditionellt sett har undervisning strukturerats enligt en “locked-step” metod, där läraren står i centrum och eleverna kopierar det läraren säger och gör. För vissa specifika uppgifter kan detta vara gynnsamt. Lärarledd undervisning är en extremt effektiv sätt för elever att få en förståelse för ny kunskap. Men metoden att lyssna på läraren, kopiera det denne gör och sedan göra individuellt arbete kanske inte är den enda (eller alltid bästa) metoden för lärande. Elevens roll blir lätt att svara på frågor de själva inte undrar över om ett innehåll de själva inte valt. De ska ofta svara i förbestämda ord direkt från ett läromedel och undervisningen blir primärt ett svarsletande till skillnad mot tankeväckande och utmanande. Eleverna jobbar nästan uteslutande individuellt med olika uppgifter och isoleras från varandra. När elever samarbetar eller ställer frågor till varandra kan det till och med ses som fusk. Kommunikation i klassrummet blir därmed mellan läraren som en part och kollektivet (eleverna) som en annan. Elevernas uppgift blir att svara på lärarens frågor och fylla i luckor i lärarens resonemang genom att räcka upp handen.

När ett sådant synsätt blir förhärskande prioriteras oftast bara överföring av information. T ex genom föreläsningar, enskilt arbete och prov där eleverna primärt ska visa att de lyssnat och kopierat information på rätt sätt. När lärare istället rör sig mot en mer elevcentrerad undervisning, börjar de se på elevgruppen som en dynamisk helhet där de undersöker, ifrågasätter, resonerar och tänker tillsammans för att skapa mening med det innehåll som är i fokus för lektionen. I en sådan undervisning är eleverna inte bara lyssnare och görare, utan aktiva deltagare som ställer frågor, bidrar med tankar och påverkar riktningen på lektionen med sitt bidrag.

Läraren: “Ni ska nu läsa kapitlet i Besten och Betty i era axelpar. Tänk nu på det vi pratade om förra gången. Läs två stycken högt tillsammans och stanna gärna till och diskutera texten. Vad händer? Och Varför? Det är viktigare att ni känner att ni förstår och njuter av texten än att ni snabbt blir klara. Hitta därför en skön plats att läsa på tillsammans!”

Eleverna går i par till olika ställen i klassrummet. Några sätter sig under ett bord på en matta. Läraren tänder ett levande ljus och dämpar belysningen något. Det känns i rummet att det är högtidligt att läsa boken. Flera elever viskar redan med varandra om förra kapitalt de läste och vad som nu kommer hända. Boken och dess tema har fångat eleverna. Vilken läsgemenskap!

Klassrumsbesök HT2023

Detta skifte mot ett elevcentrerat lärande är en övergång från enkel kunskapsinlagring till diskussion, reflektion, tillämpning av kunskaper i autentiska uppgifter och att eleverna ska kunna använda sina kunskaper i nya situationer på varierande sätt.

Hur sker skiftet?

Jag tror att en levande, engagerande och meningsfull undervisning är central för att skapa en undervisning som berör och får ett djup.

Att förändra undervisning från att vara lärarcentrerad till att bli mer elevcentrerad är inte en enkel uppgift. Det kräver att lärare omvärderar sin syn på eleverna, sin egen roll som lärare samt sin personliga undervisningsstil. Undervisningens innehåll behöver ha fokus på att lära eleverna mer om sig själva och världen omkring dem isället för att de ska svara rätt på ett prov. Läraren behöver även bjuda in eleverna att bli medskapare på lektionen med små steg. Det kan innebära att börja ställa fler nyfikna och öppna frågor som eleverna tillsammans undersöker i öppna diskussioner. Det kan även handla om att ge utrymme för elevernas röst i undervisningen och fånga upp en flyktig tanke från en elev som ni tillsammans undersöker djupare på kommande lektioner. Trots att detta sätt att undervisa kräver både mod och ansträngning från oss lärare är det värt mödan – ökad elevengagemang, fördjupat lärande och en mer levande klassrumsmiljö, är alla goda anledningar till att göra skiftet.

På lektioner jag besökt kan jag med egna ögon se att fler elever är engagerade i undervisningen på de lektioner där de är medskapare. Trots skiftande förmåga inom ämnet, deltar och bidrar fler elever med sina egna unika perspektiv när undervisningen är elevcentrerad. När fler elever är aktivt delaktiga och förväntas bidra stärks lärandet för dem själva såväl som andra omkring dem. Fler elever utvecklas och blir helt enkelt mer engagerade i det innehåll som lektionen berör. Elever börjar nyfiket ställa frågor till varandra om varför de tänker som de gör och hur deras tankar skiljer eller är lika varandra. Det finns däremot inte ett färdigt recept för att kunna göra en sådan undervisning, utan snarare ser jag fler exempel för varje lektionsbesök jag gör för hur lärare på varierande sätt kan angripa ett lärande där eleverna går från att vara åhörare, till att bli medskapare av undervisningen. Här nedan finns frågor som kan hjälpa dig att hitta ditt egna unika sätt att skapa en levande och engagerande undervisning där elevernas bidrag till lärandet är i fokus.

• Hur ser jag på elevens roll och handlingspotential i undervisningen?
• Hur kan vi tillsammans välja ett meningsfullt och utvecklande innehåll som får eleverna att tänka och uppleva något nytt?
• Hur kan jag bjuda in eleverna i ett kollektivt undersökande under mina lektioner?
• Hur kan jag skapa möjligheter för eleverna att utforska de tankar, frågor och insikter de bär på under lektionerna?
• Hur möjliggör jag för delaktighet, valmöjligheter, olika perspektiv och kritiska röster i undervisningen?

I höstas skrev jag och Jennie en hel bok med massor med praktiska tips för att skapa en undervisning som är meningsfull, dynamisk och som väcker lärlusten både hos dig och eleverna. Boken heter Meningsfull undervisning och finns ute nu.