Detta är ett gästinlägg av Jessica, lärare i Stockholm som genomför en processutbildning tillsammans med Niclas, som leder skolan och har workshops var fjärde vecka. Hon delar med sig av en lektion där eleverna lär sig om klimatförändringar och arbetar i par. Jessica har fasta lär-par som hon använder ofta under skolveckan i olika ämnen där eleverna får lära sig tillsammans och hjälpa varandra att förstå det innehåll de lär sig om.

För några veckor sedan inledde vi i min årskurs 5:a ett arbete om klimatförändringar, något som passat bra med alla översvämningar som skett nu i slutet av sommaren. På lektionen ville jag inte bara hjälpa mina elever att förstå “klimatförändringar” på djupet, utan också lära dem att arbeta effektivt tillsammans i sina lär-par. Här är ett inlägg som inspirerade mig för min lektion. Lektionen var på 90 minuter med en kort paus i mitten. Så här gick det till:

Förberedelse:

Jag började med att välja ut relevant och informativa faktatexter om klimatförändringar. Jag förberedde också stora blädderblock, whiteboards och pennor, samt hade tillgängliga iPads för vidare forskning. Jag satte upp en tydlig tidsram och delade in eleverna i sina fasta lär-par.

Lektionens gång:

Introduktion: Efter en kort introduktion av ämnet med en film om hur klimatförändringar påverkar oss delade jag ut texterna de skulle arbeta med och instruerade eleverna att läsa den tillsammans i sina par. Idag är de vana vid att arbeta så och vi har tränat flera lektioner sedan augusti att läsa en text tillsammans i par. Jag betonade vikten av att varje elev skulle vara delaktig i diskussionen och att de ska ge varandra feedback under läsningen. För att främja självständighet, bad jag dem först att försöka klargöra eventuella oklarheter med varandra om innehållet och uppgiften innan de räckte upp handen och frågade mig.

Arbetspass: Efter läsningen gav jag varje par en uppgift att diskutera de olika texternas budskap, statistik och författarens syfte. De fick även flera frågor om texterna som se skulle diskutera. Jag delade ut två roller där en elev blev “sammanfattare” och skulle sammanfatta ett stycke av texten, och den andra var “frågeställare” och skulle ställa en fråga om textstycket. Det här är andra gången vi provade detta sätt att jobba på och nu flöt det på bra! De växlade roller efter halva texten. Jag hade också satt en timer för att hjälpa dem hålla koll på tiden så att de inte tappar bort sig. Varje par skapade en enkel min-map med det som de tyckte var mest intressant ärller viktigast i varje text. Efter paren hade diskuterat och skapat sin mind-map hade vi en kort reflektion där varje par delade med sig av hur de upplevde sitt gemensamma arbete att kunna sammanfatta textstycken och ställa frågor. Sedan tog vi paus!

Redovisning: På den nästa lektionen instruerade jag paren att sammanfatta det de hade lärt sig på ett stort blädderblock. De fick färgpennor och skulle både skriva och rita något, men göra det enkelt så det inte tog för lång tid. Inte alltid så lätt för alla! Målet var att skapa en gemensam presentation som de sedan skulle redovisa för ett annat par. Jag gjorde det klart att presentationen skulle vara ett resultat av deras gemensamma tankar och kunskaper, och att de båda behövde bidra aktivt till den.

Avslutning:

Alla paren träffades i en par-till-par redovisning och jag rörde mig runt i rummet för att lyssna och anteckna det spännande de pratade om. Efter att alla par hade presenterat, hade vi en helklassdiskussion där jag ställde frågor till pardiskussioner. Ibland fick paren ställa sig upp och redovisa sin tanke till klassen. Ett par berättade om att en av dem varit med om översvämning nu i sommar och de andra paren ställde frågor om hur det var. Det var fantastiskt att se hur eleverna inte bara hade förstått texten, utan också lärde sig av varandra. Det blev två fantastiska lektioner fyllt med lärande och aktivitet. Som avslutning bad jag dem skriva en kort individuell reflektion i en loggbok som vi har för flera ämnen om deras erfarenheter i pararbetet och hur deras förståelse för klimatförändringar hade djupnat. Dessa breukar jag samla in en gång i veckan och läsa eller skriva någon kommentar i.

Lektionsplanering

Här är en lektionsplanering för uppgiften. Den är lite mer detaljerad än mina vanliga då denna uppgift ingick i vårt kollegiala arbeta med Niclas att prova på att skapa bra pararbete i vårt KL-projekt.

Syfte:

Att utveckla elevernas förmåga att läsa och förstå faktatexter, samt att samarbeta effektivt i par för att diskutera, analysera och presentera innehållet.

Material:

• Faktatexter om klimatförändringar; en enkel vetenskaplig artikel för elever (FN), en rapport från IPCC för elever, och en artikel från 8 sidor om översvämningar.
• Whiteboard, blädderblock och pennor
• iPads för research

Lektionens gång:

1. Introduktion (15 min)
   • Jag introducerar ämnet och syftet med lektionen och vi kollar på film.
   • Eleverna delas in i sina lär-par.
2. Läsning (20 min)
   • Varje par får en kopia av de olika faktatexterna och läser den tillsammans. Eleverna uppmuntras att diskutera texten med sin partner medan de läser.
3. Diskussion och mind-map (20 min)
   • Lär-paren diskuterar innehållet och gör gemensamma anteckningar. De fokuserar på följande:
     • Vad är de huvudsakliga poängerna i varje text?
     • Finns det några statistiska data eller exempel som stöder texterna?
     • Vad är författarens syfte med texten tänker ni?
4. PAUS – RAST!
5. Fördjupning och utforskande (15 min)
   • Om det finns oklarheter eller frågor, får eleverna använda iPads för att söka ytterligare information eller kring fördjupningsfrågor medans alla andra par gör klart sin mind-map.
6. Sammanfattning och Presentation (20 min)
   • Varje par skapar en sammanfattning av texten på ett blädderblock.
   • Varje par får 3-5 minuter att presentera sin sammanfattning och insikter för ett annat par.
7. Klassdiskussion (10 min)
   • Helklassdiskussion där eleverna reflekterar över vad de har lärt sig och diskuterar några frågor.
   • Ger återkoppling kring innehållet och hur de samarbetat.
8. Avslutning (5 min)
   • Sammanfatta lektionen och tackar varandra!

Utvärdering och uppföljning:

• Efter lektionen kan eleverna få i uppgift att skriva en individuell reflektion över vad de har lärt sig och hur deras syn på klimatförändringar har påverkats i sin loggbok.
• Jag kan också genomföra en snabb muntlig eller skriftlig utvärdering för att mäta deras förståelse och samarbetsförmåga.

Källor för ytterligare läsning och uppgifter:

• Rapport från IPCC för elever
• Vetenskaplig artiklar för elever om klimatförändringar
• Dokumentärer om klimatet

I uppstartsdagarna har jag varit på flera skolor runt om i Sverige och samarbetat med förstelärare i olika skolutvecklingsprojekt. Det har varit allt ifrån att väcka läsglädjen hos våra elever, till språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, till kooperativt lärande och kreativ, dialogisk och utvecklande matematikundervisning. På en skola frågade en lärare mig: “Varför är det viktigt att eleverna kommunicerar i undervisningen?” och “Är det inte bättre att de sitter för sig själva med en bok i handen?” Frågorna ledde till spännande diskussioner mellan lärare på skolan och vi kom fram till att det viktigaste snarare är vilket syfte vi har med lärandet och vad vi har för mål i stunden. Ibland är det bra att eleverna kommunicerar i ämnet, såsom att uttrycka sig i tal och text samt interagera med varandra för att förstå olika sätt och tänka. Ibland behövs enskilda processer där elever får prova på att använda sin kunskap och fokusera på sig själva. Vad för innehåll vi väljer, vad syftet är och vilka kunskaper vi strävar mot sätter tonen. Samtidigt behöver vi ha kunskap och tillgång till varierande sätt att bedriva undervisning på för att om möjligt välja det sätt vi tror gynnar elevernas lärande mest.

I detta inlägg tänkte jag besvara dessa frågor mer på djupet. Behöver eleverna kommunicera i de olika ämnena för att lära sig? Vad är syftet med en språkutvecklande och dialogisk undervisning egentligen? Varför är det viktigt att undervisningen erbjuder varierande sätt att kommunicera på?

Läs mer

Under mina år som lärare har jag sett och själv provat många sätt att leda undervisning på. Jag har sett auktoritärt ledarskap, låt-gå pedagogik samt mer auktoritativa och demokratiska ledarskap. Den ledarskapsstil som varit mest framgångsrikt för mig och mina elever, och samtidigt den mest framgångsrika jag sett hos andra lärare, är något som kallas för ett relationellt ledarskap. Det är ett ledarskap där läraren står med ena foten i det pedagogiska hantverket och ämnesdidaktiken och det andra benet i den psykosociala miljön. Det är ett ledarskap som skapar en varm och empatisk lärmiljö med tydliga mål och höga förväntningar. Ett relationellt ledarskap i skolan tar avstamp i didaktiken, dvs att förse elever med en meningsfull och intressant undervisning i kombination med att värna om elevernas sociala och emotionella utveckling. Vill du läsa mer om det didaktiska ledarskapet och hur du kan förse elever med en meningsfull undervisning. Läs detta inlägg! I det här inlägget kommer jag beskriva det relationella ledarskapet och hur du som lärare kan träna upp din förmåga att leda elever att lära sig kunskaper och utveckla sina färdigheter i en trygg lärgemenskap.

Läs mer

Det är mycket som jag tycker går åt fel håll kring skolan. Ekonomiskt, politiskt och pedagogiskt. Vi har stramare budget, en avprofessionalisering av vår yrkeskår och krav på tidigare betyg och hårdare tag i en allt mer resultat- och målstyrd skola. 1000 skolhuvudmän ska leka skola på en öppen skolmarknad som försöker tjäna pengar på undervisning. Samtidigt finns det knappt ekonomi att fylla skolbiblioteket med böcker och fler elevassistenter sägs upp inför hösten. Jag undrar ofta hur jag själv, vi lärare, kan hitta styrkan att orka kämpa i sådana här utmanande tider. När nu det börjar närma sig sommarlovet har jag funderat och tänkt en hel del på vad det är som gör att vi lärare går upp varje morgon och gör jobbet när det finns så mycket som är emot oss att göra det bra.

Det finns få yrken som lämnar ett obestridligt avtryck på individer och samhället i stort. Ett sådant yrke är att vara lärare. Lärarens roll är speciell då den formar framtiden. Vi är med och formar framtidens drömmare, innovatörer, ledare och samhällsförändrare. Som lärare är vi ofta så upptagna med våra dagliga uppgifter att vi glömmer att reflektera över hur djupgående inverkan vi har på våra elever. Vi planerar och genomför lektioner. Men vårt yrke slutar inte där. Vi samtalar och vägleder våra elever, stöttar dem i deras lärande, mående och liv. Det arbetet innefattar såväl ett socialt arbete som ett akademiskt yrke.

Varje lektion vi förbereder, varje extra minut vi spenderar med att ge återkoppling, varje gång vi hjälper en elev att lösa ett problem eller förstå något nytt, sår vi ett frö som kan gro till något nytt och vackert. Tyvärr får vi inte alltid se frukten av vårt arbete på en gång – ibland tar det år för dessa frön att blomstra – men varje sådan insats bidrar till att forma våra elevers framtida liv och drömmar. Det är något underbart och mäktigt med att vara lärare, med förmågan att påverka och förändra, och att få vara en del av våra elevers resa genom livet.

Det är nu snart dags att klappa oss själva på axeln. Titta tillbaka på året som har gått och för oss själva erkänna de otaliga prestationer vi har gjort. Att se alla de sätt på vilka vi har gjort en skillnad – stora som små. Att vara lärare är mer än ett yrke, det är ett ansvar och en myndighetsutövning såklart, men kanske mest av allt, en ära. Jag tycker vi borde vara mer stolta över oss själva än vad vi är.

Att vara lärare är ett av världens svåraste yrken. Vi står inför många utmaningar – stramare budgetar, nedskärningar, och den ständiga kampen att balansera elevernas behov mot de resurser vi har tillgängliga. Men i detta inlägg vill jag inte bara diskutera dessa utmaningar, utan också belysa hur vi, trots alla svårigheter, fortsätter att göra en skillnad. Hur vi, som lärare, står i frontlinjen för att kämpa för våra elevers bästa. Låt oss nu ta en stund att verkligen uppskatta det arbete vi gör och de framsteg vi har gjort. För det är vi som bygger framtiden, en elev och ett klassrum i taget. Vem skulle annars göra det?

Läs mer

Jag har tänkt en hel del på hur jag tror undervisning kommer att förändras i framtiden. Det finns flera utmaningar både i och utanför klassrummet som på något sätt kommer att påverka vad undervisning är och hur vi ser på elever, lärande och oss lärare. Senast i raden är introduktionen av AI som exploderat detta år med konst, dikter, sånger och texter som helt eller delvis görs av en AI. Vi lämnar heller inte över en perfekt värld till våra barn. Konflikter och krig i världen, klimatförändringar och ekonomisk orättvisa är olösta problem som behöver åtgärdas. Troligtvis kommer vi att lämna över dessa problem till våra barn att lösa. Vad för kunskaper och förmågor kommer detta kräva att de har och hur kommer det påverka undervisningen i framtiden?

För 10 år sedan (2013) var jag på en föreläsning med Jackie Gerstein som pratade om framtidens lärande och hur hon trodde undervisningen skulle förändras. Titeln på föreläsningen var: Schools are doing Education 1.0; talking about doing Education 2.0; when they should be planning and implementing Education 3.0.

Läs mer

För fler år sedan bytte jag arbetsplats och började på en ny skola. När det sker ser man sådant som är bra i det nya och sådant man kanske aldrig såg som var bra med sin förra skola. I den här nya skolan märkte jag direkt att eleverna knappt kunde läsa. De var flera år efter mina tidigare elever på min förra skola. Inte nog med det. De hade inga bänkböcker de läste, ingen elev satt extra kvar och läste på fritids, inga elever pratade om böcker de gillade och i de olika klassrummen arbetade de främst med uppgifter och arbetsblad. Under mina fyra första veckor på skolan såg jag inte en enda elev läsa något annat än instruktioner på tavlan eller sporadiska faktatexter i NO. Inte konstigt att de var efter?! Jag lyfte denna fråga med kollegorna under ett krismöte om elevernas läsning och fick många anledningar till att det var så här. Eleverna gillar inte att läsa. De kan inte läsa. De har inga böcker hemma. Vi har inga böcker i skolan. Eleverna är från kulturer där böcker inte är viktiga. “Jaja… men vad kan vi göra åt detta då?” frågade jag. Det blev helt tyst i lärarrummet. Efter mötet pratade en lärare med mig. “Det är faktiskt aldrig någon som sagt så innan, ja alltså… vad kan vi göra? I alla fall inte på riktigt.” Jag frågade läraren om vi skulle samarbeta kring något. “Visst! Jag är på!”, svarade hon. Det blev startskottet kring ett läsprojekt som varade i flera år på skolan. För visst fanns det massor vi kunde göra. Vi lärare måste våga prova och försöka, i stället för att hamna i ursäkter och klagomål. Det krävs en kollektiv ansträngning för att förbättra något och det är inte lätt. Men vi måste försöka göra det bättre! Vem ska annars göra det?

Läs mer

Jag besökte två lärare som båda skulle leda ett samtal i sin klass. I båda klasserna skulle eleverna diskutera i smågrupper kring frågor som berörde lektionens innehåll. Efter att ha varit i båda klassrummen träffades vi alla tre för att diskutera hur det gick och vad lärarna lärt sig. En lärare var missnöjd: “Eleverna kan ju inte prata med varandra. De klarar inte av det. Många var tysta och några andra började prata om något annat”. Den andra läraren var nöjd: “Det gick fantastiskt. Vilka bra samtal det blev mellan eleverna! Jag kunde gå runt i rummet, lyssna, uppmuntra och mysa!” Lärarna började diskutera varför det blev så olika utfall. Kunde det vara dagsform? Tryggheten i gruppen? Vana att kunna samtala? Efter några minuter frågade jag lärarna “Vad skulle eleverna prata om?” Den ena läraren sa: “Vi jobbade med spökhistorier… innan vi skulle läsa en läskig saga fick eleverna berätta för varandra om vad som gör dem rädda när lampan släcks!” Den andra läraren svarade: “Vi skulle arbeta med ordklasser och eleverna skulle prata om vad som är skillnaden mellan adjektiv och verb.” I vilket klassrum tror du elevernas samtal fungerade väl? Varför då?

Jag vill prata om något som jag tror är väldigt viktigt när det gäller att skapa meningsfullhet och en stark gemenskap i klassrummet – innehållsval i undervisningen.

Läs mer

Lärmiljö är något som vi alla har erfarenhet av, oavsett om det är i ett klassrum, på en studieplats, hemma eller på en arbetsplats. För mig är det viktigt att skapa en god fysisk och social lärmiljö som är anpassad till mina elevers behov och förutsättningar. Det handlar om att skapa en kultur av lärande, att använda varierande miljöer och metoder samt att möjliggöra för eleverna att få tillgång till material som de behöver.

Jag tror att det är viktigt att tänka på att det som fungerar för en elev eller grupp kanske inte passar för alla. Därför behöver jag alltid vara öppen för att anpassa min undervisning och skapa en lärmiljö som fungerar för alla elever i klassen. Det är viktigt att ständigt tänka på hur den fysiska miljön påverkar elevernas lärande. Jag försöker alltid att skapa en inbjudande och stimulerande miljö där eleverna känner sig trygga och bekväma. Att möblera rummet på ett sätt som gör det lätt för eleverna att samarbeta och få tillgång till det material som de behöver är det viktigaste. Men sen då? Hur formar vi den bästa lärmiljön för gruppen framför oss?

Läs mer

Jag förundras fortfarande över hur vi i skolan kan göra något som inte fungerar, om och om igen, utan att förändra eller göra något annat istället. Jag har sett förskoleklasslärare sitta i ring med tjugo barn där de låter ett barn i taget säga en tanke och kämpar med att alla i gruppen ska sitta tysta och vänta på sin tur. När jag varit tillbaka flera månader senare gör en frustrerad lärare samma sak och eleverna vrider och vänder på sig för att de inte kan sitta still. Jag har sett lärare som om och om igen ber elever att inte ropa svaret rakt ut i en handuppräckning utan att förändra hur de genomför samtal i klassen. Jag har sett lärare som tjatat på högstadieelever att ha med sig penna på lektionen, där lektionstid försvinner till att gå och hämta i skåpen, utan att ha med sig en klassuppsättning med pennor på lektionen. Jag har sett lärarna skicka ut trettio klasser om 600 elever samtidigt på den korta rasten och förundras över att det blir konflikter och stök i kapprummen. En lärare sa till mig på ett samtal “Detta gör mig galen!” Ja, att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat är galenskap.

Läs mer