Jag förundras fortfarande över hur vi i skolan kan göra något som inte fungerar, om och om igen, utan att förändra eller göra något annat istället. Jag har sett förskoleklasslärare sitta i ring med tjugo barn där de låter ett barn i taget säga en tanke och kämpar med att alla i gruppen ska sitta tysta och vänta på sin tur. När jag varit tillbaka flera månader senare gör en frustrerad lärare samma sak och eleverna vrider och vänder på sig för att de inte kan sitta still. Jag har sett lärare som om och om igen ber elever att inte ropa svaret rakt ut i en handuppräckning utan att förändra hur de genomför samtal i klassen. Jag har sett lärare som tjatat på högstadieelever att ha med sig penna på lektionen, där lektionstid försvinner till att gå och hämta i skåpen, utan att ha med sig en klassuppsättning med pennor på lektionen. Jag har sett lärarna skicka ut trettio klasser om 600 elever samtidigt på den korta rasten och förundras över att det blir konflikter och stök i kapprummen. En lärare sa till mig på ett samtal “Detta gör mig galen!” Ja, att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat är galenskap.

Vi går mot ljusare tider och en ny vårtermin drar snart igång. Spännande, utmanande, roligt! Här nedan finns lite tips och stöd för att få med det kooperativa tänket redan från början. Utgå från där du är och hitta de verktyg som du tror kan gynna dig och dina elever. Fundera på hur du kan göra för att skapa ett mer samarbetande klassrum där eleverna lär av och med varandra. Kom ihåg: våga testa, börja smått och ta stöd av varandra!

Terminen närmar sig sitt slut och vi har ännu ett år bakom oss. Ett år av utmaningar och lärande. Vi ser tillbaka på alla de samtal och möten vi haft med pedagoger undet året och är tacksamma över att få vara en del av skolsverige. Vi ser också fram mot nya utmaningar och äventyr under 2023.

En höjdpunkt under året var vår digitala konferens den 5 april. Under en dag fick lärare och pedagoger från hela Sverige dela med sig av lärdomar och insikter från sitt kooperativa arbete. En dag full av inspiration och glädje! Det är fantastiskt att få ta del av allt spännande som sker runt om i landet. Vi hoppas på fler liknande tillfällen i framtiden! Tre av presentationerna från i våras kan ni se här nedan – tack Peggy, Ellinor och Annelie!

Vi är stolta över att presentera en nyhet för er: en nyutvecklad KL-kurs! Vi har fått flera frågor från er när nästa fortsättningskurs i kooperativt lärande kommer vara och har därför lagt ut den för bokning redan nu. Kursen är den 14-15 september 2023 i Stockholm. Från och med nu kommer denna kurs se annorlunda ut mot tidigare år, med ny forskning om KL, nya praktiska övningar och ett större fokus på att utveckla ditt eget ledarskap. Vi har därmed utvecklat steg 2-kursen för din egen utveckling som lärare. Den nya fortsättningskursen är gjord för att ge dig bästa förutsättningar att ta ett nya kliv i ditt ledarskap och skapa ett samarbetande klassrum. Om du främst vill ha stöd för hur du kan implementera KL har vi andra kurser, t ex kurs för förstelärare “Att leda lärande för lärare” som du hittar under kurser. Här nedan beskrivs innehållet för den nya fortsättningskursen samt de alternativ som finns om du vill ha stöd kring implementeringsarbete. Hoppas vi ses! Maila kooperativt@gmail.com om du har några frågor!

Om du tänker att ett klassrum där elever känner glädje och lust att lära, där de ivrigt öppnar upp sitt läromedel för att ta reda på nästa fakta och där de ber om att få ta hem boken de läst för att fortsätta lära sig mer är en dröm som aldrig kan bli sann; då är denna text inte skriven för dig. Men om du tror att utveckling av undervisning är möjligt, att ni kan nå er vision om den goda undervisningen tillsammans genom att utveckla undervisningen; då ska du läsa vidare.

Att arbeta med skolutveckling och utvecklingsprocesser kring lärares klassrumspraktik är komplext. Skolan som organisation och lärares undervisningspraktik kan sägas vara vaccinerad mot förändring. De finns flera anledningar till att förändring av undervisning är utmanande. Alla som jobbar i skolan har själva gått i den. Att göra förändringar i ett system med lång tradition och historia kräver ansträngning. Vidare är skolan utsatt för påtryckningar från flera håll, från politiker, styrdokument och samhället, vilket kan störa skolutveckling och hindra innovation. Skolan har även en “kostym” som få förändringar passar i. Kostymen består till exempel av homogena åldersgrupper, scheman och klassrum som ofta är givna med yrkesroller som är någorlunda låsta i sitt sätt att agera. Det gör att få saker “passar” kostymen vilket kan hämma utveckling och leda till att förändringar i klassrummet snabbt kan gå tillbaka till “business as usual”. Samtidigt finns det en stor misstro hos oss lärare mot utveckling av undervisning som inte är byggd på lång ackumulerad erfarenhet. Det leder till en paradox där skolan ibland kan behöva innovation inom flera områden men där de innovationer som finns, även de med god evidens, inte blir implementerade. Att utveckla och förändra sin egen undervisning är svårt nog. Att lyckas initiera förändring i andras undervisning är svårare. Att förändra andra i ett system som inte vill förändras kräver stort tålamod och hårt arbete.

Forskning om kooperativt lärande sträcker sig från 1960-talet fram till idag med mer än 700 individuella studier och 27 metastuder som försöker beskriva, definiera, mäta effekt, observera, jämföra, intervjua elever och lärare, utveckla, implementera och problematisera kooperativt lärande. Varje vecka publiceras det ca 1-3 nya studier om KL i världen. Forskning finns på alla stora språk och kommer främst från länder som USA, Israel, Kanada, Sydkorea, Holland och Japan. I norden återfinns forskning främst från Finland och Danmark med ett tiotal studier gjorda i Sverige och Norge. Att samla hela forskningsfältet är en uppgift som skulle ta flera år att genomföra. I detta inlägg försöker jag istället beskriva vad forskningen kommit fram till som har direkt påverkan på dig som lärare när du använder eller lär dig om KL.

Små saker kan göra stor skillnad. En sådan sak är ordet tack. På alla våra workshops och kurser ber vi deltagarna tacka varandra ofta. Efter varje samtal, varje interaktion, uppmanar vi dem att säga tack. Tack för samtalet. Tack för att du delade med dig av dina tankar. Tack för att du lyssnade på mig. Jag gör likadant med elever – ber dem ofta säga tack till varandra. Det kan vara efter en kort interkation, efter att de suttit bredvid varandra under en lektion eller vid slutat av veckan. När jag ber människor tacka varandra efter en interaktion skickar jag ut signaler som säger att det de gör för varandra är viktigt. Redan när jag säger något till personen bredvid spelar det roll. Det jag tycker, tänker, kan och funderar över kan ha ett värde för personen bredvid, inte bara när läraren hör och bekräftar. Vi tränar eleverna i att visa uppskattning för varandra.

En lärare frågade sina kollegor på en utvecklingsträff hur man blir ett proffs på att leda elever när de samarbetar. Till att börja med är samarbete som arbetsform är ingen quick fix. Det kräver långsiktigt och medvetet arbete där elever utvecklar sin förmåga att samverka med varandra över tid. Det innebär att eleverna behöver gå från att enbart dela tankar med varandra till att utmana, ifrågasätta, utveckla och fördjupa lärandet tillsammans. Vi lärare kan möjliggöra denna resa genom vårt sätt att leda eleverna. Det innebär att vi behöver identifiera utvecklingsområden och därefter lära elever hur de kan stödja, uppmuntra och bereda väg för varandra så att de lär sig så mycket som möjligt. Syftet för en lärares instruktioner och återkoppling till sin grupp bör därmed vara att de ska nå längre i sina resonemang och därmed lära sig mer kunskaper och färdigheter än vad de skulle klarat av om de var ensamma. Varje elev ska gå ur ett möte med andra med mer kunskaper och ökad förståelse för innehållet de arbetar med.

Ibland kan små saker göra stor skillnad. Orden vi väljer kan påverka hur eleverna agerar och upplever situationen. En del saker säger vi på rutin utan att kanske förstå vilka signaler det skickar ut. Det kan vara bra att då och då fundera på orden vi väljer och om de förmedlar det vi egentligen vill.

ex: “Har ni några frågor?” –> “Vilka frågor har ni?” –> “Kom på två frågor att ställa till mig kring detta.“

Det kan vara svårt att visa att man inte förstår eller att ställa frågor inför klassen. Även vi vuxna vill sälln ställa frågor när någon undra “Har ni några frågor?” utan ofta är vi hellre tysta med våra funderingar. Om vi verkligen vill veta vilka frågor och funderingar eleverna har kring ett ämne kan vi behöva ställa frågan på ett annat sätt. Att förvänta sig att eleverna ska ha frågor – att visa att jag vill ha frågor, att frågor är något positivt som jag som lärare uppskattar – kan hjälpa eleverna att våga lyfta funderingar. Om jag frågar “Vilka frågor har ni?” eller till och med ber eleverna i par eller smågrupper fundera ut några frågor kring innehållet skapar jag ett mer öppet och positivt klimat kring frågor.

Skolan behöver vara en plats där eleverna får uppleva glädje, där de lär sig, utforskar, pratar, tänker, skapar, drömmer och formar sin identitet. För många elever är dock skolan en obehaglig plats där de främst gör prov och blir bedömda för sin insats, eller, där de kanske blir utsatta för mobbning och kränkningar. Så behöver det inte vara! En skolstart är både en möjlighet att börja om, eller, att kunna fortsätta sin utvecklingsresa. Det kan handla om att testa nya grepp och skapa nya rutiner eller komma in i de kända rutiner ni har skapat tidigare. Vi vuxna kan se till att så många elever som möjligt får en bra start i skolan efter en ledighet. I världen händer ständigt nya katastrofer och konflikter som gör oss alla oroliga. Skolan har en enorm potential att vara kollektivt helande kraft som kan stödja vår ungdom att finna mod att förändra världen till något bättre. Det är i unga människor vi kan sätta vårt hopp för en bättre morgondag. Vuxna inom skolan kan alla göra en stor skillnad för eleverna genom vårt bemötande och engagemang.