Kategoriarkiv: Elevaktiva arbetssätt

Samarbetsfärdigheter i praktiken

Publicerat den av Lämna en kommentar

”Det är så tydligt att det inte räcker att bara använda strukturer i undervisningen, jag måste också undervisa utifrån de sociala mål eleverna behöver för att klara av samarbete.”

Att arbeta med kooperativt lärande innebär inte att bara använda strukturer såsom EPA i undervisningen. Strukturer kan vara bra verktyg som hjälper mig som pedagog att få till samarbetssituationer där eleverna behöver varandra. Det räcker dock inte med det. Kooperativt lärande är mer än en metod eller enkla trix, det är ett förhållningssätt. Som läraren i citatet ovan upptäckt består det kooperativa förhållningssättet av en oerhört viktig social aspekt. När elever ska samarbeta och samtala med varandra behöver jag som pedagog synliggöra hur detta ska gå till. Hur ser ett effektivt samarbete ut? Hur gör man när man samarbetar? Vad innebär det? Hur kan vi stötta varandra? Pedagogen kan välja att synliggöra samarbetsfärdigheter för eleverna på många olika sätt. Hur det synliggörs påverkas av det innehåll ni arbetar med, vilka eleverna du har i din grupp och utifrån ditt sätt att leda. Men… ska du använda samarbete i undervisningen kan inte det sociala glömmas bort, utan behöver finnas med som en röd tråd i det ni gör. När vi utvecklar elever i hur man samarbetar och synliggör hur ett effektivt samarbete kan se ut blir de bättre på det. (För forskning kring detta se t.ex. HÄR , HÄR och HÄR). Detta behöver ske tillsammans med kunskapsinlärningen när innehållet arbetas med, och inte som isolerade moment på en EQ-lektion en gång i månaden. Här nedan beskrivs några olika sätt att arbeta med socialt och emotionellt lärande på ett integrerat sätt i undervisningen. Syftet är att stärka elevers lärande och mående, synliggöra goda exempel och sprida effektiva samarbeten i gruppen. Exemplen nedan kan användas oavsett om du jobbar med en förskoleklass eller en gymnasieklass.

Läs mer

Tillfälliga par och grupper

Publicerat den av Lämna en kommentar

Många använder kooperativt lärande för att utveckla elevers kunskaper och sociala kompetens – samtidigt. Ett kärnelement i kooperativt lärande är att skapa möten mellan elever kring ett relevant och spännande innehåll. Både innehåll och möten kan väljas och struktureras på en mängd olika sätt. Många lärare efterfrågar hur man kan använda korta, tillfälliga par och grupper för att skapa positiva möten mellan elever där kunskaper förstärks. Att då och då blanda runt eleverna i en klass i tillfälliga grupper gör att de möter varandra över eventuella gränser som skapats. Genom kortare uppgifter med ett tydligt mål får eleverna erfara hur olikheter mellan dem kan bli en styrka för kunskapsutveckling. Att slumpmässigt välja ut tillfälliga grupper kan även bidra till socialisation och nya vänskapsband mellan elever. Men hur kan man göra? Här får du flera tips att börja med!

Läs mer

Att stötta samtal mellan elever

Publicerat den av Lämna en kommentar

Kooperativt lärande handlar mycket om att skapa möten mellan människor där de får samtala och stötta varandra i lärandet. I samtal möjliggörs flera saker. Vi får chans att befästa vår kunskap genom att sätta ord på det vi kan och dela det med någon annan. Vi får chans att få nya kunskaper när vi lyssnar på någon annans tolkning och förståelse. Vi får chans att fördjupa vår kunskap när vi kombinerar det vi kan och stöttar varandra vidare. Genom samhandlingar ökar också ofta motivationen att lära, då det jag tänker och säger påverkar fler än bara mig själv. Vi skapar också ett klassrum där allas röster blir hörda i en demokratisk gemenskap. Ann Pihlgren skriver i Sokratiska samtal i undervisningen att ”Dialog är en samarbetande form av samtal, där samarbetet förutsätts ge vinster för alla deltagare.” Vi låter inte eleverna samtala med varandra i par eller grupp bara för att, utan vi vill att eleverna ska få ut någonting av det och vi tror att samtal kan leda lärandet framåt. Hur kan vi då stötta eleverna i dessa par och gruppsamtal? Hur ser vi till att alla får möjlighet att delta och höras? Hur möjliggör vi för samtal som leder lärandet framåt?

Läs mer

Lekgrupper i förskola, förskoleklass och fritids

Publicerat den av Lämna en kommentar

Svensk forskning visar att barn i frivillig verksamhet ofta blir uteslutna utan att pedagoger ser eller uppmärksammar detta. Detta har visats särskilt i förskola (här och här) och på fritids. För att se till att barn inte blir uteslutna kan verksamheten arbeta med lekgrupper. Det finns många olika sätt att organisera lekgrupper, från intressestyrda där barn väljer aktivitet och sedan tilldelas grupp till förvalda grupper. I detta inlägg beskrivs hur pedagogvalda grupper kan användas. Genom att pedagoger bestämmer grupper och någon gång i veckan låter barnen leka tillsammans i en ny konstellation kan barnen hitta nya lekkamrater och skapa nya vänskapsband. Detta kan leda till att barnen vid mer fria aktiviteter utvecklar en bättre förmåga till att bjuda in och få tillgång till lek. Lekgrupperna kan vara slumpmässigt valda eller särskilt väljas ut för att bryta mönster av uteslutning och låsta hierarkier. Lekgrupperna bör vara två till som mest ca sex individer så att leken kan genomföras tillsammans där allas bidrag i leken blir viktigt.

Läs mer

Sant eller falskt: Vatten

Publicerat den av Lämna en kommentar

Gästinlägg av Sara P Torstensson, Krika Bygdeskola

Innan ett arbetsområde avslutas tycker jag att strukturen Sant eller falskt är ett bra sätt att kolla av eleverna kunskaper. Barnen måste förklara hur de tänker, bevisa att de kan veta att det är sant eller falskt samt ibland argumentera för sin åsikt vilket gör att de behöver använda kunskaperna de har om ämnet, i detta fall vatten.

Läs mer

Sant eller falskt: Matematik

Publicerat den av Lämna en kommentar

Gästinlägg av Emmelie Todd

I årskurs 4 använder jag och mina elever med jämna mellanrum strukturen Sant eller falskt. Jag har bland annat använt den i matematik när jag ville se om eleverna förstått metoden uppställning i både addition och subtraktion. I Sant eller falskt får eleverna använda sina kunskaper om ett ämne för att motivera och diskutera.

Alla lärpar fick ett papper med olika uppställningar. De klippte ut dessa och skulle sedan sortera uppställningarna utifrån om de var korrekta eller inte. De uppställningar som var rätt uträknade placerade eleverna under rubriken sant och uppställningarna med fel uträkningar placerade eleverna under rubriken falskt. Vi avslutade lektionen med att gå igenom alla uppgifterna för att samtala om vad som blivit fel i en del av
uträkningarna.

Läs mer

Vad undrar jag?: Låna en forskare

Publicerat den av Lämna en kommentar

Gästinlägg av Sofia Wahlström

Vi i åk 2 på Tamburinens skola i Norrköping har haft turen att komma med i Linköpings universitets projekt ”Låna en forskare”. Projektet går helt enkelt ut på att en forskare vid ett tillfälle kommer ut till klassen och berättar om sitt yrke. I vår klass bestämde vi oss för att ta tillfället i akt och passa på att förbereda oss väl och fundera noga över vad vi ville få svar på under forskarbesöket. I korta drag gjorde vi på följande sätt:

  1. Förberedelse inför forskarbesöket genom att gemensamt bygga upp och repetera aktuella kunskaper om yrket och vad vi redan vet om forskningsområdet.
  2. Varje elev fick fundera ut en fråga om yrket forskare.
  3. Strukturen EPA. Eleverna fick i sina jobbarkompispar (axelkompisar) berätta vad de kommit på att de vill få svar gällande att jobba som forskare.
  4. Alla frågor skrevs upp på klassrummets tavla.
  5. Upprepade proceduren med EPA men nu utifrån vad man ville veta om forskningsområdet som vi förenklat/breddat till vad vad man kan göra med skräp, avloppsslam eller vattenrening.
  6. Frågorna delades sedan ut till eleverna så att de på små lappar skulle skriva av en eller flera frågor med läslig handstil.
  7. De renskrivna frågorna samlades in.
  8. Strax innan själva forskarbesöket delades frågorna ut så att alla eleverna fick en alt två frågor var.
  9. Eleverna tränade på att läsa frågan enskilt och sedan övningsläste de frågorna i sina jobbarkompispar.
  10. Under själva besöket av forskaren turades eleverna om att ställa frågorna till forskaren Linus. Vi hade gjort en låtsasmikrofon som användes med stort allvar av både eleverna och inte minst av Linus.
Läs mer

Vad undrar jag?: Etiskt dilemma

Publicerat den av Lämna en kommentar

Gästinlägg av Emma Holmqvist

Emma och hennes klass arbetar mycket med värdegrundsarbete. I det arbetet använder de ibland filmer som utgångspunkt för att diskutera olika frågor som berör eleverna. När de skulle titta på en film om skuld och ansvar (Om du var jag – om ansvar på UR skola) tänkte hon testa att lyfta elevernas frågor istället för att hon som lärare gav dem frågor att diskutera. På så sätt blir frågorna mer angelägna för eleverna. Hon valde att testa strukturen Vad undrar jag? för att få fram elevernas frågor och funderingar. Här nedan beskriver hon hur den lektionen gick.

Läs mer

Mina bilder, dina bilder: Evolution

Publicerat den av Lämna en kommentar

Gästinlägg av Sophia Berglin

I åk 4 lär vi oss om evolution och dess betydelse för vår jords utveckling. I detta moment skulle vi lära oss om hur djuren förändrades över tid, och kom upp på land från vattnet. För att stötta elevernas förståelse av detta fenomen läste jag en faktatext och använder mig av strukturen Mina bilder, dina bilder, där de får chans att rita sina egna tankar kring fenomenet och sedan ta del av andras tankar.

Lektion 1

Jag började med att förklara vad vi skulle lära oss om. Nästa steg var att beskriva hur vi skulle arbeta. Jag förklarad hur fyrfältaren skulle användas då detta var nytt för eleverna. För att se till att alla förstod gjorde jag ett exempel kring en orelaterad text. Jag förklarade att fokus i övningen var på att berätta sina tankar om texten och utveckla varandras förståelse om innehållet, inte en tävling i ritkunskap. Jag svarade på några frågor om upplägget och ställda några kontrollfrågor och lät några elever återberätta hur de upplevde att vi skulle arbeta. Sen satte vi igång med lektionen.

Läs mer

Återkoppling och reflektion

Publicerat den av Lämna en kommentar

En grundprincip för kooperativt lärande är att det ska ske återkoppling och reflektion kring grupp-processen när elever samarbetar. Det betyder att man reflekterar och får feedback på hur både kunskapsinlärning och samarbete har fungerat. Eleverna ska ge och få tips för sina nutida och framtida samarbeten. I denna process är det viktigt att läraren ger bra återkoppling kring det som sker så att eleverna kan effektivisera sina samarbeten. Lärare vi observerat som givit snabb och god återkoppling till sina elever har ofta lyckats bättre med samarbete i sina klasser. I de klasserna har lärarna även beskrivit ökade kunskaper och förbättrat socialt klimat mellan eleverna. Vad är då bra feedback? Hur kan man göra det i praktiken? Det ska detta inlägg lägga en grund för. I inlägget om lärarens roll i kooperativt lärande beskriver vi mer i detalj hur läraren kan arbeta i klassrummet.

Läs mer

Att arbeta i par

Publicerat den av Lämna en kommentar

När vi börjar arbeta med samarbete börjar vi ofta i paret. I ett par är det bara en person att förhålla sig till och tal- och handlingsutrymmet blir stort för båda. I paret är det därför sällan någon som blir utanför utan båda behövs och eleverna kan fokusera på att stötta och hjälpa varandra. Syftet är att båda ska lära sig så mycket som möjligt kring innehållet och komma ut som en vinnare ur samarbetet. I detta inlägg beskriver vi några enkla sätt att komma igång med paruppgifter där elever ska stötta varandra, diskutera frågor eller lösa uppgifter tillsammans. Paren kan användas tillfälligt där de arbetar under en lektion eller mer långvarigt som lär-par eller axelkompis (se lär-par).

Viktigt att tänka på

  • Skapa par som du tror på
  • Börja med korta, spännande uppgifter där eleverna får en positiv upplevelse av varandra
  • Modellera tydligt hur du vill att samarbetet ska gå till
  • Ge gärna gemensamma mål att uppnå i paret
  • Lyft fram det positiva du ser att de gör mot varandra
Läs mer

Struktur: Mina bilder, dina bilder

Publicerat den av Lämna en kommentar

Strukturen Mina bilder, dina bilder är en fantastisk struktur för att utveckla förståelse för andras tankar kring ett innehåll. Innehållet kan vara en upplevelse, ett tema i en bok eller en ny erfarenhet. Strukturen kan efter att eleverna tagit del av erfarenheten användas för att fördjupa elevernas förståelse för innehållet. Den kan även stödja eleverna att kunna beskriva sina tankar för varandra. För att stödja denna process ritar Elev A en bild. Elev A ska därefter möta en annan elev (Elev B) och förklara sin bild och sina tankar så att Elev B kan rita Elev As tankar. Därefter ska Elev A lyssna och rita Elev Bs tankar. När Elev A och B berättat och ritat varandras förståelse går de vidare till varsin ny kamrat.

Strukturen kan fungera väl vid tillfällen där du vill att elever ska förklara, rita eller dela information mellan varandra för att öka förståelsen för ett innehåll. Strukturen passar även bra med yngre barn då den inte kräver skrivförmåga. Att rita en bild kring sin förståelse kan stödja samtal och skapa form och struktur kring elevens tankar. Strukturen kan därmed bidra till att utveckla kommunikation och ge stöd vid lärandet av nya språk. Genom att utveckla elevers bildspråk genom att ritprata kan de bli bättre på att förklara och redovisa sina tankar för varandra i andra situationer. I strukturen får eleverna tänka och skapa, förklara för någon annan vad de har ritat, lyssna på någon annans förklaring och rita andras tankar. I inlägget används ordet elev. Övningen kan dock användas även med barn i förskolans verksamhet, samt med vuxna elever.

Läs mer

EPA i förskolan

Publicerat den av Lämna en kommentar

Att lära av varandra gör barn redan som små. De leker med varandra och upptäcker sin omvärld tillsammans. Redan från början kan vi stödja barn att samverka med andra, dela sina tankar och främja varandras lärande. I detta inlägg beskrivs hur du kan använda parsamtal (EPA: Enskilt, par, alla) med yngre barn i förskola och förskoleklass.

Läs mer

Kooperativt lärande för elever med särskilda behov

Publicerat den av Lämna en kommentar

En fråga vi ofta får är hur vi gör med de elever som är i behov av särskilt stöd eller insatser – och om och hur kooperativt lärande fungerar för en elev med NPF (t.ex. ADHD, språkstörning, ASD) selektiv mutism, en elev som har stora samarbetssvårigheter eller för nyanlända? Det finns inte bara ett svar på en sådan fråga utan vi måste alltid utgå från vilka resurser och styrkor som finns i klassen, hur guppdynamiken och relationerna är mellan elever och den specifika elevens egna behov och förutsättningar. Forskning visar att kooperativt lärande ofta stöttar just de elever som har svårigheter av olika slag, både kunskapsmässiga och sociala. I detta inlägg försöker vi beskriva lite tips och tankar kring hur vi som lärare kan tänka kring de elever som behöver extra stöd för att kunna lära tillsammans med andra.

Läs mer

Första veckorna i skolan

Publicerat den av Lämna en kommentar

Ny termin och både lärare och elevers förväntningar når nya höjder. Är det här terminen då du vågar prova det där nya spännande du tänkt på under sommaren? Skolan är en fantastisk plats för lärande och utveckling. De första veckorna i skolan är viktiga för att bygga gemenskap och sätta rutiner. Min erfarenhet är att det sätt en lärare sätter igång en termin kan påverka beteenden och lärandet hela terminen. Hur skapar man ett klimat för lärande och utveckling? Vad för gruppstärkande aktiviteter och lekar kan vara bra för att bygga en gruppidentitet och sammanhållning i klassen?

Läs mer

Vikten av instruktioner

Publicerat den av En kommentar

Efter att jag och Jennie besökt hundratals skolor och klassrum där lärare applicerar kooperativt lärande har vi utvecklat en bredare förståelse för när KL fungerar och varför det fungerar. En av flera lärdomar vi gjort är hur viktig pedagogen är för att samarbete ska fungera i en situation. Men vad konkret är det pedagoger gör när det fungerar bra? En tydlig framgångsfaktorer vi sett är hur läraren ger instruktioner kring samarbete och hur läraren förbättrar sina instruktioner över tid.

Läs mer

Utveckla nya samtalsmönster

Publicerat den av Lämna en kommentar

Det vanligaste samtalsmönstret i svenska klassrum är handuppräckning utifrån IRE – Initiering, Respons, Evaluering. Läraren ställer en fråga, eleverna räcker upp handen, läraren ger respons på svaret och bedömer det. IRE är en enkel metod som de flesta lärare och elever är vana vid. Den kan fungera bra i vissa situationer men medför också vissa problem.

  • Enbart några elever räcker upp handen och får svara, vissa elever räcker aldrig upp handen.
  • De elever som räcker upp handen är aktiva i diskussionen, de andra tappar delaktighet och kan sluta lyssna på vad som sägs.
  • Elever som har egna bra tankar blir besvikna om de inte får svara på frågan vilket gör att de inte räcker upp handen lika många gånger.
  • Eleverna får inte möjlighet att resonera och diskutera kring frågan utan ska producera ett snabbt svar vilket kan leda till ett fråga-svara-gå vidare utan att elevernas egna tankar får plats.
  • En del elever hinner inte uppfatta att en fråga ställts förrän någon redan har svarat på den. De får därmed inte tid att tänka eller diskutera vad de tänker.
  • En del elever vill eller vågar inte säga sin tanke inför hela gruppen av olika anledningar vilket gör att de inte riktigt är med när frågor ställs.
  • Läraren får bara veta vad några elever tänker och inte vad gruppen kan om frågan som helhet.
  • Diskussionen avstannar ofta fort efter ett eller ett par svar och frågan anses vara ”avklarad”.

Hur kan vi göra vid mer resonerande frågor? Vad har vi för alternativ? Vad finns det för verktyg som kan skapa en mer jämn delaktighet där allas röster blir hörda? Hur får vi ett mer flerstämmigt klassrum? Kooperativt lärande handlar om att skapa möten mellan människor kring ett innehåll. Vi ökar delaktigheten och aktiviteten bland elever för att skapa motivation och lärande. För att få till en förändring eller prova nya samtalsmönster behöver vi som lärare ta medvetna steg. Här nedan följer ett antal tips och idéer du kan använda för att långsamt förändra de samtalsmönster som finns i ditt klassrum. Vi rekommenderar att du tillsammans med kollegor väljer några sätt som ni testar under ett par veckor, för att sedan utvärdera tillsammans. Blev det någon förändring? Läs gärna detta inlägg som beskriver vad du som lärare behöver tänka på kring att ge instruktioner.

Läs mer

Kontroll eller koll: Hur vet jag vad de lär sig?

Publicerat den av Lämna en kommentar

Hur vet jag vad eleverna kan när de jobbar i grupp? Blir det inte kaos? Vad gör jag om de lär varandra fel? Hur vet jag vad de pratar om? Jag vågar inte släppa kontrollen.

Det här hör vi ibland från lärare som är intresserade av att arbeta med kooperativt lärande men fortfarande är lite tveksamma. Jag hade själv dessa funderingar i början. Det var viktigt för mig att känna att jag hade kontroll över det som skedde i mitt klassrum – jag var ju ansvarig både för elevernas välmående och deras lärande. Så vad hände när jag började förändra min undervisning och använda mer samarbete mellan elever? Tappade jag kontrollen?

Läs mer

Samarbete som stöd inför individuellt arbete

Publicerat den av Lämna en kommentar

Kooperativt lärande är i första hand ett förhållningssätt (läs mer HÄR). Vi ser på lärande och kunskap som någonting som växer och stärks genom samtal och interaktioner mellan människor. Det innebär inte att elever alltid arbetar tillsammans i par eller grupper – de får också lyssna på lärargenomgångar och arbeta enskilt. Men även i de enskilda momenten kan jag som lärare göra vissa saker för att stötta och verka för kooperativa normer. Även vid individuellt arbete finns det saker jag som lärare kan göra för att stärka lärandet genom samarbete och se till att fler klarar av uppgiften, samtidigt som jag möjliggör för elever att stötta varandra och stärker sammanhållningen i gruppen. I detta inlägg beskrivs några sådana enkla knep. Läs mer

Integrera samarbete på enkla sätt

Publicerat den av Lämna en kommentar

Det kan ibland i skolans värld vara lätt att hamna i fällan att fokusera på tekniker och material och glömma bort det viktiga: nämligen vad vi fokuserar på och varför vi gör det. Kooperativt lärande som förhållningssätt handlar om att möjliggöra möten mellan människor kring ett innehåll. Möten där vi tillsammans resonerar och funderar kring den kunskap vi har och stöttar varandra mot en större förståelse. Det handlar om att använda samarbete mellan elever för att skapa mening kring lektionens innehåll och att söka en gemensam förståelse för det vi fokuserar på. För att skapa dessa möten behöver du som lärare inget speciellt material. Läs mer

« Äldre inlägg