Terminen går mot sitt slut och både lärare och elever börjar räkna ner mot ledighet. Ett helt läsår av lärande och ansträngning har vi bakom oss. En del får sina första betyg, en del ska byta stadie, en del byter skola. Vi utvärderar, reflekterar, firar, tackar, rundar av och samlar ihop. I detta inlägg finns några tips på aktiviteter för att runda av läsåret tillsammans, bygga gemenskap, visa uppskattning och skapa ett positivt avslut. Använd, inspireras, anpassa. Flera av övningarna går också at använda under andra delar av året.

Jag har länge funderat på hur man kan skapa en gemenskap i klassrummet där eleverna stöttar och hjälper varandra i sitt lärande. Det är ofta en utmaning att undervisa elever som har olika kunskapsnivåer, men jag tror att vi kan använda dessa skillnader till vår fördel. Istället för att se det som ett problem, kan det till och med vara en fördel att eleverna kan olika saker och ligger på olika nivåer?

En metod som jag har använt med stor framgång är Pusselmetoden, eller hem- och expertgrupper (eng. Jigsaw). I denna metod sätter vi eleverna i grupper där varje elev har en unik bit av pusslet som ingen annan har. Detta skapar ett ömsesidig beroende av varandra, där eleverna inser att de behöver varandra för att lyckas. De har ett gemensamt mål, att alla i gruppen ska förstå eller klara av en viss färdighet, och de är inte klara förrän alla i gruppen kan det.

Jag har märkt att när eleverna behöver varandra på detta sätt så blir de öppnare för att hjälpa varandra och se varandra som en resurs för lärande. De samtalar mer med varandra och vill att alla i gruppen bidrar. Alla eleverna känner sig viktiga och behövda i gruppen, vilket skapar en positiv och trygg stämning i klassrummet. Metoden även bra för lärare att prova på då den ofta leder till nya insikter kring andra sätt att lära elever ett innehåll. Om du arbetat med KL ett tag rekommenderar jag starkt att prova någon version av den när det är lämpligt för elevernas lärande. Du kommer inte ångra dig!

Varför skriver människor? Vi skriver för att förmedla något. Vi skriver för att förstå. Vi skriver för att bli förstådda. Vi skriver för att komma ihåg. Vi skriver för att reflektera. Vi skriver för att utforska. Vi skriver för att vara kreativa. Vi skriver för att utvecklas. Vi skriver för att uttrycka oss själva. Varför skriver elever? För dem känns det nog ofta som att de skriver för att träna på att skriva. Att de skriver för att läraren säger det. Att de skriver för att visa vad de kan så att de får bra betyg. Varför skriver dina elever?

Att lära sig skriva är viktigt. Elever behöver få skriva mycket i skolan, i olika ämnen och på olika sätt. En hel del av texterna elever får skriva under sin skoldag skrivs för skrivandets skull. De skriver för att träna på att skriva. Den som läser texten är läraren. Ibland lämnas texten tillbaka med kommentarer, ibland hamnar den på hög i en skrivbordslåda. Elever behöver få träna på skrivandets form. Men om för många av texterna skrivs utan ett syfte annat än att “träna skrivande” – vad gör det med skrivglädje och motivation? Vad tänker eleven när hen, för femtioelfte gången, skriver en text som enbart läraren ska läsa? Hur länge orkar de fortsätta med den enda motivationen att “de lär sig skriva bättre”? Att möta för mycket meningslöst skrivande kommer påverka både elevernas motivation och lärande. Kanske behöver vi fundera på frågan: Varför skriver eleverna? – och hitta ett bättre svar än för att träna skrivande.

Skolan är en arena där människor med olika intressen, bakgrund och upplevelser förs samman. I skolan kan vi fånga upp alla elever – både de som har rika sociala kontaktytor och de som har det svårare eller är isolerade. I skolans värld har vi därmed en unik möjlighet att stötta elever att utveckla sin förmåga att bygga relationer och gemenskap med andra människor – både vuxna och jämnåriga – och lägga grunden för vårt demokratiska samhälle. För en enskild pedagog är det svårt att möta alla elevers behov av samtal, bekräftelse och gemenskap. Vi bör därför utnyttja det faktum att vi har flera elever i klassen! Genom att föra ihop elever med varandra och ge dem möjlighet att lära känna och bli trygga med varandra kan stödet, uppmuntran och innehållet bli tillgängligt för fler. När elever får vända sig mot varandra kan de samtala, dela tankar, uppmuntra, ställa frågor och möta nya perspektiv.

Kooperativt lärande är ett förhållningssätt och en metodik som kan användas i alla åldrar, alla ämnen, olika verksamheter och på oerhört många olika sätt. Hur du gör beror på det sammanhang du befinner dig i och vad ditt syfte är. En fråga vi ibland får är om det går att använda kooperativt lärande om jag bara möter eleverna då och då. Kan jag arbeta kooperativt trots att eleverna möter andra lärare som kanske gör på andra sätt? Kan jag använda grupper trots att vi kanske inte hinner lägga massa tid på gruppidentitet då vi bara har 60 min i veckan? Kan jag använda samarbete även om jag möter elever i blandade grupper där de inte känner varandra?

Det korta svaret är: JA! Du kan använda kooperativt lärande oavsett hur ofta du träffar eleverna. Du kan till och med använda kooperativt lärande om du träffar personerna i fråga enbart en gång! Det som kan variera är hur du använder det och vad inom KL du väljer att använda. Målet är alltid att stärka elevernas lärande genom samarbete och få människor att bli viktiga för varandra. Elever ska känna att de bryr sig om varandras lärande och vilja att det går bra för varandra. Utifrån ditt ämne och ditt innehåll kan du fundera över: Hur och när kan eleverna få stötta varandra att förstå innehållet? På vilka sätt kan eleverna bli viktiga för varandra under stunden jag har dem? Här nedan följer några tips som kan hjälpa dig att hitta hur KL kan underlätta för dig och dina elever.