Kategoriarkiv: Strategi

Konflikthantering: hur lär vi ut det?

I en klass skulle eleverna arbeta i grupper om fyra. Varje grupp skulle diskutera en fråga och en i varje grupp skulle skriva vad gruppen kom fram till. Om de behövde hjälp skulle de först fråga varandra. Efter någon minut kommer tre elever fram till mig, de säger: “Niclas, Alex vägrar lyssna. Du får säga till honom!” Jag tittar bort mot gruppens bord. Alex sitter demonstrativt under bordet med armarna i kors.

Jag funderade en stund och sa sedan till de tre eleverna: “Oj, vilken spännande utmaning. Ni ska ju se till att alla är med. Men hur kan ni lösa det här problemet? Tänk en stund, viska till varandra och testa en lösning”. Eleverna tittade först stint på mig. Men efter en stund började de viska med varandra. Jag gick vidare till en annan grupp som behövde min hjälp. Efter några minuter tittade jag bort mot gruppens bord. Nu såg jag ingen i gruppen. Har de sprungit ut? Oj. Men titta. Under deras bord sticker det ut flera ben. Jag böjer mig ner och ser att Alex håller i pennan och skriver. Hela lektionen jobbar gruppen under bordet. På slutet kommer de ut och visar det de gjort. Jag berömmer gruppen och särskilt Alex som antecknat vad gruppen pratat om. Alex fick sedan ta hem det han skrivit. Någon vecka senare fick jag ett mail från hans mamma. Med i mailet fanns en blid på deras kylskåp hemma med ett papper på. Hans mamma skrev: “Han har aldrig varit så stolt över något han gjort i skolan förut. Jag fattar inte riktigt varför. Det är ju bara ett papper med några meningar på.”

Jag vill prata om konflikter som uppstår i skolan. Som du säkert redan vet är det oundvikligt att det kommer ske konflikter mellan eleverna. Men som vuxna vill vi naturligtvis minimera antalet konflikter och det kan ibland leda till att vi som lärare kliver in med vår lösning för tidigt. Men jag har insett att när vi gör det här, så tar vi bort möjligheten för eleverna att träna upp sin konfliktlösningsförmåga. Vi tar bort möjligheten för dem att lära sig själva att lösa problemet och hitta en väg framåt. Istället för att alltid säga “Gå till en vuxen” som första steg, kan vi istället hjälpa eleverna att lära sig olika strategier som de kan använda för att själva prova att lösa sina egna konflikter.

Läs mer

Matematisk starter!

Igår hade jag en fördjupningsworkshop i kooperativt lärande i matematikundervisningen för matematiklärare där jag berättade om hur jag startar lektioner. Jag har ofta använt en start-uppgift i matematik som står på tavlan direkt när eleverna kommer in i rummet. Uppgiften ska väcka deras nyfikenhet, vara kreativ och leda till tänkande och resonerande. Jag gillar uppgifter som är öppna och där eleverna kan skapa ny matematik och komma fram till flera olika lösningar. Dessa kan de sedan berätta om eller jämföra med sin bänkkamrat. Jag listar här nedan några av de jag själv använt som du kan använda eller inspireras av för att skapa helt egna uppgifter. Om eleverna sitter i par eller grupper brukar jag låta dem “surra” kring startuppgiften och därefter lyfter vi lösningar eller räknar ihop hur många förslag vi fick i hela klassen. Ibland använder jag mig av “veckans tal” eller “veckans problem” där vi på varje lektion fortsätter att samla nya lösningsförslag. Uppgiften brukar ta mellan 1-6 minuter och är ett utmärkt sätt att starta lektionen trots att alla elever inte ännu kommit in från en rast. Du kan självklart anpassa dessa uppgifter till exakt det område ni arbetar med just nu i matematiken.

Min filosofi i matematiken är att matematiska samtal bör syfta till att utveckla tänkandet till skillnad från att kontrollera att elevernas ska svara rätt.

Läs mer

Berättelsebaserad undervisning

Har du upplevt den där känslan när du precis har avslutat en bok som var så bra att du inte kunde sluta läsa? Den där typen av bok som fick dig att stanna upp halva (hela?) natten och som du nu bara måste berätta om för andra? Det är en känsla vi alla kan känna när vi läser böcker. De får oss att drömma, känna och uppleva saker vi själva inte varit med om. Men vi är där, mitt i sagan. Det magiska med berättelser är att de kan ta oss ut i Saharas öknar eller runt Jupiters månar. Vi kan vandra uppför Everest toppar, ta oss igenom en snöstorm och bli vän med en talande isbjörn. Berättelser kan få oss att förstå oss själva och uppmana oss att tänka i nya banor. Denna kraft behöver användas i klassrummet!

Älskar du eller dina elever också sagor och berättelser? Vill du utveckla din högläsning till något mer? Vill du skapa en mer sammanhängande undervisning med en tydlig röd tråd? Varför inte prova något nytt?

Läs mer

Roller för att stärka lärandet

Roller kan användas för att effektivisera samarbete och stötta lärandet i gruppen. Det finns inget egenvärde i att använda roller utan jag gör det för att stärka båda samarbetet och lärandet. Jag behöver därför fundera på syftet med rollen, varför den behövs, vad den ska bidra med och hur jag kan stötta eleverna i användandet av rollen så att det leder dit vi vill. Beroende på uppgiften kan jag använda en roll per grupp eller flera; i strukturen Mötas på mitten till exempel kan det ibland vara bra med en sekreterare. I vissa uppgifter kan varje gruppmedlem få en roll. Om eleverna exempelvis ska lösa ett matteproblem kan vi ha en uppläsare som läser problemet högt och ser till att alla förstår vad som efterfrågas, en tidtagare som håller koll på tiden, en sekreterare som skriver/ritar gruppens lösning och en redovisare som redovisar lösningen inför klassen. Om jag märker att det blir för många roller och att eleverna blir förvirrade får jag ta ett steg tillbaka och förtydliga. Jag kan rotera rollerna efter varje uppgift eller låta rollerna vara kvar under hela lektionen. Vissa roller kan bytas efter en dag eller en vecka, exempelvis materialförvaltare. Beroende på situationen kan eleverna få ett rollkort, rollerna kan skrivas på tavlan eller ges muntligt – alltid med lärandet i fokus.

Läs mer

3F – feedback, feedup, feedforward

En av de kooperativa grundprinciperna är 3F – feedback, feedup, feedforward. Grundprinciperna hjälper oss att få till effektiva samarbeten där elever lär mer av att lära tillsammans. När vi jobbar med kooperativt lärande över tid kan vi ta stöd av grundprinciperna. I detta inlägg bryter vi ner 3F lite mer och ger tips kring hur denna kan se ut i praktiken.

Grundprincipen 3F handlar om att se till att skapa tid för reflektion och återkoppling kring det som sker i klassrummet. Genom reflektionen kan vi ta lärandet och samarbetet till nästa nivå, och utveckla eleverna över tid. Reflektionen hjälper eleverna att få syn på sitt och andras agerande och pekar ut riktningen framåt.

Beroende på syfte och uppgift kan reflektionen ske innan ett samarbete, mitt under ett samarbete och efter ett samarbete.

Läs mer

Kooperativ läsning

Det finns få saker kooperativt lärande passar så bra till som att läsa och förstå texter. Genom att läsa och diskutera våra tankar kan vi tillsammans förstå innehåll och ställa frågor till varandra om texter och dess budskap. I boken Meningsfullt lärande ägnar jag och Jennie ett helt kapitel åt hur du på olika sätt kan få elever att läsa och förstå texter tillsammans. Här nedan finns några idéer som kan inspirera och få dig att pröva nya sätt att använda eleverna som en resurs för att förstå och tolka budskap i texter. Grundtanken är att se eleverna som en lärresurs för varandra och att utnyttja det kunskapsgap som finns mellan människor när de läser texter. Så fort en elev får en unik tanke andra inte har vill elever dela dessa och lyssna på andras tankar. Samma gäller om elever läser olika delar av en text som de sedan kan lära ut eller sammanfatta inför varandra. På det sättet blir de närmsta kamraterna en mottagare av elevens tankar och frågor. De olika sätt som presenteras nedan kan anpassas för olika former av texter och inspireras av, göras om eller utökas beroende på syfte och mål med en läsaktivitet.

Läs mer

Att arbeta gruppstärkande: bygga en undervisningsgemenskap

En stor del i att vara lärare handlar om att bygga en undervisningsgemenskap där eleverna känner sig trygga. När människor är trygga och vågar säga vad de tycker främjas lärandet. Att arbeta gruppstärkande handlar inte enbart om att då och då göra gruppstärkande övningar, utan att verka för goda relationer samtidigt som vi undervisar kring det innehåll eleverna ska lära sig. Det handlar om att möjliggöra för social utveckling och kunskapsutveckling samtidigt, och är en process som pågår under hela elevernas skolgång. Det blir inte “klart” efter en uppstartsvecka med fokus på värdegrunden. Läraren måste hela tiden verka för att undervisningsgemenskapen stärks och utvecklas. I detta inlägg delar vi lite tankar kring detta och länkar till fler inlägg som beskriver konkreta övningar.

Läs mer

Att göra eleverna redo för samarbete

När elever ska samarbeta med varandra behöver vi lärare ta ett ansvar för att hjälpa dem att vara redo för samarbetet, oavsett om de ska vara en grupp i flera veckor eller i ett par minuter. I inlägget om gruppidentiet beskriver vi hur man kan jobba med att skapa en sammanhållning i grupper som ska jobba med varandra över tid. I detta inlägg beskriver vi de små saker du som lärare kan göra för att rikta eleverna mot varandra innan de ska samarbeta – vare sig det är i en långvarig grupp eller en tillfällig grupp. Genom mitt agerande som lärare kan jag förbereda eleverna inför samarbetet och öka chansen att de lyckas tillsammans. Här nedan finns några exempel som ibland kan användas för att göra eleverna mer redo för ett kort samarbetsmoment.

Läs mer

Parpromenad

Använder du parsamtal då och då, och vill att eleverna också ska få röra sig? Har du långa lektionspass där det behövs en paus med ett syfte? Vill du ta vara på tiden när eleverna går till och från matsalen/idrottshallen/slöjden? Använd en parpromenad!

En parpromenad innebär att eleverna får en fråga att diskutera under tiden de promenerar tillsammans. Frågan kan ha olika syften. Det kan vara en fråga för att lära känna varandra, behandla lektionsinnehåll, utvärdera eller bearbeta dagen. Parpromenad kan användas som en paus under lektionen för att skapa rörelse och samtidigt bearbeta innehållet, eller som ett sätt att strukturera promenader till matsal eller liknande, vare sig promenaden sker inomhus eller utomhus.

Läs mer

Samarbetsfärdigheter i praktiken

“Det är så tydligt att det inte räcker att bara använda strukturer i undervisningen, jag måste också undervisa utifrån de sociala mål eleverna behöver för att klara av samarbete.”

Att arbeta med kooperativt lärande innebär inte att bara använda strukturer såsom EPA i undervisningen. Strukturer kan vara bra verktyg som hjälper mig som pedagog att få till samarbetssituationer där eleverna behöver varandra. Det räcker dock inte med det. Kooperativt lärande är mer än en metod eller enkla trix, det är ett förhållningssätt. Som läraren i citatet ovan upptäckt består det kooperativa förhållningssättet av en oerhört viktig social aspekt. När elever ska samarbeta och samtala med varandra behöver jag som pedagog synliggöra hur detta ska gå till. Hur ser ett effektivt samarbete ut? Hur gör man när man samarbetar? Vad innebär det? Hur kan vi stötta varandra? Pedagogen kan välja att synliggöra samarbetsfärdigheter för eleverna på många olika sätt. Hur det synliggörs påverkas av det innehåll ni arbetar med, vilka eleverna du har i din grupp och utifrån ditt sätt att leda. Men… ska du använda samarbete i undervisningen kan inte det sociala glömmas bort, utan behöver finnas med som en röd tråd i det ni gör. När vi utvecklar elever i hur man samarbetar och synliggör hur ett effektivt samarbete kan se ut blir de bättre på det. (För forskning kring detta se t.ex. HÄR , HÄR och HÄR). Detta behöver ske tillsammans med kunskapsinlärningen när innehållet arbetas med, och inte som isolerade moment på en EQ-lektion en gång i månaden. Här nedan beskrivs några olika sätt att arbeta med socialt och emotionellt lärande på ett integrerat sätt i undervisningen. Syftet är att stärka elevers lärande och mående, synliggöra goda exempel och sprida effektiva samarbeten i gruppen. Exemplen nedan kan användas oavsett om du jobbar med en förskoleklass eller en gymnasieklass.

Läs mer

Att stötta samtal mellan elever

Kooperativt lärande handlar mycket om att skapa möten mellan människor där de får samtala och stötta varandra i lärandet. I samtal möjliggörs flera saker. Vi får chans att befästa vår kunskap genom att sätta ord på det vi kan och dela det med någon annan. Vi får chans att få nya kunskaper när vi lyssnar på någon annans tolkning och förståelse. Vi får chans att fördjupa vår kunskap när vi kombinerar det vi kan och stöttar varandra vidare. Genom samhandlingar ökar också ofta motivationen att lära, då det jag tänker och säger påverkar fler än bara mig själv. Vi skapar också ett klassrum där allas röster blir hörda i en demokratisk gemenskap. Ann Pihlgren skriver i Sokratiska samtal i undervisningen att “Dialog är en samarbetande form av samtal, där samarbetet förutsätts ge vinster för alla deltagare.” Vi låter inte eleverna samtala med varandra i par eller grupp bara för att, utan vi vill att eleverna ska få ut någonting av det och vi tror att samtal kan leda lärandet framåt. Hur kan vi då stötta eleverna i dessa par och gruppsamtal? Hur ser vi till att alla får möjlighet att delta och höras? Hur möjliggör vi för samtal som leder lärandet framåt?

Läs mer

Vikten av instruktioner

Efter att jag och Jennie besökt hundratals skolor och klassrum där lärare applicerar kooperativt lärande har vi utvecklat en bredare förståelse för när KL fungerar och varför det fungerar. En av flera lärdomar vi gjort är hur viktig pedagogen är för att samarbete ska fungera i en situation. Men vad konkret är det pedagoger gör när det fungerar bra? En tydlig framgångsfaktorer vi sett är hur läraren ger instruktioner kring samarbete och hur läraren förbättrar sina instruktioner över tid.

Läs mer

Utveckla nya samtalsmönster

Det vanligaste samtalsmönstret i svenska klassrum är handuppräckning utifrån IRE – Initiering, Respons, Evaluering. Läraren ställer en fråga, eleverna räcker upp handen, läraren ger respons på svaret och bedömer det. IRE är en enkel metod som de flesta lärare och elever är vana vid. Den kan fungera bra i vissa situationer men medför också vissa problem.

  • Enbart några elever räcker upp handen och får svara, vissa elever räcker aldrig upp handen.
  • De elever som räcker upp handen är aktiva i diskussionen, de andra tappar delaktighet och kan sluta lyssna på vad som sägs.
  • Elever som har egna bra tankar blir besvikna om de inte får svara på frågan vilket gör att de inte räcker upp handen lika många gånger.
  • Eleverna får inte möjlighet att resonera och diskutera kring frågan utan ska producera ett snabbt svar vilket kan leda till ett fråga-svara-gå vidare utan att elevernas egna tankar får plats.
  • En del elever hinner inte uppfatta att en fråga ställts förrän någon redan har svarat på den. De får därmed inte tid att tänka eller diskutera vad de tänker.
  • En del elever vill eller vågar inte säga sin tanke inför hela gruppen av olika anledningar vilket gör att de inte riktigt är med när frågor ställs.
  • Läraren får bara veta vad några elever tänker och inte vad gruppen kan om frågan som helhet.
  • Diskussionen avstannar ofta fort efter ett eller ett par svar och frågan anses vara “avklarad”.

Hur kan vi göra vid mer resonerande frågor? Vad har vi för alternativ? Vad finns det för verktyg som kan skapa en mer jämn delaktighet där allas röster blir hörda? Hur får vi ett mer flerstämmigt klassrum? Kooperativt lärande handlar om att skapa möten mellan människor kring ett innehåll. Vi ökar delaktigheten och aktiviteten bland elever för att skapa motivation och lärande. För att få till en förändring eller prova nya samtalsmönster behöver vi som lärare ta medvetna steg. Här nedan följer ett antal tips och idéer du kan använda för att långsamt förändra de samtalsmönster som finns i ditt klassrum. Vi rekommenderar att du tillsammans med kollegor väljer några sätt som ni testar under ett par veckor, för att sedan utvärdera tillsammans. Blev det någon förändring? Läs gärna detta inlägg som beskriver vad du som lärare behöver tänka på kring att ge instruktioner. HÄR kan du läsa om hur läraren kan stötta samtal mellan elever.

Läs mer

Stå upp för din grupp

Frustrationen när man inser att det alltid är samma elev/elever som sammanfattar gruppens tankar inför klassen trots att alla elever var igång och diskuterade när de var uppdelade i smågrupper… igenkänning?

Så var det ofta i mitt klassrum på högstadiet och jag kämpade med att slumpa vem som skulle stå för gruppens svar i helklass. Elever som inte var beredda på att få presentera duckade och frågan gick över till den eller de som oftast tog rollen som presentatör. Numera arbetar jag främst med vuxna (rektorer och förskolechefer) och har insett att mönstret från mitt klassrum upprepar sig även här. Jag har jobbat med flera kooperativa strukturer för att få igång kunskaps- och tankeutbytet mellan alla i gruppen. Det kan du läsa mer om i tidigare inlägg, här.

Skärmbild (49)

Strategin Stå upp för din grupp handlar om att vem som helst i den lilla diskussionsgruppen ska kunna presentera gruppens tankar i ett större sammanhang. Innan den lilla gruppen inleder sitt samtal numrerar man, inom gruppen, sina gruppmedlemmar. När tiden för samtalet är slut säkerställer man att alla i gruppen kan presentera gruppens tankar innan man återsamlas i den stora gruppen. Väl i den stora gruppen slumpas vem som ska presentera gruppens tankar genom ledarens/lärarens val av siffra.

Detta fick min grupp av förskolechefer och rektorer som genomför Skolverkets Leda digitalisering göra sist vi träffades. Plötsligt var gruppdynamiken en annan. Personer som tidigare inte självmant tagit på sig rollen som presentatör gjorde ett fantastiskt jobb med att förklara gruppernas tankar. Personer som i vanliga fall tar på sig rollen som presentatör fyllde nu istället på med eventuella tankar efter att den utsedda presentatören kände sig nöjd. När talutrymmet fördelades på det sättet var det också lättare för fler att fylla på med mer input. På kort tid hade vi då fått ut mer i helgrupp av fler individer än vid tidigare tillfällen. Det här kommer garanterat vara en given strategi på våra kommande träffar och jag önskar att jag hade haft den här strategin i bakfickan när jag jobbade på högstadiet.

 

 

Strategi: Hemliga lådan

Strategi: Hemliga lådan är ett verktyg för att diskutera förslag och lösningar i en grupp genom att resonera och föra en dialog. Genom att separera olika förslag från person kan dessa diskuteras i grupp utan att det leder till personangrepp. Den gyllene regeln när strategin används är att INTE kritisera förslaget och personen som skrivit förslaget. Det ska nämligen vara hemligt vem som skrev förslaget. Gruppen ska diskutera de olika förslagen sakligt och resonera sig fram till ett gemensamt beslut. Vilka för- och nackdelar finns det?

  1. Eleverna skriver olika förslag på en lösning eller beslut på en tom remsa. De lägger ner dem i en gemensam låda i mitten på bordet.
  2. Efter att alla lagt i något i lådan bryter de. Blanda remsorna i lådan.
  3. En i grupper får rollen som “Uppläsare”. Denne drar en remsa och läser den för gruppen. Gruppen diskuterar vad de tycker om förslaget ett varv runt.
  4. När alla förslag diskuterats väljer gruppen gemensamt ett förslag/beslut de tror är rimligt eller bäst för gruppen.

Om gruppen fastnar i sina dialoger kan de används Strategi: Värdera för att visuellt se hur de ligger till i gruppen.

Strategi: Värdera

Strategi: Värdera är ett verktyg för att nå ett gemensamt beslut i en grupp. Vid uppgifter där eleverna ska komma fram till ett gemensamt beslut i en grupp kan det uppstå friktion. Eleverna behöver kunna värdera förslag och säga sin mening utan att bli angripna eller kritisera person. Denna strategi är effektiv för att snabbt i en grupp kolla av hur de tänker gemensamt kring en fråga.

  1. Eleverna är indelade i grupper, gärna 4 per grupp.
  2. En elev säger ett påstående, visar en bild eller läser en text remsa i gruppen.
  3. En annan elev säger “1-2-3, Visa fingrarna!”
  4. Alla elever visar hur de värderar det som sägs mellan 1-5 fingrar. Räkna sedan poäng.
  5. De kan därefter diskutera varför de värderade mellan 1-5. Gå ett varv runt.
  6. Eleverna kan sedan göra om värderingen med en ny omgång. Har något ändrats?

Detta kan modelleras i helklass eller i en ringsamling så eleverna lär sig metoden att både värdera förslagen och diskutera sig fram till ett gemensamt beslut.

Strategi: Minutfingrar

Ett vanligt problem som uppstått för oss när vi arbetar med grupper i undervisningen är att de arbetar olika fort. Minutfingrar är en strategi där du som lärare snabbt får information hur lång tid grupperna anser sig behöva. I enkelhet frågar du grupperna om hur de tidsmässigt ligger till mot målet och ber dem snabbt diskutera med varandra. Därefter ber du en elev per grupp visa hur många minuter de tror de behöver för att kunna slutföra sina uppgifter med sina fingrar.

  1. Elever arbetar i grupp med ett gemensamt mål som de ska slutföra.
  2. Du pausar gruppernas arbete efter en stund och ber de tänka tillsammans, ex Huvuden ihop! hur många minuter de behöver för att bli klara med uppgiften.
  3. En elev per grupp visar med fingrar hur många minuter gruppen behöver för att uppnå det gemensamma målet och bli klara med uppgiften.
  4. Du väljer en tid utifrån det du ser från de olika grupperna (ex. grupper visar 0-2-3-1 och du väljer 2 min).

Denna strategi hjälper eleverna att föra samtal med varandra och träna på planera och strukturera sin tid tillsammans och avgöra hur de ligger till. De behöver rikta sig mot varandra och fundera hur de ska arbeta vidare och vad de behöver göra för att uppnå ett gemensamt mål. De tränas även att arbeta effektivt och ta ett gemensamt ansvar för gruppens arbete.

Strukturer och strategier – vad är det?

Inom kooperativt lärande används begreppen struktur och strategi flitigt. Men vad är en struktur egentligen? Och vad skiljer en struktur från en strategi? Det ska vi försöka reda ut i detta inlägg.

Struktur

En struktur kan liknas med ett recept i en kokbok, men utan ingredienser (innehåll). En struktur kan till exempel berätta hur något ska genomföras, hur länge det ska pågå, i vilken ordning uppgifter ska göras och vad som förväntas av eleverna.

Läs mer

Strategi: Höjning

Har du elever som vid grupparbeten hamnar lite vid sidan och inte bidrar? Ibland finns det barriärer av olika anledningar som gör att delaktigheten sjunker för dessa elever. Det kan vara språkbarriär för nyanlända, det kan vara osäkerhet kring kunskaper eller det kan bero på social status. En strategi jag använt med framgång för att få dessa elever att bidra mer kallar jag för “Höjning”. Denna kan göras på flera sätt och även planeras in i elevernas gemensamma arbete i grupp.

  1. Lyssna och observera grupper när de arbetar.
  2. Ta en specifik händelse från en elev med lägre status och gör en observation kring vad denna händelse leder till. Exempelvis som att eleven ställer en fråga, gör en koppling till något de tidigare arbetat med eller undrar hur gruppen ska arbeta vidare.
  3. Höj denna händelse i gruppen och hela klassen tillsammans med din observation. “Jag såg att Stefan ställde en fråga om hur man gör växlingen vid tiotalsövergångar. Det är en väldigt bra fråga som fick gruppen att diskutera och komma fram till en lösning, bra bidrag Stefan!”

Du kan även i förväg välja ut specifika uppgifter du vet att en elev som har svårigheter att bidra ska göra. Exempelvis att du ger ansvar till en specifik elev du vill höja att rita gruppens lösning vid problemlösning, ställa frågor i gruppen, ansvara över material eller läsa uppgiftsfrågor mm. Därefter gör du en observation och höjning av vad detta har bidragit till gruppen. Denna strategi hjälper till att öka delaktigheten för elever som är mindre aktiva vid grupparbeten. Samtidigt lär du eleverna att man kan bidra på många olika sätt när man arbetar tillsammans och att fler förmågor än att vara snabb eller duktiga på att lösa problem är viktigt vid gemensamt arbete.

Strategi: Vad vet du?

Hur kan läraren på ett snabbt sätt få med elevernas förkunskaper kring ett tema eller område i undervisningen? Vid mina klassrumsbesök har detta framstått som ett svårt område. Att aktivera förförståelse är viktigt både för att läraren ska veta vad eleverna redan kan och för att eleverna ska kunna lotsas in i ämnet genom det de redan vet. Av det jag ser är det vanligtvis handuppräckning eller EPA som används för detta. Men det finns så många fler enkla sätt att göra det på som både synliggör förkunskaper för läraren och samtidigt sprider kunskaper mellan elever. En strategi jag ofta använder och rekommenderar kallar jag för “Vad vet du?”. Strategin är effektiv, enkel och kräver näst intill ingen planering för läraren.

  1. Eleverna får ett tema att fundera kring vad de kan och vet. Ofta skriver jag det i mitten på tavlan med frågan “Vad vet du?” ovanför.
  2. Eleverna får skriva allt de tänker på eller vet om temat på tid (1-5 min timer på projektor/smartboard).
  3. När tiden är slut använder jag en struktur för att dela kunskapen mellan eleverna i klassen. Ex Berätta mera, Speed-dating, Inre-yttre cirkel eller Rondellen i grupp. Variera gärna!

Strategin är oerhört bra för att aktivera förförståelse och dela erfarenheter mellan eleverna. Du kan samla in det de skrivit och därefter använda ord eller begrepp de själva kan för att koppla elevernas vardagsspråk till skolspråket.

« Äldre inlägg