Har du upplevt den där känslan när du precis har avslutat en bok som var så bra att du inte kunde sluta läsa? Den där typen av bok som fick dig att stanna upp halva (hela?) natten och som du nu bara måste berätta om för andra? Det är en känsla vi alla kan känna när vi läser böcker. De får oss att drömma, känna och uppleva saker vi själva inte varit med om. Men vi är där, mitt i sagan. Det magiska med berättelser är att de kan ta oss ut i Saharas öknar eller runt Jupiters månar. Vi kan vandra uppför Everest toppar, ta oss igenom en snöstorm och bli vän med en talande isbjörn. Berättelser kan få oss att förstå oss själva och uppmana oss att tänka i nya banor. Denna kraft behöver användas i klassrummet!
Älskar du eller dina elever också sagor och berättelser? Vill du utveckla din högläsning till något mer? Vill du skapa en mer sammanhängande undervisning med en tydlig röd tråd? Varför inte prova något nytt?
Alla pedagoger som någon gång varit ute på rast med eleverna har stött på konflikten då barnen är oense i en lek. Det kan till exempel bottna i oklarheter kring vilka regler som gäller. För att alla barn ska känna sig trygga i de lekar som leks så behöver reglerna klargöras för alla. Då kan denna sortering komma till användning. Den kan enkelt kopplas till LGR11 med som en förlängning av skoldagen då man arbetar med instruerande texter.
I vår förskoleklass håller vi på att bekanta oss med bokstäverna, både de gemena och de versala. De flesta barnen är relativt säkra på vad de versala bokstäverna heter, men gemenerna och bokstavsljuden är däremot lite klurigare. Därför fick barnen idag träna på bokstävernas utseende och bokstavsljuden med strukturen Hör vi ihop? Läs mer
I svenska och SVA arbetar vi i årskurs fem just nu med gemensam läsning av boken Den osynliga flickan av Deborah Ellis. Boken handlar om Parvana som är elva år och bor med sin familj i huvudstaden Kabul i Afghanistan. Under den hårda talibanregimen blir livet alltmer ohållbart för Parvana och hennes familj. När pappan blir fängslad beslutar sig Parvana för att göra det enda möjliga: att klä ut sig till pojke och ta arbete på marknaden. Detta är en bok som berör och det finns mycket att diskutera tillsammans med elever, vilket gör att den passar extra bra i ett kooperativt arbete.
Under flera års tid har vi gjort egna julkalendrar tillsammans i vår 4-5-6:a. Det är ett stort projekt där svenska och bild integreras. Det färdiga resultatet mynnar ut i en kalender bestående av små filmer; en för varje skoldag i december. Det är ett roligt men krävande arbete; det tar mycket tid och energi, och just nu har jag ganska många elever som har svårt att samarbeta. Så i år hade jag tänkt stå över det arbetet; vi behöver nog först jobba med samarbetsfärdigheterna, tänkte jag. Julkalendern skulle få anstå till nästa år.
Men så hörde jag mina fyror med förväntan i rösten tala om hur det skulle bli att göra julkalendern, och då fick jag dåligt samvete. Det var uppenbarligen ett arbete som de har sett fram emot länge, och dessutom behöver vi ju jobba med berättande skrivande. Jag tänkte om och bestämde mig för att försöka använda årets julkalender till att träna på att samarbeta istället.
När jag berättade att det var dags att påbörja arbetet med julkalendern hördes lågmälda Ja! och Yes! i klassrummet. Jag berättade om min grundidé och läste mitt utkast till det första avsnittet. Klassen godkände idén, och sen gjorde vi som vi brukar; alla fick ett papper med några frågor på. Där får eleverna komma med förslag på händelser, problem, överraskningsmoment, personer och varelser som kan dyka upp i vår julkalender. Med hjälp av deras förslag gör jag sedan ett kortfattat råmanus till de olika avsnitten.
Eleverna arbetar i skrivpar som tillsammans gör ett avsnitt som läses in och illustreras, och redigeras ihop till små filmer i iMovie.
Jag valde ut dessa samarbetsförmågor som jag tyckte var de viktigaste för att samarbetet i skrivparen skulle fungera.
Stanna i skrivparen!
Tala vänligt till varandra (min omformulering av reagera vänligt på varandra)
Lyssna aktivt på varandra
Ta in varandras idéer
Uppmuntra varandra
Dessa punkter står som en påminnelse på Classroomscreen under arbetet.
I år handlar kalendern om en klass, och innan de började skriva fick de hitta på sina namn. Dessutom hade just de kompisarna ett speciellt sätt att hälsa på varandra. Namnen och hälsningsritualen fungerade fint som en initieringsrit och skapade en gemenskap i skrivparen.
Inläsning pågår
Varje skrivpar får respons på sin text, och när bearbetningen är klar är det dags att dela upp texten emellan sig och läsa in den. Här krävs det koncentration, tajming och följsamhet. Uppmuntransdelen är extra viktig här eftersom det är känsligt för många att höra inspelningen av sin egen röst.
När det gäller illustrationerna har vi under åren byggt upp en stor bildbank med bakgrunder, personer, djur, hus, möbler etcetera, som vi använder vid bildskapandet, då det är inte så många bilder som behöver nyproduceras längre. Att göra bildmontagen är ett ganska pilligt arbete, så det är tur att det finns fyra händer. Bilderna och de inlästa texterna redigeras ihop till små filmer och läggs ut på Youtube.
Del av bildbankenNär alla bildkomponenter är på plats är det dags för fotografering.
Arbetet inom paren har hittills fungerat bättre än jag vågat hoppas; de har roligt ihop och stimulerar varandra i skapandeprocessen. Att vi har börjat arbetspassen med att tala om samarbetsfärdigheterna, och avslutat många pass med att utvärdera hur samarbetet har gått, har verkligen varit till stor nytta för oss. Det jag tycker så mycket om med julkalenderarbetet är det positiva ömsesidiga beroendet, att det verkligen blir en helhet; allas avsnitt behövs och är lika viktiga.
Att aktivt delta i ett samtal kan vara både svårt och jobbigt för många elever, och i synnerhet de med Npf. Att tala om vad man själv tycker och tänker går ofta bra, men det där med att ställa relevanta frågor och kommentera det kamraterna säger “på ett sätt som upprätthåller samtalet”, som det står i kunskapskraven i svenska, det kan vara riktigt svårt! Jag behöver hjälpa mina elever att utveckla de förmågorna.Läs mer
SFI är en kvalificerad språkutbildning för vuxna invandrare som har ett annat modersmål än svenska. Utbildningens syfte är att inlärarna får grundläggande kunskaper i svenska och att språket är funktionellt i det svenska samhället, dvs. att undervisningen är anpassad till inlärarnas behov i vardags -, samhälls- och arbetslivet. Läs mer
