SFI är en kvalificerad språkutbildning för vuxna invandrare som har ett annat modersmål än svenska. Utbildningens syfte är att inlärarna får grundläggande kunskaper i svenska och att språket är funktionellt i det svenska samhället, dvs. att undervisningen är anpassad till inlärarnas behov i vardags -, samhälls- och arbetslivet.

Jag kommer här att skriva om min egen erfarenhet av kooperativt lärande och hur mina tidiga undervisningsmetoder har kunnat sammanfogas med den nya modellen. I mitt klassrum blev kooperativt lärande en modell som samtidigt har kunnat täcka flera av de domäner som kursen syftar till. Lärare som undervisar i SFI vet att det innebär många små bitar som hela tiden samspelar med varandra och om en bit inte är med i samspelet påverkas inlärningen. Det innebär att undervisningen måste vara flexibel och individanpassad. Flexibiliteten och individanpassningen inom vuxenutbildningen innebär att läraren måste hitta passande undervisningsmodeller vilka kan erbjuda inlärare det de behöver i det nya samhället – funktionellt språk och integration genom språkundervisningen.

Ny vecka, ny början…

När man undervisar i SFI är höst- och vårtermin indelad i ett antal intagningsperioder. Det betyder att vi får nya elever ganska ofta. Detta innebär att det i gruppen finns både elever som studerat ett tag och elever som är helt nya. Det är spännande och jättetrevligt, men samtidigt utmanande.

Hur möter vi de nya eleverna? Vad undervisar vi om den första veckan för att undervisningen ska bli rolig och givande, inte för svår för de nya eleverna och samtidigt inte för tråkig för de eleverna som gått längre på kursen? Dessa är vanliga frågor som jag funderar på varje gång nya elever kommer.

Genom att använda strukturen Mötas på mitten delar jag in gruppen i några mindre grupper. Grupperna får som uppgift att berätta om sig själva och om sina egna erfarenheter och förväntningar på kursen. De skriver ned detta på sitt gemensamma papper. I mitten skriver de ned gemensamma saker som de diskuterat. På detta sätt får jag som lärare kunskap om inlärarnas förkunskaper, behov och förväntningar.

Exemplen nedan visar hur eleverna diskuterar om sina egna behov i det svenska samhället och vilka kunskaper de behöver för att deras integrationsprocess kan gå bättre till.

Med denna modell har eleverna fått en flexibel, individ- och vuxenanpassad lektion samtidigt som de kommunicerat och varit delaktiga i gruppen. De fick lära känna varandra, lyssna på andras erfarenheter, uttrycka sina egna förväntningar på kursen och bli medvetna om gemensamma mål och ansvar.

På denna stund har jag som lärare fått tid och möjlighet att observera och få kunskap om mina studerande, deras förkunskaper, styrkor och behov. Gamla undervisningsmetoden ”presentera dig och berätta om dig själv för gruppen” har fått ny form. Att diskutera kring ett gemensamt tema och föra samtalen genom att ställa frågor till varandra blev effektiv, intressant och givande. Samtidigt var det lättare för de studerande att presentera sig i en mindre grupp än i en större grupp. Jag kunde börja fundera på vad jag behöver för innehåll på mina lektioner– vilka texter eleverna ska läsa, lyssna, skriva och samtala om.