Den här veckan hade Kooperativt lärande i Sverige (Kolis) styrelsemöte i Stockholm. Kolis är ett nätverk av lärare och fortbildare inom kooperativt lärande som träffas och diskuterar hur vi kan stötta utvecklingen av kooperativt lärande i Sverige. I måndags och tisdags hade vi besök av Adam Roubitchek från Chicago, USA. Adam jobbar med implementering av Cooperative learning och har länge jobbat tillsammans med Roger och David Johnson vars forskning och böcker format cooperative learning internationellt. Adam delade erfarenheter och lärdomar kring hur man stöttar lärare att anamma ett kooperativt förhållningssätt.
Fler och fler lärare runt om i Sverige har hört talas om kooperativt lärande. Vi ser fler och fler som börjar använda KL i sina klassrum. Ni kanske läser här på bloggen, inspireras av böcker, samtalar med kollegor, ser exempel på sociala medier och går utbildningar. Du är kanske ensam på din skola med ditt intresse eller så kanske ni har ett utvecklingsprojekt kring KL på skolan? I vår erbjuder vi flera kurser och utbildningar med olika inriktningar. Utbildningarna riktar sig till lärare, förstelärare, förskollärare och skolledare. Kanske någon av dem passar dig, din kollega eller din rektor?
Tvådagarskurser
I vår har vi fem tvådagarskurser (steg 1). Under kursens två dagar får du lära dig grunderna i kooperativt lärande där du får verktyg för att komma igång direkt i ditt klassrum. Du får testa strukturer, strategier, lära dig om grundprinciperna, hur du skapar grupper, tips kring ledarskap och mycket mer. Kursen riktar sig till alla som jobbar med utbildning, i alla skolformer och alla ämnen. BOKA HÄR
Tvådagarskurser
Göteborg 4-5 februari
Luleå 13-14 februari
Malmö 5-6 mars
Västerås 10-11 mars
Stockholm 2-3 april
Fortsättningskurs
Har du redan gått steg 1-kursen eller liknande? Har du kommit igång med kooperativt lärande och vill ta nästa steg? Vill du sprida KL till kollegor? Ska du kanske rentav leda ett utvecklingsprojekt kring kooperativt lärande på skolan? Då är steg 2-kursen för dig. I vår blir den av i Stockholm 7-8 maj. Dag 1 handlar om att ta nästa steg på din egen resa. Deltagarna får chans att dela erfarenheter, lösa problem och stötta varandra vidare. Dag 2 handlar om hur man kan tänka vid implementering av kooperativt lärande på en skola. BOKA HÄR
Förskola
Jobbar du i förskola eller förskoleklass och är nyfiken på hur kooperativt lärande kan se ut för barn mellan 2-7 år? I vår har vi två föreläsningar för er – Göteborg 3 februari och Malmö 4 mars. BOKA HÄR
Kooperativt ledarskap
Den 17 februari har vi premiär för utbildningen Kooperativt ledarskap. Den riktar sig till rektorer, skolchefer, förstelärare med skolutvecklingsuppdrag och utvecklingsledare som vill få fler verktyg för att leda en samarbetande skola. För mer information och bokning läs HÄR.
Uppdragsutbildningar
Om ni på er skola vill få stöd i ett implementeringsarbete kring kooperativt lärande kan vi tillsammans med er skräddarsy en plan där vi stöttar arbetet genom exempelvis workshops och uppdrag för lärare. För mer information om detta maila uppdragsutbildning@studentlitteratur.se eller läs mer HÄR.
Vi i åk 2 på Tamburinens skola i Norrköping har haft turen att komma med i Linköpings universitets projekt ”Låna en forskare”. Projektet går helt enkelt ut på att en forskare vid ett tillfälle kommer ut till klassen och berättar om sitt yrke. I vår klass bestämde vi oss för att ta tillfället i akt och passa på att förbereda oss väl och fundera noga över vad vi ville få svar på under forskarbesöket. I korta drag gjorde vi på följande sätt:
Förberedelse inför forskarbesöket genom att gemensamt bygga upp och repetera aktuella kunskaper om yrket och vad vi redan vet om forskningsområdet.
Varje elev fick fundera ut en fråga om yrket forskare.
Strukturen EPA. Eleverna fick i sina jobbarkompispar (axelkompisar) berätta vad de kommit på att de vill få svar gällande att jobba som forskare.
Alla frågor skrevs upp på klassrummets tavla.
Upprepade proceduren med EPA men nu utifrån vad man ville veta om forskningsområdet som vi förenklat/breddat till vad vad man kan göra med skräp, avloppsslam eller vattenrening.
Frågorna delades sedan ut till eleverna så att de på små lappar skulle skriva av en eller flera frågor med läslig handstil.
De renskrivna frågorna samlades in.
Strax innan själva forskarbesöket delades frågorna ut så att alla eleverna fick en alt två frågor var.
Eleverna tränade på att läsa frågan enskilt och sedan övningsläste de frågorna i sina jobbarkompispar.
Under själva besöket av forskaren turades eleverna om att ställa frågorna till forskaren Linus. Vi hade gjort en låtsasmikrofon som användes med stort allvar av både eleverna och inte minst av Linus.
Emma och hennes klass arbetar mycket med värdegrundsarbete. I det arbetet använder de ibland filmer som utgångspunkt för att diskutera olika frågor som berör eleverna. När de skulle titta på en film om skuld och ansvar (Om du var jag – om ansvar på UR skola) tänkte hon testa att lyfta elevernas frågor istället för att hon som lärare gav dem frågor att diskutera. På så sätt blir frågorna mer angelägna för eleverna. Hon valde att testa strukturen Vad undrar jag? för att få fram elevernas frågor och funderingar. Här nedan beskriver hon hur den lektionen gick.
I åk 4 lär vi oss om evolution och dess betydelse för vår jords utveckling. I detta moment skulle vi lära oss om hur djuren förändrades över tid, och kom upp på land från vattnet. För att stötta elevernas förståelse av detta fenomen läste jag en faktatext och använder mig av strukturen Mina bilder, dina bilder, där de får chans att rita sina egna tankar kring fenomenet och sedan ta del av andras tankar.
Lektion 1
Jag började med att förklara vad vi skulle lära oss om. Nästa steg var att beskriva hur vi skulle arbeta. Jag förklarad hur fyrfältaren skulle användas då detta var nytt för eleverna. För att se till att alla förstod gjorde jag ett exempel kring en orelaterad text. Jag förklarade att fokus i övningen var på att berätta sina tankar om texten och utveckla varandras förståelse om innehållet, inte en tävling i ritkunskap. Jag svarade på några frågor om upplägget och ställda några kontrollfrågor och lät några elever återberätta hur de upplevde att vi skulle arbeta. Sen satte vi igång med lektionen.
Område Väster i Ystad kommun håller på att implementera kooperativt lärande på sina tre enheter. Detta gör vi genom gemensamma workshops och arbete i KUG (Kollegiala utvecklingsgrupper). Inför träffarna har pedagogerna läst texter och genomfört uppdrag i klasserna. Sina reflektioner delar de i en gemensam padlet. Under workshopen brukar vi i grupperna diskutera olika förutbestämda frågor men denna gången valde jag att använda mig av strukturen ”Vad undrar jag?”. Alla fick utifrån det de läst skriva en lapp med något de undrade eller tyckte var intressant. Lapparna lades i mitten. De drog en fråga i taget och diskuterade den i gruppen. Eftersom tiden var knapp då grupperna även ska planera nya uppdrag så avbröt vi innan alla frågor var diskuterade. Frågorna kommer att delas med alla i ett gemensamt dokument så att alla kan ge tips och kommentera.
Precis som med eleverna dök det upp andra frågor än de som var tänkta att reflektera över och diskutera. Jag tycker att ”Vad undrar jag?” är en fantastisk struktur för att få reda på vad gruppen, elever eller kollegor, faktiskt undrar vilket i sin tur ger mig som ställer frågorna väldigt många nya tips, idéer och tankar inför vårt fortsätta arbete.
Vi har testat strukturen Mina bilder, dina bilder i vår klass med 44 elever i årskurs 2. Klassen är uppdelad i två grupper, röd och grön. Vi har använt strukturen i två olika uppgifter och båda grupperna har genomfört båda men i olika ordning.
Uppgift 1
Område: Att leva i världen Mål: Eleverna ska ha kunskap om några mänskliga rättigheter och barns rättigheter. Elevernas förförståelse: Eleverna har på tidigare lektioner arbetat med olika värdegrundsfrågor som t.ex. trygghet, vänskap och ansvar. Genomförande: Utgångspunkten för denna lektion var frågeställningen ”Vad behöver barn för att må bra i skolan?”. Eleverna skulle med hjälp av strukturen Mina bilder, dina bilder presentera sina tankar för varandra. Jag berättade för eleverna hur de skulle arbeta med strukturen. På tavlan fanns bilder och text som förstärkte det som jag beskrev.
När vi börjar arbeta med samarbete börjar vi ofta i paret. I ett par är det bara en person att förhålla sig till och tal- och handlingsutrymmet blir stort för båda. I paret är det därför sällan någon som blir utanför utan båda behövs och eleverna kan fokusera på att stötta och hjälpa varandra. Syftet är att båda ska lära sig så mycket som möjligt kring innehållet och komma ut som en vinnare ur samarbetet. I detta inlägg beskriver vi några enkla sätt att komma igång med paruppgifter där elever ska stötta varandra, diskutera frågor eller lösa uppgifter tillsammans. Paren kan användas tillfälligt där de arbetar under en lektion eller mer långvarigt som lär-par eller axelkompis (se lär-par).
Viktigt att tänka på
Skapa par som du tror på
Börja med korta, spännande uppgifter där eleverna får en positiv upplevelse av varandra
Modellera tydligt hur du vill att samarbetet ska gå till
Ge gärna gemensamma mål att uppnå i paret
Lyft fram det positiva du ser att de gör mot varandra
Strukturen Mina bilder, dina bilder är en fantastisk struktur för att utveckla förståelse för andras tankar kring ett innehåll. Innehållet kan vara en upplevelse, ett tema i en bok eller en ny erfarenhet. Strukturen kan efter att eleverna tagit del av erfarenheten användas för att fördjupa elevernas förståelse för innehållet. Den kan även stödja eleverna att kunna beskriva sina tankar för varandra. För att stödja denna process ritar Elev A en bild. Elev A ska därefter möta en annan elev (Elev B) och förklara sin bild och sina tankar så att Elev B kan rita Elev As tankar. Därefter ska Elev A lyssna och rita Elev Bs tankar. När Elev A och B berättat och ritat varandras förståelse går de vidare till varsin ny kamrat.
Strukturen kan fungera väl vid tillfällen där du vill att elever ska förklara, rita eller dela information mellan varandra för att öka förståelsen för ett innehåll. Strukturen passar även bra med yngre barn då den inte kräver skrivförmåga. Att rita en bild kring sin förståelse kan stödja samtal och skapa form och struktur kring elevens tankar. Strukturen kan därmed bidra till att utveckla kommunikation och ge stöd vid lärandet av nya språk. Genom att utveckla elevers bildspråk genom att ritprata kan de bli bättre på att förklara och redovisa sina tankar för varandra i andra situationer. I strukturen får eleverna tänka och skapa, förklara för någon annan vad de har ritat, lyssna på någon annans förklaring och rita andras tankar. I inlägget används ordet elev. Övningen kan dock användas även med barn i förskolans verksamhet, samt med vuxna elever.
Idag introducerade jag vårt arbete med spindlar. Tanken är att vi ska läsa och skriva faktatexter. Eftersom det är höst och Halloween närmar sig tänkte jag att spindlar kunde vara bra att arbeta med. De är både spännande och lite läskiga och eleverna har visat ett intresse kring frågan tidigare. För att bygga upp intresset lite extra hade jag lagt ut ett 20-tal spindlar lite här och där i klassrummet så att eleverna fick syn på dem när de kom in. Hela klassen gick på spindeljakt i klassrummet. Under tiden jakten pågick diskuterades det flitigt. En del var rädda för spindlar, en del tyckte de var söta och en del tyckte de var läskiga.
När kooperativt lärande används på en skola påverkar det hela skoldagen. Det vi gör på lektionerna påverkar fritidstiden, raster, korridor och matsal. Det vi gör på fritids och på rasterna påverkar lektionerna. Vi behöver se skoldagen som en helhet, för det är så eleverna upplever den. Här underlättar det när vi samverkar mellan de olika skolverksamheterna – lärare, fritidspedagoger, specialpedagoger, kuratorer, ledningsgrupp, vaktmästare m.fl. Kooperativt lärande är både ett förhållningssätt och en metodik. Vi strävar efter att ha en verksamhet där samarbete värderas, olikheter ses som en tillgång, där vi stöttar varandra, lär av varandra och där ett demokratitänk genomsyrar allt. Vilka verktyg och strategier vi använder för att nå dit kan se väldigt olika ut. Hur kan vi då tänka kring kooperativt lärande i fritidshemmet? Vilka verktyg kan vi använda där för att verka för kooperativa normer? Mycket av fritidshemmets verksamhet berör barns sociala kompetens, relationer och samarbete med varandra. I detta inlägg finns dels frågor ni kan använda för att tillsammans fundera kring hur ni kan utveckla tänket kring kooperativa normer på fritidhemmet, dels konkreta tips på saker man kan börja med.
Vid tillfällen där ni arbetar med värdeladdat innehåll såsom rättvisa, fördelning av resurser eller dilemman kan det vara värt att elever får ta en ställning och diskutera med oliksinnade. Det kan skapa en djupare förståelse för det ni arbetar med och utveckla elevernas resonemangsförmåga. Struktur: Kontraster är lik Hör vi ihop, men istället för att eleverna ska hitta någon de hör ihop med ska de hitta någon som skiljer sig från dem själva. Detta för att skapa kontraster som sedan kan diskuteras. Det är viktigt att elever får mötas kring sådant de inte tänker lika om och diskutera detta på positiva sätt – med nyfikenhet istället för fientlighet. Genom att förstå att vi tänker olika tränas eleverna i ett demokratiskt deltagande. De utvecklar sin metakognition och förståelse för andras sätt att tänka. Elever behöver även få utmanas i sina tankar och se hur olikheter och kontraster kan berika förståelsen. Strukturen kan exempelvis användas efter att ni sett en film, läst en text, funderar kring ett samhällsproblem eller diskuterat en fråga.
Att jobba med kooperativt lärande innebär att använda samarbete när det stärker lärandet. Läraren aktiverar elever i samtal och samarbeten kring innehåll när de känner att eleverna kan vinna något på det. Målet är att alla ska bidra och att alla ska få ut något av samarbetet. Eleverna lär tillsammans för att kunna enskilt. För att få det att fungera behöver eleverna förstå och känna på att de själva får ut något av samarbetet, och att de känner att de har något att bidra med. Det kan till exempel vara att de känner att de lär sig mer, att de förstår bättre, att de får stöd att hålla fokus, att de blir mer motiverade eller att de får arbetsglädje. När elever börjar känna att de får ut något av samarbete med andra och upptäcker att tillsammans kan de mer, börjar de ofta efterfråga och själva initiera stödjande interaktioner med andra.
Att lära av varandra gör barn redan som små. De leker med varandra och upptäcker sin omvärld tillsammans. Redan från början kan vi stödja barn att samverka med andra, dela sina tankar och främja varandras lärande. I detta inlägg beskrivs hur du kan använda parsamtal (EPA: Enskilt, par, alla) med yngre barn i förskola och förskoleklass.
En fråga vi ofta får är hur vi gör med de elever som är i behov av särskilt stöd eller insatser – och om och hur kooperativt lärande fungerar för en elev med NPF (t.ex. ADHD, språkstörning, ASD) selektiv mutism, en elev som har stora samarbetssvårigheter eller för nyanlända? Det finns inte bara ett svar på en sådan fråga utan vi måste alltid utgå från vilka resurser och styrkor som finns i klassen, hur guppdynamiken och relationerna är mellan elever och den specifika elevens egna behov och förutsättningar. Forskning visar att kooperativt lärande ofta stöttar just de elever som har svårigheter av olika slag, både kunskapsmässiga och sociala. I detta inlägg försöker vi beskriva lite tips och tankar kring hur vi som lärare kan tänka kring de elever som behöver extra stöd för att kunna lära tillsammans med andra.
När vi arbetar med kooperativt lärande använder vi ofta par och grupper om fyra. Par för att det är den minsta enheten att börja med och bra för att träna upp samarbetsfärdigheter och bli van vid att arbeta med andra, fyrgrupp för att det är enkelt att växla mellan enskilt, par och grupp och göra lärandet dynamiskt. Vid ojämnt antal elever eller elever med olika särskilda behov kan också 3- och 5-grupper användas (läs mer om grupper HÄR,HÄR och HÄR) I detta inlägg reder vi ut några begrepp som vi ofta använder. Dessa begrepp och företeelser använder vi om vi känner att det stärker lärandet. Du kan göra på andra sätt och kalla det andra saker om du vill.
Nu drar ett nytt läsår igång! I detta inlägg har vi samtal lite bra information och tips för att starta upp året kooperativt.
Vad är kooperativt lärande?
Kooperativt lärande är både ett förhållningssätt och en metod. Det bygger på att skapa möten mellan människor där de kan stötta varandra vidare i lärandet. HÄR kan du läsa mer om vad kooperativt lärande är. HÄR kan du läsa om ambitionen med kooperativt lärande – vad är det vi vill uppnå när vi jobbar med KL? Läs mer
Det vanligaste samtalsmönstret i svenska klassrum är handuppräckning utifrån IRE – Initiering, Respons, Evaluering. Läraren ställer en fråga, eleverna räcker upp handen, läraren ger respons på svaret och bedömer det. IRE är en enkel metod som de flesta lärare och elever är vana vid. Den kan fungera bra i vissa situationer men medför också vissa problem.
Enbart några elever räcker upp handen och får svara, vissa elever räcker aldrig upp handen.
De elever som räcker upp handen är aktiva i diskussionen, de andra tappar delaktighet och kan sluta lyssna på vad som sägs.
Elever som har egna bra tankar blir besvikna om de inte får svara på frågan vilket gör att de inte räcker upp handen lika många gånger.
Eleverna får inte möjlighet att resonera och diskutera kring frågan utan ska producera ett snabbt svar vilket kan leda till ett fråga-svara-gå vidare utan att elevernas egna tankar får plats.
En del elever hinner inte uppfatta att en fråga ställts förrän någon redan har svarat på den. De får därmed inte tid att tänka eller diskutera vad de tänker.
En del elever vill eller vågar inte säga sin tanke inför hela gruppen av olika anledningar vilket gör att de inte riktigt är med när frågor ställs.
Läraren får bara veta vad några elever tänker och inte vad gruppen kan om frågan som helhet.
Diskussionen avstannar ofta fort efter ett eller ett par svar och frågan anses vara ”avklarad”.
Hur kan vi göra vid mer resonerande frågor? Vad har vi för alternativ? Vad finns det för verktyg som kan skapa en mer jämn delaktighet där allas röster blir hörda? Hur får vi ett mer flerstämmigt klassrum? Kooperativt lärande handlar om att skapa möten mellan människor kring ett innehåll. Vi ökar delaktigheten och aktiviteten bland elever för att skapa motivation och lärande. För att få till en förändring eller prova nya samtalsmönster behöver vi som lärare ta medvetna steg. Här nedan följer ett antal tips och idéer du kan använda för att långsamt förändra de samtalsmönster som finns i ditt klassrum. Vi rekommenderar att du tillsammans med kollegor väljer några sätt som ni testar under ett par veckor, för att sedan utvärdera tillsammans. Blev det någon förändring? Läs gärna detta inlägg som beskriver vad du som lärare behöver tänka på kring att ge instruktioner.
En av grundprinciperna i kooperativt lärande är gruppreflektion – feedback, feedup och feedforward. Det är viktigt att eleverna i sina par och grupper ofta får fundera kring hur deras samarbete går, vad de lär sig och hur de bidrar. Det är också bra att de får möjlighet att ge dig som lärare feedback på hur de upplever det är att arbeta med samarbete. Detta kan du göra genom enkäter eller intervjuer, eller med hjälp av en struktur som Karusellen, Mötas på mitten eller Brainstorm. Dels får du reda på vad de uppskattar med arbetet, dels vad de tycker är svårt och vad du kan förtydliga. Vi vill här delge er några tankar från elever från olika skolor runt om i Sverige. Vad tänker de kring att samarbeta? Läs mer
Hur vet jag vad eleverna kan när de jobbar i grupp? Blir det inte kaos? Vad gör jag om de lär varandra fel? Hur vet jag vad de pratar om? Jag vågar inte släppa kontrollen.
Det här hör vi ibland från lärare som är intresserade av att arbeta med kooperativt lärande men fortfarande är lite tveksamma. Jag hade själv dessa funderingar i början. Det var viktigt för mig att känna att jag hade kontroll över det som skedde i mitt klassrum – jag var ju ansvarig både för elevernas välmående och deras lärande. Så vad hände när jag började förändra min undervisning och använda mer samarbete mellan elever? Tappade jag kontrollen?
