Det bästa sättet att förstå vad kooperativt lärande är och hur det förändrar undervisningen och elevernas upplevelse av den, är att själv uppleva det. Det är därför bra att observera lärare som undervisar kooperativt eller gå på workshops där du som lärare får testa på hur samarbete kan stärka lärandet. För er som inte har möjlighet till det vill jag här beskriva en klassrumssituation utifrån två olika perspektiv – först utifrån en traditionell skolkultur, sedan utifrån en kooperativ skolkultur.

Med små förändringar kan läraren skapa en helt ny undervisningssituation i klassrummet. De två exemplen nedan kan även användas i en lärargrupp eller på ett arbetslagsmöte, där lärarna får låtsas vara elever och uppleva situationerna själva för att så få en känsla för hur kooperativt lärande förändrar upplevelsen av undervisningen för eleverna.

Föreställ dig en lärare som ska läsa en bok och introducera ett nytt ämne för dina elever. Läraren kan göra på flera olika sätt för att engagera eleverna och skapa ett intresse för ämnet. I exemplet nedan är det en bok som ska läsas, men det kan vara vilken annan situation eller åldersgrupp som helst. Boken i fråga är Gustav och den snåla glasstanten. Läraren vill således aktivera elevernas intresse och förförståelse så att de ska få ut så mycket som möjligt av läsningen.

Situation 1 – traditionell skolkultur:

Läraren: Vet ni, jag åt en glass förra veckan. Det var en jättegod glass. Det var en våffla med två kulor, en jordgubbskula och en chokladkula. Det var väldigt varmt ute så jag var så sugen på glass. Jag var tvungen att äta den fort för den smälte och det rann ner på min hand! Glassen var jättegod och det kändes kallt i munnen. Är det någon av er som har ätit en glass nyligen?

De flesta eleverna räcker upp handen och nickar ivrigt. Någon ropar rakt ut. Några står även halvvägs upp och viftar ivrigt med både kropp och hand. Läraren tystar de som ropar rakt ut och ger ordet till en elev som sitter stilla och räcker upp handen.

Elev 1: Jag åt en Minion-glass men den var inte så god för det var banansmak.

L: Jaha, du tycker inte om banansmak på glass.

Läraren ger ordet till en till elev medan resten fortsätter att vifta med händerna:

Elev 2: Jag åt en daimglass, det är min favorit, den var jättegod.

L: Åh vad gott!

Läraren låter en elev till svara. De övriga eleverna fortsätter att vifta med händerna och ser allt mer otåliga ut. Läraren tittar på klockan och säger:

L: Nu måste vi börja läsa boken så att vi hinner. Vi hinner inte med att alla svarar, ni får berätta för varandra på rasten.

Flera av eleverna suckar, några sätter händerna i kors och vänder sig bort. Läraren börjar läsa boken, men har inte med sig alla elever då flera är kvar i besvikelsen över att inte få berätta.

Känns situationen igen? Läraren har här skapat en konkurrenssituation där bara ett fåtal elever får komma till tals. Med äldre elever kan det istället vara så att få elever ens räcker upp handen, då de vet att inte så många får chans att svara. Detta är ett klassrum med låg elevaktivitet och låg delaktighet. Kan situationen se annorlunda ut?

Situation 2 – kooperativ skolkultur:

Läraren: Vet ni, jag åt en glass förra veckan. Det var en jättegod glass. Det var ett rån med två kulor, en jordgubbskula och en chokladkula. Det var jättevarmt ute så jag var jättesugen på glass. Jag var tvungen att äta den jättefort för den smälte och det rann ner på min hand! Glassen var jättegod och det kändes kallt i munnen.

Nu är jag väldigt nyfiken på vad ni har ätit för glassar. Vi ska använda strukturen EPA för att ta reda på det. Först vill jag att alla ska tänka efter själva. Fundera på en glass som du har ätit. Hur såg den ut? Hur smakade den? Var var du? Var det varmt? Vem var med dig? Hur kändes glassen i munnen? Prata inte med någon än, utan fundera bara själv. När du har tänkt klart gör du tummen upp så att jag ser. Varsågoda!

Alla elever är tysta och funderar. En efter en gör de tummen upp. När nästan alla gjort tummen upp fortsätter läraren:

L: Nu ska du få vända dig till kompisen bredvid och berätta om din glass. Den som har flest bokstäver i sitt namn börjar, sen byter ni. Ni kan också ställa frågor till varandra. Tänk på att vända er mot varandra och sitta nära, och använd din parröst så att du inte stör de andra. Lyssna på vad kompisen säger. Varsågoda!

Eleverna vänder sig mot varandra. Först kollar de vem som har flest bokstäver i namnet, sedan börjar denne berätta. Den andre ställer frågor för att få fram fler detaljer. Efter en stund byter de. När paren blir klara gör de tummen upp. Läraren går runt och lyssnar och ställer frågor till de som är klara och ber dem berätta något om kompisens glass för att se om de lyssnat på varandra. När alla är klara säger läraren:

L: Nu har alla fått berätta om en glass, och jag har lyssnat och hört en massa glassberättelser. Bra berättat och bra lyssnat! Nu är det dags för hela klassen att få höra lite om vad ni pratade om i era par. Jag kommer dra ett namn. Den får ställa sig upp och berätta antingen om sin egen glass eller om kompisens glass.

Läraren slumpar fram ett namn och eleven ställer sig upp, vänder sig mot klassen och berättar. När eleven är klar tackar läraren och klassen eleven. Eleven sätter sig ner och läraren drar ett nytt namn. Tre-fyra elever får berätta. Sedan säger läraren:

L: Tack till er som berättade, och tack till alla för att ni har lyssnat på varandra. Nu vill jag fråga alla någonting, och jag vill att ni gör tummen upp om ni svarar ja, och tummen ner om ni svarar nej. Har du ätit glass i sommar? Alla elever visar tummen upp. Har du tappat en glass nån gång? Några elever gör tummen upp och några tummen ner. Tycker du om glass? De flesta visar tummen upp. Vet ni, nu ska ni får höra en berättelse om någon som verkligen gillade glass.

Läraren har nu allas uppmärksamhet och börjar läsa boken. Eleverna är nöjda då alla har blivit hörda och fått säga sin mening. Ingen behövde vifta med handen för att få uppmärksamhet. Både läraren och kompisen har sett dem och bekräftat dem. På en kort stund har hela klassen aktiverats i samtal, vilket gör att de själva får använda ord och begrepp samt att de lyssnat på sin kompis. De har både utvecklat sitt aktiva och passiva ordförråd. Ingen har kunnat smita undan och glida iväg i tankarna, utan allas uppmärksamhet hålls kvar vid ämnet i fråga villet gör att klassen blir lättare att styra. Läraren får syn på hela klassens kunskaper och kan finnas till hands i de samtal där stöd behövs. Läraren kan även lättare utgå från elevernas erfarenhet för att knyta an till lektionsinnehållet.

Det är detta som utgör ett kooperativt klassrum där det är hög elevaktivitet och delaktighet. Rätt tillämpat leder detta till förstärkt lärande och förbättrade relationer mellan elever, som då även gillar skolan och undervisningen mer. Få saker en lärare kan göra ger en så stor effekt och kräver så lite planering och ansträngning som att använda samarbetets kraft mellan elever när de lär sig.