Arbetsro och arbetsenergi – Del 1

Om vi pratar om lekro så handlar det om ramar och struktur i leken där det ges utrymme för lek, där alla som är med vet vad som förväntas av dem. Det finns regler, både tysta och uttalade, som alla följer. Om någon faller ur dem så störs lekron. I leken är det inte tyst, det sker ett utbyte hela tiden. När detta fungerar och de har ett gemensamt mål så har barnen lekro. För mig fungerar arbetsro på samma sätt. När vi har skapat mål och strukturer så att alla kan följa dem har vi arbetsro som ger arbetsenergi som inte nödvändigtvis måste vara i absolut tystnad.

I en artikelserie kommer jag att berätta hur vi jobbar för att skapa arbetsenergi och arbetsro.

I mitt klassrum har vi möblerat borden så att eleverna sitter ilärgrupper. En lärgrupp består av fyra elever. Dessa lärgrupper samarbetar på olika sätt. De två som sitter bredvid varandra är lärpar eller axelkompisar som vi också säger. Axelkompisen har de närmast samarbete med. När jag skapar dessa arbetsgrupper och arbetspar tittar jag på hur de kan matcha varandra bäst. Det ska inte vara för stor skillnad mellan dem men ändå så de kan ge varandra utmaningar. Lärgruppen och lärparen är samma i en hel termin.

 

Vinsten med att arbeta i samma arbetspar och arbetsgrupper en hel termin är att det skapar en trygghet. De behöver inte fundera på vem de ska arbeta med. Det går ingen tid till att hitta sin roll i samarbetet. Den har de lärt sig i ett tidigt stadium och vi kan istället försöka variera rollerna inom paret eller gruppen. De känner till varandras styrkor och svagheter och kan stötta varandra.

Att skapa en lärandemiljö där vi får arbetsenergi och arbetsro tar tid. Det handlar om att skapa förtroende mellan eleverna i gruppen. Vi måste ge dem strukturer och verktyg för att de ska lyckas. Precis som i leken.

Alla grupper är inte varit lika framgångsrika och har mycket att jobba på, men de lär sig av de grupper som har fungerat bra. Vi lyfter ofta vad som går bra och hur de gör som lyckas. De som behöver jobba mer på sitt samarbete får modeller att följa. Med tiden ser de vinster med att samarbeta och föreslår ofta någon modell de vill arbeta med.

En klass med många tävlingsinriktade jag-personer kan nu se styrkan i ”vi” och är en lugnare klass där fokus nu kan läggas på innehållet mer än på strukturen. De har större insikt i hur de ska förbättra sitt arbete och samarbetet för att nå målen. Eleverna föreslår ofta att få arbeta i sina arbetspar. De har lärt sig att både ge och ta emot feedback. Klassen har fått arbetsro med massor av arbetsenergi. Att arbeta med olika strukturer är inte bara för att arbetet ska gå smidigt eller nå målet utan det är också ett sätt att lära ut hur man kan arbeta metodiskt med en uppgift. Jag har märkt att eftersom vi arbetar så metodiskt så börjar de själva arbeta så när de arbetar mer på egen hand. De är på god väg att få studieteknik. Det är minst lika viktigt som innehållet i det vi lär. Att kunna arbeta metodiskt är en färdighet att ha med sig hela livet.

2 kommentarer

  • Hej! Jag jobbar som lärare i mellanstadiet. Halkade in på denna sida när jag sökte efter tips till att förbättra arbetsron på lektioner. Det står i texten om arbetspar och att de som behöver jobba mer på sitt samarbete får modeller att följa. Vad är det för modeller och kan man få ta del av dem?

    • metteborgerundqwist

      Hej! De modeller jag pratar om här är att lyfta fram det som gör att samarbetet fungerar. De grupper som har ett bra samarbete får berätta hur de gör. De blir modell för sina kamrater. När du presenterar en struktur eleverna ska arbeta med https://kooperativt.com/strukturer/ så visa dem rent praktiskt med hjälp av några elever. Något som också är väldigt bra är att använda sig av rollkorten https://kooperativt.com/2016/06/14/struktur-roller/. Dessa hjälper eleverna att få struktur på sitt samarbete.

Lämna ett svar