Känslor i undervisningen

Människan är en tänkande och kännande varelse som söker efter mening i livets alla skeenden. Vi ser, hör, och känner hela tiden vilket leder till nya erfarenheter som får oss att växa. Vi upptäcker världen samtidigt som vi deltar i den och färgar sedan vår omgivning med våra tankar och känslor. John Dewey beskriver detta med orden Education is not preparation for life; education is life itself. Dewey menar att lärande inte bara är att utveckla kunskaper för framtida studier – utan ska snarare ses som en process att leva och växa. Att kunna skapa god undervisning som fångar elevers känslor, tankar och upplevelser i undervisningen kan därför vara en av de främsta egenskaper en pedagog kan ha.

We are not thinking machines that feel; rather, we are feeling machines that think.

Antonio Damasio

Neuroforskarna Antonio och Hanna Damasio beskriver hur vi sätter färg på vår omgivning och våra erfarenheter genom våra känslor. I livets alla ögonblick stämplar vår hjärna en känsla på det vi upplever. Denna känsla, eller somatisk markör, hjälper oss att planera för framtiden och bestämma vad vi ska göra när vi stöter på liknande situationer igen. Starka känslor förstärker våra erfarenheter och hjälper oss minnas lättare. Det får oss att engagera oss, vilket kan leda till nya handlingar och att vi lär oss mer. Känslor är otroligt viktiga för oss människor. Trots denna kunskap underskattas ofta känslors betydelse för elevers lärande i skolan. De är, som Jonna Bornemark skulle säga, ”omätbara” och får sällan plats i kvalitetsrapporter eller i elevers betyg. För hur mäter man glädje, engagemang, motivation eller att elever får nya känslor och erfarenheter när de lär sig? Vi mäter oftast det vi kan se, som det elever kan producera. Om inte läraren ser känslor och erfarenheter som viktigt när elever lär sig finns det en stor risk att de förpassas och glöms bort i lärandet. Vi har då gjort en stor björntjänst för oss själva och våra elever.

Det bör vara uppenbart att lärande och utveckling handlar om såväl känslomässig som kognitiv stimulans. Precis på samma sätt som en konstnär eller musiker kan använda sig av sina kunskaper och känslor för att skapa något nytt – kan en bra läraren förena kunskap och elevernas känslor i undervisningen. Undervisning kan lätt ha för mycket fokus på kognition och enskilda moment, såsom grammatik, glosor och ord eller begrepp. Men har du någon gång läst en bok och helt glömt bort tiden? Berodde det på grammatiken i boken? Eller var det för de känslor och tankar som texten skapade i dig? Kanske har du någon gång läst en berättelse du inte kan sluta läsa klart, trots att klockan är sent på natten? När vi verkligen är engagerade i en berättelse känns det som vi är med i sagan och upplever det som sker. Vi är känslomässigt engagerade och sinnena är på helspänn. Det är detta känslor kan göra med oss.

En undervisning utan känslor är inte värd namnet. Det är de känslor och tankar vi möter kring det innehåll vi lär oss om som möjliggör att elever utvecklar nya erfarenheter och tankar. Känslor får oss att växa. Undervisning är magisk egentligen. Vi kan lära oss om en orättvisa, se en film eller läsa en bok och känna känslor vi själv inte upplevt och genom det mogna både i tanke och själ. Därför behöver processer som att tänka och att känna inte ses som varandras motpoler i undervisningen. De bör snarare ses som att de samspelar och bildar en helhet i vårt medvetande när vi lär oss. Precis som olika instrument som förenas i en symfoni.

En anledning till att känslor i undervisningen glöms bort kan hittas i hur vi ser på eleven i skolan. Har eleven brist på kunskaper och är i behov av lärande – eller är eleven kunskapstörstig? Med för mycket fokus på en bristsyn kan undervisning bli mekaniserad. Vi gör lärande för att fylla i upplevda hål. Om eleven främst ses som törstig på kunskaper och nya erfarenheter vill vi använda oss av detta engagemang. Här får elevens tankar och känslor större plats. Hur vi ser på elev, lärande och undervisning kommer därmed påverka våra didaktiska val kring varför, vad och hur. Så hur kan vi använda känslor i undervisningen som en kraft för lärande?

Välj innehåll som engagerar och som hör samman med det eleverna ser, hör och upplever i sina liv! När undervisning planeras bör särskild hänsyn tas till att välja ett innehåll som engagerar eleverna och kan skapa nya erfarenheter, känslor och tankar i undervisningen. Det kan vara temaområden, orättvisor i världen, nutitshändelser eller sådant som berör eleverna inom ämnet. Vad inom det vi studerar påverkar eleverna?

En lärare valde att arbeta med temat ”Min framtid”. Eleverna engagerades i experiment i NO, undersökningar i SO och litteraturläsning kring utopier och dystopier kring framtiden i svenska. Eleverna fick undersöka klimatfenomen och fundera på vilka utmaningar och möjligheter de såg i sin framtid. Tillsammans skapade eleverna tidskapslar och skrev brev till sitt framtida jag. Eleverna engagerades även i att skriva berättelser om framtiden som de fick läsa för sina föräldrar. Arbetet avslutade med att de skapade filmer om sådant som oroade dem som de skickade till sina lokala politiker.

Fånga elevernas känslor i undervisningen och engagera dem i att bli förändringshjältar. Ibland kan det uppstå starka känslor i undervisningen som berör dina elever kring det innehåll ni arbetar med. Våga stanna till! Lyssna på vad dina elever känner, tycker och tänker. Du kan t ex använda det som projekt i att utveckla kunskaper eller skapa något nytt för en mottagare kring det eleverna känner extra för. Att gå från att vara konsument av kunskaper till att med sitt engagemang producera för andra skapar starkare känslor för det ni lär er om.

En lärare arbetade i svenskämnet med dikter som kritiserade nutidssamhället. Några av dikterna om kvinnligt och manligt engagerade eleverna mer. Vad får en kvinna eller man göra i dagens samhälle? Är det rättvist egentligen? Vad tänker ni? Eleverna fick fundera på orättvisor som de upplevt i sina liv och därefter skriva egna dikter. Elevernas dikter sattes sedan upp på tunnelbanans tåg under parollen ”Dikter på vägen till något nytt”.

Höj statusen på de känslor som färgar elevernas lärande. Nästa gång du planerar tillsammans med kollegor, fråga vad eleverna ska känna och uppleva kring det de ska lära sig om. Vad i detta är verkligen relevant och intressant för dem? Om få svar hittas kanske ni kan fundera på innehållsvalet och hur ni kan utveckla kunskaper med en annan ingång till ämnet. Varför inte fråga eleverna vad som engagerar dem i frågan?

Läraren i svenska ville utveckla elevernas fria skivande. Men vad vill egentligen elever skriva om? Vad engagerar dem? Läraren bad eleverna att fundera och skicka in förslag på framtida teman i undervisningen. Förslag som ”utomjordingar”, ”hajar” och ”vad händer efter döden?” kom in. Läraren presenterade olika teman och engagerade eleverna i val av både innehåll och arbetsprocesser. Därefter planerades undersökningar, skönlitteratur och kunskapsutveckling kring temat. Som avslutning skrev eleverna egna texter inom temat – texter som innehöll så mycket fler nya ord och tankar än tidigare texter!

Använd skönlitteratur i undervisningen. Det finns få medium med så mycket potential som skönlitteratur. Använd skönlitteratur kring de teman som berörs i undervisningen och koppla det ni läser till vad eleverna lär sig om i andra ämnen. Genom att skapa sammanhang som eleverna känner igen sig i och använda den kulturella skatt som finns i littetarur kan eleverna engageras mer och uppleva undervisningen som meningsfull.

En lärare i kemi och en lärare i biologi på en högstadieskola funderade om de kunde samarbeta kring ett projekt om miljöförstöring och gifter. De frågade sedan skolans svenskalärare och bibliotekarie om hjälp i att hitta bra skönlitteratur utifrån deras planering och hur de kunde använda dessa för att fördjupa kunskaper inom ämnet.

Använd dina egna känslor för att visa ditt engagemang. Genom att visa eleverna hur du blir engagerad i innehållet kan du vara en modell för eleverna. Du kan visa elever hur lärande är en förening av både kunskaper och känslor. Det kan vara att du delar glädje med dina elever, uppmuntrar dem att anstränga sig och stödjer dem att vara modiga i sina val. Genom att visa dem att bakom din professionella yrkesroll finns en kännande och empatisk människa som tar undervisning på allvar, skickar du signaler till dina elever att undervisning är spännande och viktig på riktigt.

En lärare i svenska ska välja ut en högläsningsbok för sina elever som de kan ha spännande samtal kring. Läraren tänker tillbaka på sin egen ungdom och de böcker som var spännande och engagerade. Läraren väljer boken Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe då den visar hur barn tas på allvar i en saga. I boken finns många situationer där Jonas, Annika och David löser utmaningar och hittar ledtrådar med hänvisningar till Egypten. Kanske ska klassen arbeta med ett tema kring faraoer och skattjakter?

Det kan ibland vara bra att våga gå emot strömmen kring mer kunskaper, mer fakta eller mer prov och betyg och skapa en undervisning som engagerar eleverna i lärandet. Få saker kan ha så stor effekt som att elever upplever lärandet som meningsfullt, relevant och engagerande – på riktigt!

Frågor

  • Hur gör du dina didaktiska val kring varför, vad och hur? Får elevernas känslor plats i lärandet?
  • Hur kan du använda elevernas engagemang och känslor i undervisningen?
  • På vilka sätt kan du förena både kunskaper och känslor i undervisningen?
  • Hur visar du eleverna att du tar dem på allvar i undervisningen?
  • Vad för nya erfarenheter vill du att undervisningen ska ge dina elever?

En kommentar

  • Du har helt rätt! Inlägget får mig att länka på en lärare jag hade när jag läste svenska som andraspråk på lärarutbildningen. Hon menade att all grammatikundervisning ska hållas kort. Att lära språk ska vara som att dansa. Att släppa reglerna och bara känna rytmen. Det har jag försökt efterleva som lärare!

Kommentera