Idag läste vi i klassen klart en högläsningsbok. Fokus under läsningen har varit läsupplevelse, och det har blivit många bra diskussioner, tankar och spontana textkopplingar. Innan varje kapitel har jag tagit fram några få ord på smartboarden som kunde vara nya för eleverna (med bilder när det gick) och en mening från kapitlet (inspirerat av Körling). Dessa ord och meningar sätter igång elevernas tankar kring vad som kommer i kapitlet. Under läsningen stannar jag ibland upp och ställer frågor eller förklarar något. Ofta får eleverna tankar och vill berätta om vad de tror ska hända eller göra någon textkoppling till något annat vi läst. När vi nu läst ut boken bearbetar vi den på lite olika sätt.

Vi började med en variant av Sant eller falskt med EPA och multisvar i lärpar. Jag sa en mening om boken. Eleverna fick börja fundera själva om det trodde att det jag sa stämde eller inte. På min signal fick de viska med lärkompisen. Till sist räknade jag till tre och de visade tummen upp för sant eller tummen ner för falskt. Några av eleverna fick sedan förklara hur de tänkte och varför de valt den tumme de gjort. (Det är också roligt att göra detta med textremsor som eleverna i par får sortera i två högar, sant och falskt, och sedan jämföra med ett annat par.)

Efter att eleverna fått fundera kring texten gjorde vi en variant av Karusellen. Jag la ut 12 papper (2×6) med 6 olika ord på. Vi gick igenom de 6 orden i klassen och gick igenom vad de skulle skriva. På två papper stod namn på två av huvudpersonerna. Där skulle de skriva en mening om dessa. På ett papper var det en glad mun. Där skulle de skriva något de tyckte om eller tyckte var roligt i boken. På ett papper var det en ledsen mun. Där skulle de skriva något de inte tyckte om eller något som var sorgligt i boken. På ett papper stod det SLUTET. Där skulle de skriva vad de tyckte om slutet och om de ville att boken skulle sluta på något annat sätt. På det sista pappret stod ett uttryck från boken: Det här är livet på en pinne! Där skulle de skriva vad de själva tyckte var livet på en pinne.

Hälften av lär-paren ställde sig vid de 6 borden i ena änden av klassrummet och hälften vid de andra 6 borden. De var 5 lärpar per sida, så ett papper var alltid ledigt. Instruktionen var att de tillsammans skulle komma på en mening som passade på pappret. När de var klara skulle de gå till det papper som var ledigt, läsa vad kompisarna skrivit och lägga till en ny gemensam mening. De roterade alltså i sin egen takt tills de hade skrivit på alla papper. Målen var att gemensamt komma på en mening samt att lyssna på varandra och prata lugnt. Eleverna gick runt och skrev. De hjälpte varandra och kom på meningar tillsammans. Jag kunde observera och behövdes inte mycket under denna del.

När alla hade skrivit samlades vi på mattan. Jag läste upp allt de hade skrivit och de fick förklara om det behövdes. Tillsammans kom vi ihåg väldigt mycket från boken.

Det var nu dags att skriva egen text. Då de bearbetat boken gemensamt på flera sätt var de nu redo att skriva själva. De satte igång med stor entusiasm och kunde ta hjälp av papperna med meningar om de behövde. Eleverna skrev mycket och fick chans att visa att de hade lyssnat och förstått. Att vi bearbetade texten gemensamt gjorde att fler klarade av att skriva längre texter än vad de brukar. Många skrev även andra saker som vi inte hade skrivit på papperna. Om vi ger eleverna stöd och möjlighet till interaktion under inlärningsprocessen klarar fler av dem av att göra uppgifter enskilt efteråt. Det skapar även en glädje och ett gemensamt lärande som stärker gruppen.